Kapitel 15
Natten föll och mörkret lade sig som ett täcke över London. Harry satt fortfarande vaken bredvid Louis, Liam låg och sov i sängen bredvid, stackarn hade varit vaken i över ett dygn bara för att se till så att Louis var okej.
Harry lekte försiktigt med Louis fingrar, granskade hans arm o och om igen, granskade vare millimeter av hans ärr.
Han tog ett djupt andetag och såg upp, lät blicken vila ut genom fönstret för att granska gatorna utanför. London var fint i mörkret, med alla gatolampor som lyste upp dom små gatorna och ljudet från bilar som då och då körde utanför.
De var inte ofta de var såhär tyst, men inatt var de helt öde, som om alla satt hemma och sörjde över något.
Harry suckade tungt och såg ner i knät igen, kramade Louis hand en aning i sin, tänkte aldrig släppa taget igen.
Timmarna gick sagta framåt, Harry halvlåg över Louis med öra mot hans bröst för att lyssna på hans lugnande hjärtslag medan han sagta höll på att somna.
Louis började sagta vakna upp, kunde hörde någons snackningar en bit bort, även hur någon tog regelbundna andetag med honom själv.
Han försökte att röra sig försiktigt, kände igenom varje muskel innan han vågade röra huvudet en anning.
Harry nästan flög upp från Louis bröst när han hörde de lilla smårtsamma ljudet från Louis strupe, stirrade på Louis som kämpade för att öppna ögonen.
Harry tog tag i Louis hand och svalde hårt, såg nu hur Louis ögon såg sig omkring i rummet innan blicken hamnade på honom.
" Harry...? " viskar Louis med andan i halsen och kramar Harrys stora hand allt hårdare för att se till så att han var verklig.
" Yes Louis...? " viskar Harry och svalde hårt, vilar blicken in i Louis havsblåa ögon.
" You come back..You....Harry.. " Louis försök att säga en full mening gick inte så bra då tårar hade börjat rinna från hans kinder.
" No.. dont cry babe... Please.. " viskar Harry hjälplöst och lutar sig närmre Louis kropp, strök tummen över kinden för att torka bort tårarna som rann från Louis kinder.
Tysnaden spred sig i rummet medan deras blickar borrades in i varandra, ingen utav dom rörde sig, rädda att blickarna skulle brytas av minsta lilla rörelse.
" Dont leave me again. Please. I-I can't take it. Please. " viskar Louis tyst och skakar smått av sin gråtattack som bara blev allt värre.
" ssh, Its okay babe. Im here. And I wont leave. " viskar Harry tyst och bet sig löst i läppen.
Innan Harry hann ångra sig lutar han ansiktet allt närmre Louis' och pressar sina läppar mot hans, masserar dom mjukt med sina, lägger sin hand mot Louis kind och ler svagt åt sig själv när Louis läppar sagta följer med hans.
Harry drar sig bor några millimeter och ser rakt in i Louis ögon som nu glittrade som små diamanter. Ett leende sprids på deras läppar, Att detta skulle hända hade ingen utav dom ens vågat drömma om, aldrig.
" Im so sorry Louis. I shouldn't do all that I did to you. But... I was just so afraid. I knowed that you had feelings for me and...I..I just didn't want to show my feelings. Im really sorry Lou. I cant lie. I love you. " viskar Harry och tar ett djupt andetag för att inte brista ut i gråt han också, allt blev bara så känslosamt helt plötsligt.
Louis såg tyst på honom ett tag, bara låg och stirrade på honom innan han öppnade munnen.
" Its okay...I love you to much to be mad or hate ypu. I just cant do that. I love you too.. " viskar han tyst och deras blickar möts igen. Tysnaden spred sig igen, men båda två visste att deras blickar talade tillräckligt.
" Can I kiss you again..? " viskar Louis försiktigt. Ett leende sprids på Harrys läppar innan han tycker läpparna mot Louis' igen.
" You dont have to ask " mumlar Harry med ett svagt leende mellan deras försiktiga kyssar. Dom var inte alls ivriga och hetsiga som man hade förväntat sig, dom var mjuka, försiktiga, som om dom höll i glas.
Deras läppar särades åter igen och deras lugna andetag fyllde rummet.
" I will never leave you again Louis. I will stay till' your heart stop beat. "
" I will never leave you again Louis. I will stay till' your heart stop beat. "
Kapitel 14
Liam satt bredvid den stora vita sängen med blicken fäst mot Louis kropp som låg bredvid honom.
Den senaste i tiden har killarna tillbringat mycket tid på sjukhus, och varje gång var de pågrund av Louis.
En suck kom från honom medan hans blick åkte ner mot golvet, satt i tysnad medan Louis svaga hjärtslag fyllde de tysa rummet.
Han hade ingen aning om hur lände dom hade varit där, men flera timmar iallafall. Liam var trött och helt utsliten efter händelsen i Louis hus.
Hemska bilder dök upp i ahns huvud och tårar började fylla hans ögon.
En läkare kom in i rummet och såg på Liam med en allvalig blick.
" He's okay. But he lost a lot of blood so he cant leave the hospital, he most stay a few days more, maybe a week or two. But I need to know what happend with him. This is maybe the fourth time he's here. " säger läkaren allvaligt med en mörk röst och ser på Liam som håller andan i några sekunder.
" He's okay. But he lost a lot of blood so he cant leave the hospital, he most stay a few days more, maybe a week or two. But I need to know what happend with him. This is maybe the fourth time he's here. " säger läkaren allvaligt med en mörk röst och ser på Liam som håller andan i några sekunder.
" He trying to take his life.. " mumlar Liam tyst och biter sig hårt i underläppen, sänker blicken från Läkaren och stirrar ner i golvet igen.
Läkaren nickar svagt och antecknar i sina papper, ser fortfarande lika allvalig ut.
" I think he's depressed. Or he is depressed. " Säger han med en tyst ton innan han tysnar och ser fundersam ut.
" I think he's depressed. Or he is depressed. " Säger han med en tyst ton innan han tysnar och ser fundersam ut.
" Just take it easy when he wake up. I be right back. " med de vänder läkaren på klacken och går ut från rummet med en förvivlad Liam.
Han ser på Louis fridfylla ansikte och suckar tungt.
" Why didn't you tell us Louis..? why? " vikar han och tar Louis kalla hand i sin och kramar den mjukt.
Harry hoppade ur taxin och rusade in mot sjukhus dörrarna i den kalla kvällsluften. Han struntar i alla förvirrande blickar han får när han rusar mot disken och ser på tjejen bakom datorskärmen.
" Louis Tomlinson. Is he here? " flåsar Harry efetr allt springande, både från flyget, till taxin och in.
" Louis Tomlinson. Is he here? " flåsar Harry efetr allt springande, både från flyget, till taxin och in.
Tjejen vände dig mot datorn igen och suckade.
" Yes sir. Room 210. " sa hon och Harry satte full fart mot trappan.
" Yes sir. Room 210. " sa hon och Harry satte full fart mot trappan.
Tankarna snurrade i skallen medan han sprang upp steg för steg. Hur illa är de? varför? hur? hur hittade dom honom? är de för sent? hur kommer han reagera?
Harry tvärrstannade i korridoren som han hade kommit till och såg panikslaget efter rätt nummer.
205. 206. 207. 208. 209. 210.
Harry stannade och stirrade på dörren, föröskte lugna sina häftiga andetag medan oron började växa i magen på honom.
Han var rädd, rädd för att se Louis igen. Och om Liam är där inne så ligger han illa till.
De var ju hans fel att allt detta ens började, hans fel att Louis hamnade här.
Harry tog ett djupt andetag innan han vilade handen mot dörrhantaget, slöt ögonen och försökte hålla sig lugn när dörren sagta åkte upp.
Han öppnade ögonen och såg sig omkring i rummet, stelnade dock till när han fick syn på Louis och Liam, kände nu hur rädslan växte och ville bara backa där ifrån.
Liam höjde blicken och såg på figuren som stod vid dörröppningen. Han gapade svagt när han insåg vem de var som stod framför honom. Harry.
Dom stirrade på varandra ett bra tag innan Liam öppnade munnen för att ta första steget.
" Harry..? " mumlar han och svalde hårt. Egentligen borde han vara så sjukt sur på honom nu men saknaden av att se sin gamla vän var för stor.
Harry nickade sagta och svalde hårt, tar ett försiktigt steg in i rummet och stänger dörren efter sig.
Harry nickade sagta och svalde hårt, tar ett försiktigt steg in i rummet och stänger dörren efter sig.
De blev tyst mellan dom igen, Harry ställde sig på andra sidav av sängen medan han stirrade ner på Louis kropp.
Liam såg ner i golvet ett tag innan han lyfte huvudet när han hörde hur någon försökte dämpa snyftningar och vände blicken mot Harry som hade vänt bort blicken från Louis.
" Are you crying? " sa Lam tyst och bet sig svagt i läppen.
" Are you crying? " sa Lam tyst och bet sig svagt i läppen.
Harry såg på Liam med tårfyllda ögon och svalde hårt, alla känslor som han hade hållt inne exploderade i honom när han såg Louis hjälplösa kropp, Han hade sårat den killen så djupt att han själv bröt ner.
Harry tog ett djupt andetag och ger Liam en snabb blick, låter tysnaden svara på han fråga.
Liam bestämde sig för att gå ut en stund och få i sig något att äta, lämnade Harry ensam med Louis. Han litade en aning på honom, tanke på att Harry helt plötsligt kom tillbaka nu när Louis faktiskt behövde honom.
Harry satt bredvid sängen och stirrade på Louis bröstkorg som sagta åkte upp och ner, hjärtslagen som fyllde rummet var som en lugn men ändå skrämande melodi i bakgrunden.
Han kramade Louis hand i sin och suckade tungt, granskar Louis arm sagta, granskar varenda sår som syns på hans hud.
Han lutar sig fram och plaserar läpparna mot såren, han är osraken bakom dom, men han ska göra allt för att få Louis tillbaka igen.
Kapitel 13
" Earlier today, Louis Tomlinson, one of the singers from the earlier One Direction, found in his flat with Liam Payne. Louis was quickly transferred to the hospital after that his arms was bloody, more can't we say because his condition is unknown. Liam dosn't say anything what happend with Louis. Can it be something about the lost band mate Harry Styles? The rumors says that Louis tried to take his life, Its that true? "
Harry stirrade på TV som var igång i hans hotellrum. Den kvinnliga rösten som berättade om Louis ekade i hans hve medan han stirrade på bilderna som visade när Louis fördes in i en Ambulans som sedan snabbt körde iväg med en gråtande Liam stående vid vägen och såg efter den.
Vad fan har han gjort..?
Zayn och Niall satt fortfarande i soffan och små pratade med varandra när Zayns mobil plötsligt ringde. Han såg på skärmen, dolt nummer. Han såg lite på Niall som såg frågande ut när Zayn inte svarade.
Han bet sig i läppen och tog ett djupt andetag innan han klickade på den gröna svarar knappen.
" Zayn.. " sa han och hörde först bara en massa flåsningar.
De var tyst i luren ett bra tag innan Zayn kunde tyda dom små tysta snyftningarna som hördes.
" Hello...? " sa han oroligt och bet sig hårt i läppen.
" Please don't say that is dead... " viskar en mörk röst från andra sidan. Zayn ser på Niall med en förvirrad blicks om såg lika förvirrad ut som han själv.
" How...? and how are you..? " säger Zayn och svalde hårt, försökte sätta namn på den märka rösten som hördes från luren.
" Louis. Please. He can't be dead.. "
" Zayn.. " sa han och hörde först bara en massa flåsningar.
De var tyst i luren ett bra tag innan Zayn kunde tyda dom små tysta snyftningarna som hördes.
" Hello...? " sa han oroligt och bet sig hårt i läppen.
" Please don't say that is dead... " viskar en mörk röst från andra sidan. Zayn ser på Niall med en förvirrad blicks om såg lika förvirrad ut som han själv.
" How...? and how are you..? " säger Zayn och svalde hårt, försökte sätta namn på den märka rösten som hördes från luren.
" Louis. Please. He can't be dead.. "
Med ett ryck ställer sig Zayn upp och ser helt skräckslagen ut, men innan han hinner säga något piper de i mobilen och personen är borta.
Niall ser på Zayn med en skräckslagen blick och ställer sig sagta upp.
" We have to call Liam. "
" We have to call Liam. "
Harry gick av och an i rummet med mobilen hårt kramad i handen. Hna andades häftigt emdan tårarna rann från han kinder. Han kan inte förlora Louis, han kan bara inte.
Visst, han hade behandlat honom som skit men han var rädd, rädd för att besvara Louis kärlek. Han vill inte att folk ska se honom annorlunda, men de lyckades han med ändå.
Hårt slängde han mobilen i marken medan hela hans kropp började skaka av ångerst och rädsla.
Innan han skule hinna ångra sig tog han sin jacka och nästan sprang ut från sitt hotallrum, rusade ner till parkeringen som låg precis utanför och hoppade in i bilen, han klarar inte de mer.
Harry har varit borta i månader, de går bara inte längre.
I full fart kör han ut från parkeringen och gasar iväg mot flygplatsen för att hinna med de snabbaste flyget till London.
De får inte vara försent, de får bara inte vara de.
____________________________________________________________________________________________
Världens minsta inlägg men jag fick ihop ett! :)
Kommer fortsätta skriva på denna, har en massa idéer osv så håll i hatten! spänningen är inte över ännu! ;)
Im alive
Har nt bloggat eller någonting på hur länge som helst. Känner mig hemsk :c
Men de har hänt SJUUUKT mycket under sommarlovet så jag har inte haft ork alls antagligen. Ledsen för de :c
Vill ni att jag fortsätter med novellen eller ska jag lägga ner den helt?
Har fortfarande kapitel 13 som är typ halvklart, ska sätta igång och fortsätta skriva så fort jag får tid och ork med de. :3
Kapitel 12
Liam satt i bilen med den döda mobilen i handen. Louis la på i örat på honom, han tänkte ta sitt liv.
Han struntade i allt, stängde av tankarna och bara gasade iväg mot Louis, sket i hur snabbt han körde, Han måste fram innan de är försent, innan Louis hinner ta livet av sig.
Han struntade i allt, stängde av tankarna och bara gasade iväg mot Louis, sket i hur snabbt han körde, Han måste fram innan de är försent, innan Louis hinner ta livet av sig.
Träd, hus och gator susar förbi honom mdan bilens hastighet bara ökar, varenda sekund är dyrbar.
Tusentals tankar for igenom Limas huve, vad gör Louis? tänker han göra det? hur? varför? har han redan gjort de? vad kommer han se när han kommer fram?
Liam tvärstannade bilen utanför Louis hus, bryr sig inte ens om att stänga av biln utan kastar sig ut, springer mot dörren som snabbt åker upp.
Han ser sig omkring innan han tar fart mot köket, tvärstannar när han får syn på vad som ligger på golvet.
Zayn satt på flygplanet, musik dunkande i öronen medan han tyst stirrar ut genom fönstret för att granska dom fluffiga molnen. Sedan bandet splittrads har han varit hemma hos sin familj, inte gjort ett skit utan bara varit där och föröskt komma på vad han ska göra med sitt liv, tillslt tog han beslutet att åka till Niall, han kanske inte är den person som är så jätte seriös men han får alltid en på bra humör, sedan så har han hört att Jenny, Nialls flickvän, eller ja, dom har faktiskt förlovat sig också, men Jenny är gravid så Zayn kan ju alltid komma och gratulera dom. Dom är så sjukt söta tillsamans, men de gör ont i hjärtat att Niall faktiskt börjar växa upp, som alla andra, dom är inte dom små galna tonåringarna längre.
Zayn suckade tungt och kände nu hur tårarna rann från hans kinder, varför skulle allt gå så fel? varför kunde dom inte bara hålla ihop som innan? Om Harry aldrig hade varit så jävligt feg och hoppat av bandet hade dom fortfarande varit de, och om Harry aldrig hade hållt på så mot Louis hade alltid varit som vanligt, dom hade varit samma underbara band, varit som bröder tillsamans istället för att förvandlas till 5 främlingar.
Planet landade några timmar senare och snabbt var Zayn påväg mot Niall. Han hade ingen aning om att Zayn kommer men man kan ju alltid överaska lite. Byggnad efter byggnad susade förbi Zayns blick som var fast vid bilrutan, när plötsligt en av deras låtar spelades på radion. Dom spelas fortfarande alltså.
Liams röst fyllde taxin i Moments, får alltid att plötsligt att gå långsammare.
Varför ska de alltid börja regna när de är sorgligt?
Tårar fyller Zayns ögon och sänker snabbt blicken, de är tyst i taxin, de ända som hörs är nu Louis stömma som fyller Zayns själ. Han förstår inte hur man kan hata den killen, Louis är så sjukt underbar på alla sätt, får alltid en att lee och skratta oavsätt hur nere man är. Han har en speciell sångröst som faktiskt får tjejerna att bli helt galna, så varför ska man hata den killen om man nu är så underbar?
Taxin stannade och Zayn hoppade smidigt ut, gav chaffören pengarna innan han med försiktiga steg gick mot dörren, hjärtat i halsgropen och nervös knackar han på dörren. detta kanske var en dålig ide ändå.
Mer hann han inte tänka innan dörren åker upp och ett par blåa ögon ser på honom.
Nialls leende sprids på hans läppar och strax fylls han av en enorm horan hug.
Dom står tysta och bara kramas där ett tag tills Zayn hör hur Niall snyftar till.
Dom står tysta och bara kramas där ett tag tills Zayn hör hur Niall snyftar till.
" No don't cry Niall..It's okay " viskad Zayn och drar honom hårdare mot sig.
" I've missed you so much " viskar Niall mot Zayns hals, drar in den efterlänktade Zayndoften djupt, djupt ner i lungorna.
" Its okay...Its okay " viskar Zayn tyst och försöker hålla inne tårarna själv, nu inser han hur jävla mycket han saknade killarna, dom var som bröder tillsammans.
" I've missed you so much " viskar Niall mot Zayns hals, drar in den efterlänktade Zayndoften djupt, djupt ner i lungorna.
" Its okay...Its okay " viskar Zayn tyst och försöker hålla inne tårarna själv, nu inser han hur jävla mycket han saknade killarna, dom var som bröder tillsammans.
Niall släppte taget och såg på Zayn med tårarna rinnande från kinderna medan Jenny dök upp bakom Niall.
" Hi Zayn! Niall are you okay? " sa hon och såg på Niall, som fortfarande grät.
" Hi Zayn! Niall are you okay? " sa hon och såg på Niall, som fortfarande grät.
" yeah, Im okay " svarade han hest och släpper in Zayn som drar av sig skorna och jackan, hänger de på en galge innan han försiktigt ser sig omkring, stannar med blicken på Jenny som har en liten babybula.
" aww so cute, Congratulations guys " sa han och log stort. Han var glad för deras skull, verkligen, men de sved fortfarande en aning i hjärtat på honom.
" Niall.. Can I talk to you? " säger han tyst efter ett tags tysnad och ser försiktigt på Niall som nickar. Dom försvinner iväg mot vardagsrummet där dom sätter sig i soffan, mitt imot varandra.
Dom sitter där tysta en stund, Zayn stirrandes ner i golvet och Niall med blicken på Zayn, både orolig och nyfiken.
" Im sorry for that I haven't said something to you guys..I just... " börjar Zayn, suckar tungt och ser upp på Niall.
" I wanted some time with myself, think and stuff. But.. I hate to see you guys so sad, especially Louis.. It was so fucking hard to see how week he was.. " Zayn började få tårar i ögonen igen och kände nu Nialls hand som strök hans rygg försiktigt.
" Please don't hate me " viskade Zayn tyst och såg nu på Niall medan tårarna sagta rann ner från hans kinder.
" why should I hate you? " viskar Niall, ser smått rädd ut när Zayn tog ett djupt andetag innan han öppnar munnen.
" I'm in love with Louis. "
" aww so cute, Congratulations guys " sa han och log stort. Han var glad för deras skull, verkligen, men de sved fortfarande en aning i hjärtat på honom.
" Niall.. Can I talk to you? " säger han tyst efter ett tags tysnad och ser försiktigt på Niall som nickar. Dom försvinner iväg mot vardagsrummet där dom sätter sig i soffan, mitt imot varandra.
Dom sitter där tysta en stund, Zayn stirrandes ner i golvet och Niall med blicken på Zayn, både orolig och nyfiken.
" Im sorry for that I haven't said something to you guys..I just... " börjar Zayn, suckar tungt och ser upp på Niall.
" I wanted some time with myself, think and stuff. But.. I hate to see you guys so sad, especially Louis.. It was so fucking hard to see how week he was.. " Zayn började få tårar i ögonen igen och kände nu Nialls hand som strök hans rygg försiktigt.
" Please don't hate me " viskade Zayn tyst och såg nu på Niall medan tårarna sagta rann ner från hans kinder.
" why should I hate you? " viskar Niall, ser smått rädd ut när Zayn tog ett djupt andetag innan han öppnar munnen.
" I'm in love with Louis. "
Liam satte sig ner på huk framför Louis som låg på golvet, hans vänstra vrist var helt sönderskren medan Louis såg där och grät, började se en aning vit ut i ansiktet.
" Shit Louis, no no no " viskar Liam panikslaget och såg sig omkring, försöker komma på vad han ska göra. Snabbt rara han av sig sin tröja, river sönder den och lindar bitarna runt Louis vrist.
" shh Its gonna b okay Louis.. stop cry please " Liams röst är en aning hes då en stor klump har samlas i hans hals, gör allt för att inte själv brista ut i gråt av alla panikkänslor han har i kroppen.
Liam sätter honom upp medan han håller för Louis sår med armen, sträker sig efter en handduk som ligger på diskbänken.
" don't...don't try to..save me " hör han Louis viska fram mellan sitt hysteriska gråtande, vänder sig mot honom med tårar i ögonen.
" Don't fucking dare to leave me! DON'T " grät Liam och drar panikslaget fram mobilen, försöker med skakiga rörelser slå in 911.
" Louis please please please...Don't leave me " viskar han samtidigt som han väntar på att få någon att svara, ser hur Louis sagta blir allt svagare.
" Shit Louis, no no no " viskar Liam panikslaget och såg sig omkring, försöker komma på vad han ska göra. Snabbt rara han av sig sin tröja, river sönder den och lindar bitarna runt Louis vrist.
" shh Its gonna b okay Louis.. stop cry please " Liams röst är en aning hes då en stor klump har samlas i hans hals, gör allt för att inte själv brista ut i gråt av alla panikkänslor han har i kroppen.
Liam sätter honom upp medan han håller för Louis sår med armen, sträker sig efter en handduk som ligger på diskbänken.
" don't...don't try to..save me " hör han Louis viska fram mellan sitt hysteriska gråtande, vänder sig mot honom med tårar i ögonen.
" Don't fucking dare to leave me! DON'T " grät Liam och drar panikslaget fram mobilen, försöker med skakiga rörelser slå in 911.
" Louis please please please...Don't leave me " viskar han samtidigt som han väntar på att få någon att svara, ser hur Louis sagta blir allt svagare.
" Harry.. " viskar Louis tyst, ser på Liam med smärtfyllda ögon.
" I want him...I want my Harry.. " gråter Louis och börjar smått skaka i kroppen. Liam kan inte göra så mycket mer än att själv sitta där och gråta medan han försöker få tag på en läkare eller något.
" I want him...I want my Harry.. " gråter Louis och börjar smått skaka i kroppen. Liam kan inte göra så mycket mer än att själv sitta där och gråta medan han försöker få tag på en läkare eller något.
" He's not here Louis.. " viskar han smärtsamt medan han strycker Louis småttvita kind med sin blodiga hand, låter sin blick vila i Louis smärtfyllda blå ögon.
Dom satt tysta, bara såg på varandra vilket kändes som en evighet innan Louis öppnade munnen.
" I love him " viskar han och sluter ögonen, försöker htta sin plats i Harrys famn, känna hans hjärtslag, höra hans röst, känna hans varma andetag, se hans underbara gröna ögon.
" Louis stay awake..They are on there way, Just stay awake! " hör Louis en röst säga någonstans, men han är redan påväg bort, bort från verklign och in i sin egna värld.
" Say that I love him " mumlar han tyst och allt som nu ligger i Liams famn är en iskall kropp.
Dom satt tysta, bara såg på varandra vilket kändes som en evighet innan Louis öppnade munnen.
" I love him " viskar han och sluter ögonen, försöker htta sin plats i Harrys famn, känna hans hjärtslag, höra hans röst, känna hans varma andetag, se hans underbara gröna ögon.
" Louis stay awake..They are on there way, Just stay awake! " hör Louis en röst säga någonstans, men han är redan påväg bort, bort från verklign och in i sin egna värld.
" Say that I love him " mumlar han tyst och allt som nu ligger i Liams famn är en iskall kropp.
____________________________________________________________________________________________
VARSÅGODA KIDS, KAPITEL 12 :DDD
Jag la ner ganska mkt tid på detta kapitlet så hoppas ni gillar de hehe c:
Jag la ner ganska mkt tid på detta kapitlet så hoppas ni gillar de hehe c:
Jag var på sjukhuset igår som vissa vet, nu ska jag vila och se när jag orkar skriva kapitel 13 <3
JAG VILL HA MINST 14 KOMMENTARER hehehe <3
Information. [VIKTIG]
Jag vet jag har nt uppdaterat, förlåt, men jag har haft rätt mkt att stå i.
Dlviss har jag varit hemma mycket pga. depration, sedan så är de väldigt mycket i skolan då jag går ut 9:an om 2 veckor nu snart och på Fredag ska jag opereras/undersökas så ja. Jag har inte haft ork eller tid att skriva :/
Som jag sa då ska jag till sjukhuset på Fredag och opereras/undersökas för min mage. Ska vara där kl. 06:30 på morgonen och huur länge jag ska vara där är oklart, men stortsätt halva dagen, när jag kommer hem ska jag vila för på Lördag ska jag träffa 2 nätkompisar (Nellie & Tilda), söndag kanske jag kan skriva lite men Kapitlet kommer nog inte komma upp förrän nästa vecka.
Ledsen kids men jag ska försöka bättra mig<3
Kapitel 11
* 3 månader senare *
Bandet One Direction hade splittras, Zayn hörde aldrig av sig till någon så vad som hände md Zayn vet ingen, Niall hade flyttat tillbaka till irland tillsamans med Jenny, Liam och Josefin planerade bröllop, Louis, låg bara hemma, i samma hus som han och Harry en gång bodde tillsamans i, låg bara i sin säng och stirrade in i väggen, väntade på att Harry skulle komma tillbaka, men de gjorde han inte.
Liam och Niall fanns där för honom, men vad dom än försökte göra slutade de alltid med tårar.
Och Harry? Han vet ingen vart han är, bara han själv vet.
Louis suckade tungt och satte sig sagta upp från sängen, där han nu hade legat i 3 månader. Han gick förbi Harrys rum, dörren fortfarande öppen, hans säng stod orörd, samma med resten av de som fanns här inne. Lakanen och allt hade Louis inte rört, ville inte att Harrys lukt skulle försvinna. Han svalde hårt och gick sagta ner för trappan och vidare in i köket där Harrys brev fortfarande låg. Han hade läst de när han kom hem från sjukhuset, men låtit de ligga kvar, de var de ända han hade kvar av Harry.
Han såg mot brevet och svalde hårt för att få bort klumpen i halsen, tårar var fyllda i hans ögon när han tänkte på Harrys gröna ögon, hans bruna lockiga hår, hans leende, hans röst.
Han såg mot brevet och svalde hårt för att få bort klumpen i halsen, tårar var fyllda i hans ögon när han tänkte på Harrys gröna ögon, hans bruna lockiga hår, hans leende, hans röst.
Louis sjönk ner mot golvet och satt i fosterställning med ryggen mot bänken och lät tårarna rinna ner från hans kinder, som nu rann som floder från hans kinder.
3 månader utan Harry är fruktansvärt, de går inte en minut utan att han saknar honom, han fattar bara inte varför Harry stack, han gör inte saker bättre med att springa iväg från alla problem.
Louis snyftade och känd hur hela kroppen började skaka, han saknade Harry så mycket.
" please come back " viskade han och såg upp mot taket medan tårarna fortsatte att rinna från hans kinder.
Louis snyftade och känd hur hela kroppen började skaka, han saknade Harry så mycket.
" please come back " viskade han och såg upp mot taket medan tårarna fortsatte att rinna från hans kinder.
Harry hade gjort av sig med allt som kunde få killarna att få tag på honom, byta nummer, bilnummer, allt han kunde komma på. Han hade tagit med sig alla pengar så han skulle överleva, men saknaden att få vara tillsamans med killarna var fortfarande kvar.
Louis fanns alltid i hans tankar, hans vackra himmels blåa ögon, hans leende, röst, läppar, skrattet, fan vad han saknade honom.
Harry befann sig på ett hotell i alaska, långt ifrån alla människor och paparatzizz, bara vara inne på rummet och straffa sig själv efter allt han hade gjort mot Louis.
Nu när han tänker på de var han så jävla dum att ens börja vara ett sådant svin, d hade ju inte direkt ledig till något bra.
Hna hade läst i tidningen att bandet hade splittras och att man aldrig såg Louis mer, de gick rykten om att han hade flyttat han också för att börja om, vissa andra rykten sa att han fortfarande fanns i samma hus och väntade på att Harry skulle komma tillbaka.
Louis fanns alltid i hans tankar, hans vackra himmels blåa ögon, hans leende, röst, läppar, skrattet, fan vad han saknade honom.
Harry befann sig på ett hotell i alaska, långt ifrån alla människor och paparatzizz, bara vara inne på rummet och straffa sig själv efter allt han hade gjort mot Louis.
Nu när han tänker på de var han så jävla dum att ens börja vara ett sådant svin, d hade ju inte direkt ledig till något bra.
Hna hade läst i tidningen att bandet hade splittras och att man aldrig såg Louis mer, de gick rykten om att han hade flyttat han också för att börja om, vissa andra rykten sa att han fortfarande fanns i samma hus och väntade på att Harry skulle komma tillbaka.
Själv visste han inte om han skulle komma tillbaka, han kan inte se Louis hatande blick, se honom så krossad efter att ha behandlat honom så, de gick inte.
Harry suckade tungt och såg upp i taket, han hade försökt att få så lite hat som möjligt, men nu hatar alla honom.
Han hade många gånger skrivit in Louis nummer för att ringa eller skicka ett sms men hade alltid slutat med att han slänge iväg mobilen, Louis hade säkert glömt honom ändå, alla måste ha glömt killen vid namn Harry Styles, killen som alla hatade.
Harry suckade tungt och såg upp i taket, han hade försökt att få så lite hat som möjligt, men nu hatar alla honom.
Han hade många gånger skrivit in Louis nummer för att ringa eller skicka ett sms men hade alltid slutat med att han slänge iväg mobilen, Louis hade säkert glömt honom ändå, alla måste ha glömt killen vid namn Harry Styles, killen som alla hatade.
Liam var orolig för Louis, han hade inte hört av sig till någon på ungefär en vecka nu, inte ett ord. Dock visste han att Louis iallafall var i liv för ringde han, klickade Lou alltid på upptaget.
Han satt hemma vid köksbordet och var djupt inne i tankarna när Josefin kom in och la armarna runt Liam.
" Somethings wrong? " viskade hon och kysste honom på kinden medan Liam log snett.
" Just Louis " mumlade Liam och suckade tungt, fastän bandet hade splittras brydde sig Liam fortfarande om killarna som om dom vore bröder.
" That poor guy...Is he okay? sa hon oroligt, hon visste att Louis var helt förstörd men nu när de har gått 3 månader vet man ju inte om Louis mår bättre nu.
" I don't know, he don't want to talk, Im afraid... " sa Liam och bet sig hårt i läppen medan Josefin kramade honom allr hårdare.
" Try again? He don't have anyone Liam, You are the only one Louis have " viskade hon och kysste honom mot kinden innan hon försvann vidare in i vardagsrummet.
Liam suckade tungt och drog upp mobilen, han tänkte ringa tills Louis svarar, så är de bara, Louis kan inte hålla på såhär längre.
" Somethings wrong? " viskade hon och kysste honom på kinden medan Liam log snett.
" Just Louis " mumlade Liam och suckade tungt, fastän bandet hade splittras brydde sig Liam fortfarande om killarna som om dom vore bröder.
" That poor guy...Is he okay? sa hon oroligt, hon visste att Louis var helt förstörd men nu när de har gått 3 månader vet man ju inte om Louis mår bättre nu.
" I don't know, he don't want to talk, Im afraid... " sa Liam och bet sig hårt i läppen medan Josefin kramade honom allr hårdare.
" Try again? He don't have anyone Liam, You are the only one Louis have " viskade hon och kysste honom mot kinden innan hon försvann vidare in i vardagsrummet.
Liam suckade tungt och drog upp mobilen, han tänkte ringa tills Louis svarar, så är de bara, Louis kan inte hålla på såhär längre.
Signal efter signal utan svar.
Nytt försök.
Signal efter signal efter signal.
Nytt försök.
Signal efter signal efter signal.
Efter att ha försökt få tag på Louis på alla möjliga sätt, äntligen svarade han, Louis svarade honom.
" Fuck Louis, do you know how worried I was?! " sa Liam och började slappna av en aning. Hna hade suttit hel spänd i väntan på att få stop på dom pipande signalerna.
" sorry " mumlade Louis från andra sidan, hans röst var helt död, ingen glädje eller lycka, bara död.
" Louis..Please talk to me.. You can't just wait for him to come back. " viskade Liam och reste sig upp från stolen han satt på och började gå runt i köket.
Tysnad.
" He don't come back " sa Liam och hatade att säga sanningen till honom, men sanningen svider så jävligt ibland. Han kunde höra Louis snyftningar från mobilen vilket krossade hans hjärta en aning.
" Please don't cry " viskade han och kände hur tårarna började fylla hans ögon, de var förkrossand att höra Louis gråta.
Louis sa inget, istället reste han sig upp från golvet och började rota i låderna, vilket Liam hörde tydligt.
" Louis...what are you doing..? " sa Liam oroligt när han hörde allt rasslande i lådorna.
Fortfarande inget svar från Louis, bara snyftningar som hördes då och då.
Louis verkade hitta de han letade efter för plötsligt blev de tyst.
" Please tell me what you doing Louis " grät Liam oroligt och började dra sig mot hallen om de skulle bli panikläge.
" I don't want to live without him " viskade Louis.
De tog säkert flera minuter innan Liams hjärna äntligen fattade vad Louis höll på med.
" no.Louis. NO. " sa Liam panikslaget och rusade nu mot hallen för att slita upp dörren och vidare mot bilen.
Louis var tyst, man hörde bara hans snabba andetag som fick Liam att flippa ur ännu mer.
" Don't dare to do it Louis! DON'T!! " sa han panikslaget och var nu påväg i bilen mot Louis, han struntade i att de var nästan 3 km till honom, Men Louis ska fan inte ta sitt liv.
" Im sorry Liam " viskade Louis och samtalet bröts.
____________________________________________________________________________________________
" Fuck Louis, do you know how worried I was?! " sa Liam och började slappna av en aning. Hna hade suttit hel spänd i väntan på att få stop på dom pipande signalerna.
" sorry " mumlade Louis från andra sidan, hans röst var helt död, ingen glädje eller lycka, bara död.
" Louis..Please talk to me.. You can't just wait for him to come back. " viskade Liam och reste sig upp från stolen han satt på och började gå runt i köket.
Tysnad.
" He don't come back " sa Liam och hatade att säga sanningen till honom, men sanningen svider så jävligt ibland. Han kunde höra Louis snyftningar från mobilen vilket krossade hans hjärta en aning.
" Please don't cry " viskade han och kände hur tårarna började fylla hans ögon, de var förkrossand att höra Louis gråta.
Louis sa inget, istället reste han sig upp från golvet och började rota i låderna, vilket Liam hörde tydligt.
" Louis...what are you doing..? " sa Liam oroligt när han hörde allt rasslande i lådorna.
Fortfarande inget svar från Louis, bara snyftningar som hördes då och då.
Louis verkade hitta de han letade efter för plötsligt blev de tyst.
" Please tell me what you doing Louis " grät Liam oroligt och började dra sig mot hallen om de skulle bli panikläge.
" I don't want to live without him " viskade Louis.
De tog säkert flera minuter innan Liams hjärna äntligen fattade vad Louis höll på med.
" no.Louis. NO. " sa Liam panikslaget och rusade nu mot hallen för att slita upp dörren och vidare mot bilen.
Louis var tyst, man hörde bara hans snabba andetag som fick Liam att flippa ur ännu mer.
" Don't dare to do it Louis! DON'T!! " sa han panikslaget och var nu påväg i bilen mot Louis, han struntade i att de var nästan 3 km till honom, Men Louis ska fan inte ta sitt liv.
" Im sorry Liam " viskade Louis och samtalet bröts.
____________________________________________________________________________________________
Oh no. This is not good.
Detta var då kapitel 11, hoppas ni gillade de! :3 Jag har fått lite klagomål på min egelska vilket jag ber om ursäkt för.. men jag är inte så jätte bra på de, men de är bra övning för mig om jag skriver med engelska dialoger ^^
OCH kan även säga att ibland blir de stavfel för mig pga. att mitt "e" på tangentbordet ibland hackar upp sig ._.
Detta var då kapitel 11, hoppas ni gillade de! :3 Jag har fått lite klagomål på min egelska vilket jag ber om ursäkt för.. men jag är inte så jätte bra på de, men de är bra övning för mig om jag skriver med engelska dialoger ^^
OCH kan även säga att ibland blir de stavfel för mig pga. att mitt "e" på tangentbordet ibland hackar upp sig ._.
Vill ha minst 10 kommentarer innan kapitel 12 kommer :*
Hoppas ni inte hatar mig för mycket nu, tanke på hur jag avslutade kapitlet ;)
Kapitel 10
Louis låg kvar i sängen ett par timmar innan han somnade av utmattning, Harry kom inte tillbaka till honom, han var borta. Tanken med att Harry var borta fick tusentals tårar att strömma från hans kinder.
Han vill inte att Harry ska försvinna från honom, Han behöver honom, hur stört de än låter så gör Louis de, han behöver Harry mer än vad han kan förklara, han tror inte ens hans själv förstår hur mycket han behöver Harry.
Liam var på plats på sjukhuset tidigt på morgonen, han ville vara där hos Louis ensam ett tag. Han hade fått ett sms av Harry sent igår kväll, Han hade stuckigt, hoppat av, tänkte försvinna.
Han öppnade dörren till Louis rum och fick syn på den sovande 21 åringen, stackarn måste ha stannat uppe länge inatt.
Liam satte sig ner bredvid Louis säng och såg oroligt på honom, helt ärligt var han livrädd just nu, Harry var försvunnen och hade hoppat av bandet helt sådär, Louis som redan är svag kommer bli förkrossad när han får veta att Harry inte kommer att komma tillbaka, Zayn pratar inte med någon och Niall bara gråter. Liam där imot håller på att falla i bitar samtidigt som One Direction faller.
Han öppnade dörren till Louis rum och fick syn på den sovande 21 åringen, stackarn måste ha stannat uppe länge inatt.
Liam satte sig ner bredvid Louis säng och såg oroligt på honom, helt ärligt var han livrädd just nu, Harry var försvunnen och hade hoppat av bandet helt sådär, Louis som redan är svag kommer bli förkrossad när han får veta att Harry inte kommer att komma tillbaka, Zayn pratar inte med någon och Niall bara gråter. Liam där imot håller på att falla i bitar samtidigt som One Direction faller.
Tårar började rinna från hans kinder medan han satt djupt i sina tankar, Louis kommer gå under helt, fastän Harry har varit ett sådant svin mot honom vet dom alla att Louis kommer bli den som krossas mest, han och Harry hade något som dom andra inte förstod, dom var liksom ett tillsammans.
Louis vaknade senare på dagen och sökte runt om i rummet för att hitta Harry, men ingen Harry. Liam satt fortfarande bredvid honom och log ett littet leende mot Louis. Lou svalde hårt och hoppet i hans ögon dog snabbt, han hade hoppats på att få se Harry där när han vaknade.
" Have you seen Harry? " viskade Louis och såg på Liam som plötsligt såg väldigt osäker ut, Han vill inte krossa Louis, de är nog de värsta som finns, att se Louis gråta, Han som alltid leer och ska göra andra glada.
När Liam inte sa något försökte Louis resa sig från sängen, han ville hitta Harry, men Liam stoppade honom, såg Louis rakt i ögonen med tårar i sina.
" Im sorry " viskar Liam och sagta börjar tårar rinna från hans kinder.
Louis stirrar på honom uttrycklöst, bara sitter där i sängen och vet inte vad han ska göra.
När Liam inte sa något försökte Louis resa sig från sängen, han ville hitta Harry, men Liam stoppade honom, såg Louis rakt i ögonen med tårar i sina.
" Im sorry " viskar Liam och sagta börjar tårar rinna från hans kinder.
Louis stirrar på honom uttrycklöst, bara sitter där i sängen och vet inte vad han ska göra.
" H-he...Harry....He don't come back Louis... " viskar Liam och lägger en hans mot Louis hand för att försiktigt ta tag i den, se in i Louis ögon som sagta börjar fyllas med tårar.
" He left...Harry left the band, I don't know why...He's gone "
" He left...Harry left the band, I don't know why...He's gone "
Orden ekade inom Louis, Harry var borta. Han skulle aldrig komma tillbaka till honom, aldrig få höra hans röst igen.
Louis slet sig från Liams hand, reste sig upp och sprang ut från rummet, igenom korridorerna, ut från sjukhuset, bara sprang och sprang tills fötterna inte orkade bära honom längre, tårar strömmande från kinderna och andan i halsen.
Han sjönk ner i gräset och släppte ut allt, låg där och bara grät. Hna var helt tom, Killen han älskade och allt, var borta.
Harry hade åkt hem och hämtat sina saker, kläder osv. Han hoppar av, försvinner så långt bort han kan för att inte skada någon mer, speciellt inte Louis, han förtjänar någon annan, någon som kan älska honom på riktigt.
Louis slet sig från Liams hand, reste sig upp och sprang ut från rummet, igenom korridorerna, ut från sjukhuset, bara sprang och sprang tills fötterna inte orkade bära honom längre, tårar strömmande från kinderna och andan i halsen.
Han sjönk ner i gräset och släppte ut allt, låg där och bara grät. Hna var helt tom, Killen han älskade och allt, var borta.
Harry hade åkt hem och hämtat sina saker, kläder osv. Han hoppar av, försvinner så långt bort han kan för att inte skada någon mer, speciellt inte Louis, han förtjänar någon annan, någon som kan älska honom på riktigt.
Han gick förbi Louis rum men stannade till vid dörröppningen, såg in i rummet och svald hårt. Snabbt gick han vidare med sina väskor och gick ner för trappan, in till köket och letade fram papper.
Han måste berätta för Louis varför han gör detta, varför han lämnar, men att skriva ett förväl brev var svårare än vad han trodde, tårarna rann sagta från hans kinder när han vek ihop pappret och la de på diskbänken, hade skrivit "LOUIS" med stora bokstäver så att han skulle se de när han väl kom hem igen.
Han måste berätta för Louis varför han gör detta, varför han lämnar, men att skriva ett förväl brev var svårare än vad han trodde, tårarna rann sagta från hans kinder när han vek ihop pappret och la de på diskbänken, hade skrivit "LOUIS" med stora bokstäver så att han skulle se de när han väl kom hem igen.
Harry tog sina saker, gick ut från huset, låste dörren och hoppade in i sin bil, såg en sista gång på huset innan han åkte iväg, bort från Louis, killen han älskade, mer än vad han älskar någon annan.
Louis hade tagot sig tillbaka till sjukhuset där Liam stod tillsamans med Jenny, Niall, Zayn och Josefin, alla såg riktigt oroliga ut när Louis klev in i rummet, såg verkligen helt förstörd ut.
" Louis.. " viskade Josefin och gick fram till honom, ger honom en stor kram och kan känna hur Louis tårar rinner mot hennes hals.
Alla gick fram till dom och gjorde en stor gruppkram, de var svårt för dom alla att Harry had stuckigt, men Louis tog de hårdast.
Simon var rasande men kunde inte göra så mycket, Harry var redan försvunnen och kunde vara var som helst nu, de hade gått flera timmar sedan Harry försvann.
" Louis.. " viskade Josefin och gick fram till honom, ger honom en stor kram och kan känna hur Louis tårar rinner mot hennes hals.
Alla gick fram till dom och gjorde en stor gruppkram, de var svårt för dom alla att Harry had stuckigt, men Louis tog de hårdast.
Simon var rasande men kunde inte göra så mycket, Harry var redan försvunnen och kunde vara var som helst nu, de hade gått flera timmar sedan Harry försvann.
Louis vägrade släppa Josefin för ett tag, stod bara där och grät mot hennes nacke.
" He's gone.. " viskade han och hans röst var helt hjärtekrossande, dn var helt död.
Ingen sa något utan såg ner i golvet och lät tysnaden ligga över dom.
Harry var borta, och så var Louis, han skulle aldrig bli sig själv igen utan honom.
____________________________________________________________________________________________
" He's gone.. " viskade han och hans röst var helt hjärtekrossande, dn var helt död.
Ingen sa något utan såg ner i golvet och lät tysnaden ligga över dom.
Harry var borta, och så var Louis, han skulle aldrig bli sig själv igen utan honom.
____________________________________________________________________________________________
Detta var Kapitel 10 då...Ja jag grät när jag skrev, ush de blev så känslosamt :c
Kapitel 11 kanske redan kommer på fredag! :D
KOMMENTERA! <33
Kapitel 11 kanske redan kommer på fredag! :D
KOMMENTERA! <33
Kapitel 9
Louis hade somnat igen efter ett tags förvirring. Han sov djupt bredvid Zayn som satt på en stol bredvid honom. Niall stirrade på Zayn hela tiden, de Louis hade sagt innan hade chockat honom, Zayn? Kyssa en annan kille? de går inte riktigt ihop i hans hjärna just nu, delviss också för att de händer så myckt hela tiden så de är svårt att smälta allt.
" WHAT?! " röt tillslut Zayn och såg på Niall som hoppade överraskat till.
" N-nothing " mumlade Niall och sänkte blicken. Om de var något Niall var känslig över var de när man röt mot honom, han tyckte inte om de.
De blev tyst igen, allt som hördes var var deras egna hjärtslag, men de avbröts när Harry slog upp dörren och såg sig omkring.
Han tog några försiktiga steg mot Louis och granskade hans sovande ansikte, de vackraste som fanns att se på, Louis Tomlinson, när han sover.
Han tog några försiktiga steg mot Louis och granskade hans sovande ansikte, de vackraste som fanns att se på, Louis Tomlinson, när han sover.
Zayn bet sig i läppen medan han såg misstänksamt på Harry, ingen i bandet litar riktigt på Harry längre, eller kanske Niall, men han förlåter folk hur lätt som helst.
Harry såg på Zayn och svalde hårt.
" You know that I'm sorry right? " mumlade han och fick Zayn och rynka pannan. Han reste sig hastigt och stirrade på Harry med en mörk blick.
" SORRY?! SORRY!?!! " skrek Zayn och tog tag i Harrys tröja för att trycka hans rygg mot närmsta vägg. Niall såg skräckslagen ut och backade undan medan Zayn stirrade hatande på Harry, som såg både ilsken, rädd och sårad ut.
" You know that I'm sorry right? " mumlade han och fick Zayn och rynka pannan. Han reste sig hastigt och stirrade på Harry med en mörk blick.
" SORRY?! SORRY!?!! " skrek Zayn och tog tag i Harrys tröja för att trycka hans rygg mot närmsta vägg. Niall såg skräckslagen ut och backade undan medan Zayn stirrade hatande på Harry, som såg både ilsken, rädd och sårad ut.
Niall kände hur tårarna började rinna från hans kinder medan han smög sig mot Louis sovande kropp och borrade ner ansiktet i täcket, lät tårarna rinna som floder.
Innan var dom en familj, älskade varandra och allt, nu är dom 5 främlingar som bara bråkar och hatar, vadfan gick snett egentligen...?
Innan var dom en familj, älskade varandra och allt, nu är dom 5 främlingar som bara bråkar och hatar, vadfan gick snett egentligen...?
Zayn stirrade fortfarande ilsket på honom utan att säga ett ljud.
" I hope your happy now, Louis maybe not can take this, He fights hard as hell, and its just because of you he even is here " morrade Zayn tillslut och släppte Harrys tröja.
Harry svalde hårt och såg ner i golvet medan Zayn snabbt gick ut ur rummet, lämnade Harry där med Niall och Louis.
" I hope your happy now, Louis maybe not can take this, He fights hard as hell, and its just because of you he even is here " morrade Zayn tillslut och släppte Harrys tröja.
Harry svalde hårt och såg ner i golvet medan Zayn snabbt gick ut ur rummet, lämnade Harry där med Niall och Louis.
Jenny satt fortfarande i väntrummet tillsamans med Liam som satt och pratade med Josefin. Plötsligt kom Niall utspringande från rummet, helt rörd i ögonen av tårar. Jenny reste sig hastigt upp och sprang efter honom, tog tag i hans hand och vände honom mot sig.
" Ey..Its okay.. " viskade hon och kramade honom mjukt.
Niall höll om sin flickvän hårt medan han lät tårarna blöta ner hennes tröja, snyftade mot hennes hals och kände sig så himla barnslig när han stod där och grät som en liten 10 årig pojke.
" what happend? " frågade Jenny försiktigt medan hon försökte trösta honom, stackarn skakade ju i hennes famn.
Liam hade lagt på och stod nu bredvid Jenny för att se oroligt på Niall.
När Niall inte sa något förstod dom båda att han inte vill prata om de, de är väl något om Harry igen, för plötsligt dök Harry upp från ingenstans, stirrar på Liam som stirrade tbx.
" I stay here over the night, you guys ned to sleep, Jenny, take Niall home, and Liam, Zayn left so you know " sa Harry och innan någon hinner protestera har han försvunnit in till Louis rum igen.
Liam togn ett steg mot rummet för att hindra Harry med stoppade av Jenny.
" Let him, Harry isn't that stupd and do something to Louis here, and we both know that Harry need time " sa hon lungt och Liam nickade sagta efter ett tags tvekande.
" Ey..Its okay.. " viskade hon och kramade honom mjukt.
Niall höll om sin flickvän hårt medan han lät tårarna blöta ner hennes tröja, snyftade mot hennes hals och kände sig så himla barnslig när han stod där och grät som en liten 10 årig pojke.
" what happend? " frågade Jenny försiktigt medan hon försökte trösta honom, stackarn skakade ju i hennes famn.
Liam hade lagt på och stod nu bredvid Jenny för att se oroligt på Niall.
När Niall inte sa något förstod dom båda att han inte vill prata om de, de är väl något om Harry igen, för plötsligt dök Harry upp från ingenstans, stirrar på Liam som stirrade tbx.
" I stay here over the night, you guys ned to sleep, Jenny, take Niall home, and Liam, Zayn left so you know " sa Harry och innan någon hinner protestera har han försvunnit in till Louis rum igen.
Liam togn ett steg mot rummet för att hindra Harry med stoppade av Jenny.
" Let him, Harry isn't that stupd and do something to Louis here, and we both know that Harry need time " sa hon lungt och Liam nickade sagta efter ett tags tvekande.
Kvällen kom och de var knäpptyst på sjkhuset. Louis låg fortfarande och sov medan Harry satt bredvid honom och hoppades på att han skulle vakna, han visste om att Louis minne hade blockerats men de skulle komma tillbaka strax trodde läkarna.
Harry höll försiktigt Louis hand och såg ner på dom, att vara förälskad i sin, föredetta, bästavän är inget lätt. Varför han var ett sådant svin mot Louis ångrar han djupt, han svek sin bästa vän när han behövde honom som mest, de är sjukt.
Harry höll försiktigt Louis hand och såg ner på dom, att vara förälskad i sin, föredetta, bästavän är inget lätt. Varför han var ett sådant svin mot Louis ångrar han djupt, han svek sin bästa vän när han behövde honom som mest, de är sjukt.
" Please...wake up " mumlade han tyst och ville bara se Louis underbara blå ögon en sista gång.
Tiden gick, men runt 2 på natten kände Harry hur Louis började röra sig i sängen. Han såg yrvaket upp och mötes av ett par havsblåa ögon som såg in i hans gröna.
Harry drog efter andan och kände hur deras händer fortfarande var sammanflätade, oh fuck.
Han svalde hårt och skulle precis kommentera de men Louis hann före.
" W-why are you here? " viskade han och såg ner på deras händer. Harry kunde se att de var ett litet leende på Louis läppar när han fick syn på deras händer men var inte helt säker på om de var ett bra tecken.
" Why shoulden't I be here? " viskade han och tog sin lediga hans för att fixa till hans hår framför ögonen.
De blev tyst mellan dom ett tag innan Harry bröt tysnaden.
" Im sorry for everything I did to you Louis...Im really sorry " sa han och vågade inte möta Louis smärtsamma blick.
" I just want to know why you did it... " Viskade Louis med en smärtsam röst och svalde hårt för att få bort den irriterande klumpen han hade i halsen. De blv tyst igen, Harrys tumme smekte försiktigt Louis handflata medan han försökte komma på vad han skulle säga.
" Because...I.... " började han tyst, slöt ögonen för att ta mod
" Because I love you " fick han tillslut ur sig, vågad inte se på Louis utan satt där och blundade medan han väntade på Louis reaktion, men inget hände.
Han öppnade ögonen och mötte Louis toma blick, han visade inga känslor alls.
" I understand if you hate me " mumlade han och släppte Louis hand för att sedan resa sig upp.
" I don't want to hurt you anymore, but I want you to know that I love you " var de sista Harry sa innan han försvann ut ur rummet.
Louis låg lvar där i sin säng, både förvirrad, sårad och en aning..glad? Harry älskade honom, och han älskade Harry, men varför stack han?
Louis försökte resa sig upp från sängen men lyckades inte, Harry kommer väl tillbaka, eller?
Han svalde hårt och skulle precis kommentera de men Louis hann före.
" W-why are you here? " viskade han och såg ner på deras händer. Harry kunde se att de var ett litet leende på Louis läppar när han fick syn på deras händer men var inte helt säker på om de var ett bra tecken.
" Why shoulden't I be here? " viskade han och tog sin lediga hans för att fixa till hans hår framför ögonen.
De blev tyst mellan dom ett tag innan Harry bröt tysnaden.
" Im sorry for everything I did to you Louis...Im really sorry " sa han och vågade inte möta Louis smärtsamma blick.
" I just want to know why you did it... " Viskade Louis med en smärtsam röst och svalde hårt för att få bort den irriterande klumpen han hade i halsen. De blv tyst igen, Harrys tumme smekte försiktigt Louis handflata medan han försökte komma på vad han skulle säga.
" Because...I.... " började han tyst, slöt ögonen för att ta mod
" Because I love you " fick han tillslut ur sig, vågad inte se på Louis utan satt där och blundade medan han väntade på Louis reaktion, men inget hände.
Han öppnade ögonen och mötte Louis toma blick, han visade inga känslor alls.
" I understand if you hate me " mumlade han och släppte Louis hand för att sedan resa sig upp.
" I don't want to hurt you anymore, but I want you to know that I love you " var de sista Harry sa innan han försvann ut ur rummet.
Louis låg lvar där i sin säng, både förvirrad, sårad och en aning..glad? Harry älskade honom, och han älskade Harry, men varför stack han?
Louis försökte resa sig upp från sängen men lyckades inte, Harry kommer väl tillbaka, eller?
____________________________________________________________________________________________
Detta tog evigheter att skriva, har haft tid att skriva men aldrig kommit på något eller så har min jefla mage förstört orken :c
MEN HÄR HAR NI DE!! KAPITEL 9 :DDD dock suger de get men hoppas ni blir nöjda c':
MEN HÄR HAR NI DE!! KAPITEL 9 :DDD dock suger de get men hoppas ni blir nöjda c':
KOMMENTERA! <3
F * * K
Jag har blivit sjuk yäy -.-
så detta betyder att kapitel 9 kommer när jag blir frisk igen :/
Förlåt kidz, verkligen ledsen att ni måste vänta, kan försöka skriva ett imon
Nä nu ska jag ta och vila, ska palla iväg till skolan och göra nationella fastän jag är sjuk xD
Hoppas ni inte hatar mig allt för mycket nu barn
så detta betyder att kapitel 9 kommer när jag blir frisk igen :/
Förlåt kidz, verkligen ledsen att ni måste vänta, kan försöka skriva ett imon
Nä nu ska jag ta och vila, ska palla iväg till skolan och göra nationella fastän jag är sjuk xD
Hoppas ni inte hatar mig allt för mycket nu barn
Kapitel 8
Louis började höra röster. Han försökte röra sig men musklerna var som fastfrusna. Han orkade inte öppna ögonen utan låg helt stilla, troligen i en säng, och lyssnade på dom suddiga rösterna i bakgrunden. Han minns inte vad som hade hänt, allt han kommer ihåg var att han satt på en kall mark och grät.
” Has he woken up yet? ” sa en röst, troligen Niall då de var en aning irländsk dialekt. De blev tyst, troligen skakade någon på huvudet.
” He has been completely gone for almost two days, this freak me out “ sa en annan röst, Liam. Wow, har han varit borta i 2 dagar? Nej, de kan han väl inte?
Frågorna snurrade runt i huvudet på honom, vart är han? Vad hände? Vem hittad honom? Varför är han inte död?! Han försökte röra sig igen, ingenting hände. Han provade igen, samma resultat.
Fotsteg hördes, någon kom in i rummet för de blev knäpptyst, en obehaglig tystnad.
” Nothing yet? ” hörde Louis Harrys röst, han frös till, varför bryr sig Harry ens?
Tystnad igen.
” why do you even care Styles? “ Liams mörka röst ekade I rummet, de var so mom han hade läst Louis tankar, men de som gjorde honom osäker var att Liams röst var kall, riktigt kall.
Tysnad åter igen, seriöst vad har hänt egentligen? Louis försökte åter igen röra på sig, istället lyckades ett plågsamt ljud komma från hans strupe.
” Louis? ” viskade Zayn, som satt och höll Louis hand, vilket han nu kände. Louis kände nu hur illamåendet bara sköljde över honom, han kanske inte skulle ha tvingat sig vakna.
Han försökte prata men inga ord kom från hans mun, istället började han hosta och blod kom ur hans mun, en massa blod.
Zayn ryckte sig tbx och såg skräckslaget på Louis som inte kunde göra så mycket mer än att ligga där och hosta.
” oh fuck ” mumlade Harry och hans fotsteg försvann iväg, ropade på något men Louis hörde inte, han kände istället hur någon försökte torka bort blod från hans näsborrar så att han inte skulle stoppa luftvägarna.
Harry kom tillbaka med några läkare efter sig. Ja, dom var på sjukhuset. Efter att Liam hade hittat Louis te i skogen, helt vit i ansiktet av kyla och skakade häftigt åkte dom snabbt mot sjukhuset där han hade legat helt borta i 2 dygn. Medicinerna han hade fått hade nog orsakat spyattacken som Louis fick nyss.
Läkarna gick fram till Louis och började fixa något med slangar och skit.
Liam och Zayn var tvungna att gå ut, Harry också, så dom ställde sig utanför rummet medan dörren stängdes. Tystnad.
” Im sorry ” viskade Harry och såg på Liam som mötte hans blick. Zayn håll andan medan dom stirrade på varandra.
” Hope you are, Just because of you,Louis can die! ” sa Liam med en ilsken ton och Harrys ögon åkte sakta ner mot marken.
Niall hade ställt sig bredvid Zayn och granskade Liams och Harrys blickar, ingen sa något.
” Im sorry ” upprepade Harry inna han vände sig om och gick mot väntrummet, Liam tänkte följa efter men Zayn stoppad honom som tur var.
” Let him ” mumlade Zayn och Liam suckade tungt.
” You should call Josefin, she always make you so happy ” sa Niall och Liam log lite, bra ide, han behövde prata av sig, och är de någon han faktiskt släpper ut sina känslor för är de Josefin.
” Yeah, I should ” sa Liam och gick bort för att ringa Josefin.
Niall och Zayn pustade ut, dom har i alla fall fått tyst på dom för ett tag.
Zayn suckade och satte sig ner på en stol och drog Niall mot sig för att låta honom sätta sig i hans knä, han gillade att hålla om Niall, han var som en lillebror, fastän dom var lika gamla, men ändå så var Niall som en lillebror.
” Zayn..? are you okay? ” frågade Niall lite oroligt, man märker snabbt när Zayn är orolig, han brukar borra in ansiktet i Nialls tröja och små skaka i kroppen, som om han grät.
” Louis can’t die….H-he can’t ” viskade Zayn med gråten i halsen och kände Nialls armar runt sig, kramad honom hårt.
” Louis nver give up, you know that ” viskade Niall, försökte vara till tröst.
Louis hade somnat till igen och vaknade med ett ryck av smärtor i magen. Han möttes av några vita män som stirrade på honom när han öppnade ögonen.
” Mr.Tomlinson? ” sa en av männen. Vänta, va?
” who? ” viskad Louis och såg förvirrad ut. Vadå Mr.Tomlinson?
Dom såg på varandra och började ta fram en massa saker, vad gör dom? Vilka är dom? Vad är han? Vem är han?!
” Take in Zayn ” sa en av männen som gick mot dörren för att hämta någon som tydligen heter Zayn, vem de nu var.
En kille kom med efter mannen och alla tre stirrade på honom, seriöst vilka är dom?
” How are you..? ” viskade Louis, försökte komma på om han har sett killen, men ingenting.
Zayn stirrade på Louis, vad menar han? De måste vara ett skämt, Louis skämtar bara, han måste skämta.
” Its me..Zayn Malik…You know..? ” sa Zayn tyst och Louis skakade sakta på huvudet. Oh nej.
“ I think hes memory have blocked “ viskade en av läkarna och såg på Zayn, som stirrade i chock på dom.
” Louis, do you know where you are? ” frågade Zayn försiktigt och närmade sig Louis som såg väldigt förvirrad ut.
” how’s Louis…? And no…where am I? ” sa Louis och såg ut som en hjälplös kattunge, han var rädd, visste inte ens vem han själv är.
” You are Louis, and You are on the hospital ” sa Zayn och satte sig ner brdvid Louis som följde varj rörelse Zayn gjorde.
Dom sa inget utan såg bara på varndra, Niall hade kommit in och stod nu bakom Zayn, som faktiskt grät, Louis vet int vem han är, han vet inte vem någon är.
” Louis, can’t you remember something? ” sa Niall och Louis såg upp för att möta Nialls oroliga blåa ögon.
” I remember….someone how name is….Harry... i think… ” sa Louis osäkert och Zayn stelnade till, Louis kommer bara ihåg Harry, varför just bara Harry?!
” No one else? ” viskade Zayn och stirrade på Louis, fortfarande med tåarna rinnande från kinderna.
Louis blev tyst en stund och såg ut att vara väldigt inne i tankarna, Tystnaden som uppstod var tjock och obehaglig.
” Wait….I remember you.. ” sa Louis och pekade på Zayn.
” You kissed me on a beach ”
___________________________________________________________________________________________
Omg vad menar Louis med de? :o Och kommer han minnas dom andra? varför minns han bara Harry och Zayns kyss? Och har de ens hänt?
FICK 9 KOMMENTARER PÅ FÖRRA KAPITLET GUD JAG ÄLSKAR ER ENORMT! <3 sitter och fangirlar här :'D
” Has he woken up yet? ” sa en röst, troligen Niall då de var en aning irländsk dialekt. De blev tyst, troligen skakade någon på huvudet.
” He has been completely gone for almost two days, this freak me out “ sa en annan röst, Liam. Wow, har han varit borta i 2 dagar? Nej, de kan han väl inte?
Frågorna snurrade runt i huvudet på honom, vart är han? Vad hände? Vem hittad honom? Varför är han inte död?! Han försökte röra sig igen, ingenting hände. Han provade igen, samma resultat.
Fotsteg hördes, någon kom in i rummet för de blev knäpptyst, en obehaglig tystnad.
” Nothing yet? ” hörde Louis Harrys röst, han frös till, varför bryr sig Harry ens?
Tystnad igen.
” why do you even care Styles? “ Liams mörka röst ekade I rummet, de var so mom han hade läst Louis tankar, men de som gjorde honom osäker var att Liams röst var kall, riktigt kall.
Tysnad åter igen, seriöst vad har hänt egentligen? Louis försökte åter igen röra på sig, istället lyckades ett plågsamt ljud komma från hans strupe.
” Louis? ” viskade Zayn, som satt och höll Louis hand, vilket han nu kände. Louis kände nu hur illamåendet bara sköljde över honom, han kanske inte skulle ha tvingat sig vakna.
Han försökte prata men inga ord kom från hans mun, istället började han hosta och blod kom ur hans mun, en massa blod.
Zayn ryckte sig tbx och såg skräckslaget på Louis som inte kunde göra så mycket mer än att ligga där och hosta.
” oh fuck ” mumlade Harry och hans fotsteg försvann iväg, ropade på något men Louis hörde inte, han kände istället hur någon försökte torka bort blod från hans näsborrar så att han inte skulle stoppa luftvägarna.
Harry kom tillbaka med några läkare efter sig. Ja, dom var på sjukhuset. Efter att Liam hade hittat Louis te i skogen, helt vit i ansiktet av kyla och skakade häftigt åkte dom snabbt mot sjukhuset där han hade legat helt borta i 2 dygn. Medicinerna han hade fått hade nog orsakat spyattacken som Louis fick nyss.
Läkarna gick fram till Louis och började fixa något med slangar och skit.
Liam och Zayn var tvungna att gå ut, Harry också, så dom ställde sig utanför rummet medan dörren stängdes. Tystnad.
” Im sorry ” viskade Harry och såg på Liam som mötte hans blick. Zayn håll andan medan dom stirrade på varandra.
” Hope you are, Just because of you,Louis can die! ” sa Liam med en ilsken ton och Harrys ögon åkte sakta ner mot marken.
Niall hade ställt sig bredvid Zayn och granskade Liams och Harrys blickar, ingen sa något.
” Im sorry ” upprepade Harry inna han vände sig om och gick mot väntrummet, Liam tänkte följa efter men Zayn stoppad honom som tur var.
” Let him ” mumlade Zayn och Liam suckade tungt.
” You should call Josefin, she always make you so happy ” sa Niall och Liam log lite, bra ide, han behövde prata av sig, och är de någon han faktiskt släpper ut sina känslor för är de Josefin.
” Yeah, I should ” sa Liam och gick bort för att ringa Josefin.
Niall och Zayn pustade ut, dom har i alla fall fått tyst på dom för ett tag.
Zayn suckade och satte sig ner på en stol och drog Niall mot sig för att låta honom sätta sig i hans knä, han gillade att hålla om Niall, han var som en lillebror, fastän dom var lika gamla, men ändå så var Niall som en lillebror.
” Zayn..? are you okay? ” frågade Niall lite oroligt, man märker snabbt när Zayn är orolig, han brukar borra in ansiktet i Nialls tröja och små skaka i kroppen, som om han grät.
” Louis can’t die….H-he can’t ” viskade Zayn med gråten i halsen och kände Nialls armar runt sig, kramad honom hårt.
” Louis nver give up, you know that ” viskade Niall, försökte vara till tröst.
Louis hade somnat till igen och vaknade med ett ryck av smärtor i magen. Han möttes av några vita män som stirrade på honom när han öppnade ögonen.
” Mr.Tomlinson? ” sa en av männen. Vänta, va?
” who? ” viskad Louis och såg förvirrad ut. Vadå Mr.Tomlinson?
Dom såg på varandra och började ta fram en massa saker, vad gör dom? Vilka är dom? Vad är han? Vem är han?!
” Take in Zayn ” sa en av männen som gick mot dörren för att hämta någon som tydligen heter Zayn, vem de nu var.
En kille kom med efter mannen och alla tre stirrade på honom, seriöst vilka är dom?
” How are you..? ” viskade Louis, försökte komma på om han har sett killen, men ingenting.
Zayn stirrade på Louis, vad menar han? De måste vara ett skämt, Louis skämtar bara, han måste skämta.
” Its me..Zayn Malik…You know..? ” sa Zayn tyst och Louis skakade sakta på huvudet. Oh nej.
“ I think hes memory have blocked “ viskade en av läkarna och såg på Zayn, som stirrade i chock på dom.
” Louis, do you know where you are? ” frågade Zayn försiktigt och närmade sig Louis som såg väldigt förvirrad ut.
” how’s Louis…? And no…where am I? ” sa Louis och såg ut som en hjälplös kattunge, han var rädd, visste inte ens vem han själv är.
” You are Louis, and You are on the hospital ” sa Zayn och satte sig ner brdvid Louis som följde varj rörelse Zayn gjorde.
Dom sa inget utan såg bara på varndra, Niall hade kommit in och stod nu bakom Zayn, som faktiskt grät, Louis vet int vem han är, han vet inte vem någon är.
” Louis, can’t you remember something? ” sa Niall och Louis såg upp för att möta Nialls oroliga blåa ögon.
” I remember….someone how name is….Harry... i think… ” sa Louis osäkert och Zayn stelnade till, Louis kommer bara ihåg Harry, varför just bara Harry?!
” No one else? ” viskade Zayn och stirrade på Louis, fortfarande med tåarna rinnande från kinderna.
Louis blev tyst en stund och såg ut att vara väldigt inne i tankarna, Tystnaden som uppstod var tjock och obehaglig.
” Wait….I remember you.. ” sa Louis och pekade på Zayn.
” You kissed me on a beach ”
___________________________________________________________________________________________
Omg vad menar Louis med de? :o Och kommer han minnas dom andra? varför minns han bara Harry och Zayns kyss? Och har de ens hänt?
FICK 9 KOMMENTARER PÅ FÖRRA KAPITLET GUD JAG ÄLSKAR ER ENORMT! <3 sitter och fangirlar här :'D
Detta blev nt så jätte bra men hoppas ni fortätter läsa c': Vet att de är mycket drama men I like it 8D
Frågor eller önskemål? KOMMENTERA BARA KIDZZ! <33
Kapitel 7
style="text-align: center;">Liam hade skyndat sig ut från Simons kontor och haft Zayn efter sig, Niall stannade kvar hos Simon för att dels förklara vad som händer, men också för att han inte vill veta riktigt vad som håller på att hända där hemma.
Liam satte sig i förarsättet och körde med full gas mot Harrys och Louis hus som låg ungefär 20 minuter där ifrån, dock 20 minuter för sent.
De han inte förstår är varför Harry håller på så han gör, Louis har inte gjort ett piss mot honom men ändå så går Harry på honom som om han vill se Louis lida, vilket går Liam på nerverna, jävligt mycket.
Harry stirrade på Louis som låg i sängen och skakade av rädsla. De blödde en del från munnen och käken hade fått en blå nyans. Louis ögon var fyllda av rädsla och tårar rann sakta ner från hans ögon.
” Just kill me if you want that ” viskade Louis med skakig röst. Harry svalde hårt, rörde inte en min i ansiktet.
Louis svalde hårt och grät bara mer och mer, han ville bara få slut på lidandet, försvinna från allt jävla hat, ingen älskade honom, ingen. Kan Harry bara inte ta slut på honom här och nu?
Liam satte sig i förarsättet och körde med full gas mot Harrys och Louis hus som låg ungefär 20 minuter där ifrån, dock 20 minuter för sent.
De han inte förstår är varför Harry håller på så han gör, Louis har inte gjort ett piss mot honom men ändå så går Harry på honom som om han vill se Louis lida, vilket går Liam på nerverna, jävligt mycket.
Harry stirrade på Louis som låg i sängen och skakade av rädsla. De blödde en del från munnen och käken hade fått en blå nyans. Louis ögon var fyllda av rädsla och tårar rann sakta ner från hans ögon.
” Just kill me if you want that ” viskade Louis med skakig röst. Harry svalde hårt, rörde inte en min i ansiktet.
Louis svalde hårt och grät bara mer och mer, han ville bara få slut på lidandet, försvinna från allt jävla hat, ingen älskade honom, ingen. Kan Harry bara inte ta slut på honom här och nu?
Liam sprang ut från bilen och rusade in mot huset, slet upp dörren och vidare mot Louis rum. Han stirrade på Harry som stirrade på Louis med musklerna spända, rörde sig inte utan stirrade bara på Louis som låg där i sängen hjälplös och darrade.
” STYLES! ” röt Liam och försökte dra bort Harry från Louis, vilket inte gick så bra, tro de eller ej men Harry är starkare än vad man tror.
Zayn gick fram till Louis som snabbt kröp upp i hans famn och började gråta igen, allt var ett helvete, alla skrek på varandra medan Louis låg där i Zayns famn och började skaka häftigt.
” JUST STOP! ” skrek Louis, reste sig hastigt upp och stirrade på dom. Liam vände sig mot Louis som såg helt förstörd ut, alla blev helt tysta.
” Just leave me alone ” grät han och sprang ut från rummet, ut genom dörren och bara sprang, struntade i vart han var på väg, han ville bara där ifrån.
Alla stod helt tysta och såg på varandra, visste inte vad som skulle göra. Liam vände sig mot Harry och tryckte upp honom mot väggen. Zayn rest sig snabbt upp och tog tag i Liam.
” Hes not worth it ” sa han tyst men Liam spände sig ännu mer, han är så piss of på Harry just nu.
” Fuck you styles! How dare you?! ” skrek han och sprang sedan ut för att hitta Louis, han kan inte gå runt där helt blodig och allt nu när papsen är som galna.
Zayn stod kvar i rummet med Harry, dom mötte varandras blickar en stund.
” why Harry..? ” viskade Zayn med gråten i halsen. Harry svalde hårt och såg ner i golvet. Jenny stod vid dörröppningen och såg på dom, rädd att Harry skulle klå upp henne eller Zayn.
” I can’t tell you ” viskade Harry och kände Zayns blick bränna in i honom.
” Can’t tell what?! Why you hate Louis without a good reason?! “ morrade Zayn och började tappa tålamodet på Harry nu.
“ Just tell me! Do you want Louis to hurt him self?! “ Zayn tog ett steg närmre och mötte nu Harrys blick.
” OF COURSE I DONT WANT THAT! YOU DONT KNOW HOW IT FEELS THAT YOU ARE FUCKING IN LOVE WITH YOUR BEST FREIND! I DON’T WANT TO BLI IN LOVE WITH HIM IM A GUY, A FUCKING GUY! I DON’T WANT TO BE HATED!! “ skrek Harry, utan at tens veta vad han sa, han tappade kontrollen, skrek Zayn rakt i ansiktet.
Zayn tystnade och bara stirrade på Harry, hans blick mjuknade sakta under tiden dom stod där i tysnad.
” You are in love with Louis? ” viskade Zayn och svalde hårt medan Harry sakta nickade. Jenny hade vågat sig fram och stod nu bredvid Zayn för att granska Harry.
Louis stannade till, såg sig omkring, han var mitt ute i ingenstans. Han sjönk ner på marken och lät tårarna strömma ner från hans kinder. Han orkade inte denna skiten längre, alla hatar honom, alla alla alla!
Han drog upp sin mobil som låg i fickan, Liam ringer. Han klickade på upptaget och kastade iväg mobilen en bit, lät den hålla på att ringa. Han vill inte bli hittad, han vill inte tillbaka, han vill bara lägga sig ner och dö där.
Mörkret föll och strax var de kol mörkt i skogen, viden blåste iskallt mot Louis hud. Han darrade lätt av kylan och drog ihop sin tunna kropp mot sig, låg nu på den kalla marken och väntade, väntade på något, vet inte vad dock, han ville bara att någon skulle hitta honom, ta honom hem.
Han slöt ögonen och svalde hårt, kände hur tårarna började rinna igen. Han skulle nog aldrig bli hittad, han kommer att dö där ute i skogen.
Allt han kommer ihåg var att han såg ett ljus, de blev varmare och någon röst som viskade i hans öra.
” Your safe now Louis ”
_________________________________________________________________________________________
Detta kapitlet sög verkligen och kort blev de .__. sorry men jag hade verkligen ingen aning om vad jag skulle skriva D:
Hoppas inte ni hatar mig nu, love u kidz <33
Kapitel 6
style="text-align: center;">Läkarna bestämde sig för att låta Louis åka hem igen. Han verkade inte ha någon infektion eller liknande så han fick lämna sjukhuset.
Liam gick ut från sjukhuset med en sovande Louis i famnen medan Paps försökte få så många bilder på dom som möjligt.
” How do you feel Louis?! ”
” What happend?! ”
”Its everything okay with him?! ”
” Its that true that Louis have cancer?! “
Liam stängde snabbt dörren till bilen och pustade ut, dom är som galna, och är de något han inte orkar är de att svara på en massa frågor.
Louis sov fortfarande, låg över Liam, Zayn och Niall’s knä, Harry satt en bit bort med sina hörlurar i öronen och stirrade ut genom fönstret medan bilen började röra sig. De var rätt tyst i bilen medan den åkte hemåt, ingen hade något att säga direkt.
Bilen stannade utanför Harrys och Louis hus, Liam hoppade ur med resten av killarna och bar in Louis i hallen, sparkade lätt av sig skorna innan han gick iväg mot hans rum för att låta honom sova, han är inte klar med Harry ännu.
Niall gick in till vardagsrummet medan han höll Jennys hand, sjönk ner i soffan och lät henne sitta i sitt knä. Zayn gav Harry en mörk blick innan han också försvann till vardagsrummet, orkade inte hålla på att diskutera med Harry just nu, fastän han bara hade lust att slå till honom jävligt hårt, ingen vet ju vad Harry har gjort för att göra Louis så rädd, och han tror inte någon kommer få veta de heller.
Liam la Louis ner i sängen och drog täcket över honom. Han stod där ett tag och såg ner på honom, han såg så liten och krossad ut, verkligen krossad, som om någon har tagit hans glädje ifrån honom. Han suckade lite och skulle precis gå t när han hörde hur Louis vred sig i sängen och mött Liams ögon.
” Please…stay.. ” viskade han med rädsla i rösten och svalde hårt. Liam gick sakta tillbaka mot sängen och la sig bakom Louis i sängen medan han höll om hans kropp mot sin. Kändes rätt konstigt att ligga där och hålla om honom, Men han orkade inte bry sig, Louis behöver honom.
” He hit me…and call me stuff… ” viskade Louis efter ett tags tystnad och slöt ögonen hårt medan hans andetag började bli en aning snabbare. Liam stelnade till under honom och såg ner på Louis med oro i blicken, Harry var alltså inte så oskyldig som han påstod.
” He call me Twat…and that I should die because no one likes me..Its why I cut m self…Its why I just want to die, I can’t take this anymore “ grät Louis tyst och tog tag i Liams tröja hårt och lät tårarna rinna från hans kinder medan minnen från alla gånger Harry har bettet sig som ett svin mot honom.
Liam strök Louis rygg och svalde hårt, när Louis har somnat igen ska han allt se till så att Harry får lida, ingen ska behandla Louis så, han har inte ens någon anledning att hålla på så, eller?
Louis somnade rätt snabbt efter att ha berättat för Liam vad som hade hänt, och de verkligen gnagde honom i skinnet. Han reste sig försiktigt upp, försökte att inte väcka Louis och försvann snabbt ut från sovrummet. Han gick mot vardagsrummet och fick syn på Niall och Jenny som satt i soffan, kelade med varandra medan Zayn satt med sin mobil, troligen satt han på twitter.
” Where’s Harry? ” morrade Liam och Niall såg på honom efter att ha kysste Jenny, höjde ena ögonbrynet åt hans morrande och rykte svagt på axlarna.
” I don’t know..why? ” sa han och Zayn såg upp för att se vad som pågick.
” Nothing ” mumlade han och försvann iväg mot Harrys rum, man hörde hög musik ju allt närmre Liam kom. Han slängde upp dörren och fick syn på Harry som gjorde armhävningar på golvet, stannade dock när dörren flög upp och såg upp på Liam.
Liams blick mörknade när han fick syn på Harry, smällde igen dörren efter sig och tog ett hårt grepp om Harrys tröja.
” HOW DARE YOU?! I FUCKING TRUSTED YOU! ” röt Liam i hans ansikte och bet ihop käkarna hårt. Harry rynkade pannan och ryckte sig ifrån Liam med en mörk blick.
” I HAVEN’T DO SOMETHING YOUR TWAT ” skrek Harry och var glad för att musiken dolde en del, han vill inte att fler ska lägga sig i.
” DONT FUCKING TELL ME THAT AND STOP LIE, LOUIS HAVE TELL ME ” röt han och hade bara lust att slå till honom igen, denna gången gick Harry för långt.
Harry tystnade, stod bara där och stirrade på Liam, som om dom dödade varandra med blicken. Liam morrade till och stängde av musiken som störde honom en del.
” YOU LEAVE HIM ALONE STYLES, HE HAVE FEELINGS TO ” morrade han innan han försvann ut från rummet med tårar rinnande från hans kinder, han orkar inte hålla på med Harry, han är ett svin, men han var inte klar med honom ännu.
” Hey boys, I need to talk to you, can you guys come to me office? ” Simon hade ringt till Zayns mobil, ungefär en timme efter Liams och Harrys utbrott på varandra. Harry hade låst in sig på sitt rum, Liam satt på golvet och pratade med Josefin på telefon, hon vet exakt hur hon ska få honom lugn igen, fastän de tar tid så lugnar han sig sakta.
” Yeah sure, but I don’t think Harry and Louis come with us, Louis sleeping and Harry….Its a long story but we other can come, we’re there about 30 minutes. “ sa Zayn och la på.
Niall såg på Zayn och reste sig upp, redo att åka, Liam hade lagt på och var redan I hallen.
” Jenny, can you stay and keep a eye on Styles? ” sa Liam tyst och Jenny nickade lätt.
” Of course Liam “ log hon och kysste Niall på kinden innan killarna försvann ut. Hon visste att Liam inte litade på Harry, man såg de på honom.
Vad som hade hänt i Harrys sovrum vet dom inget om, Liam vägrar berätta så resten lät honom vara ifred, han säger alltid vad som är fel när han väl vill.
Harry hade hört när killarna stack, stannade dock i sitt rum ett bra tag till. Han skulle ta ett ”snack” med Louis, han hade berättat för Liam. Efter att ha suttit på rummet i kanske en halvtimme låste han tyst upp sin dörr. Jenny satt i soffan och såg på tv, satt med ryggen mot hans sovrum. Han svalde hårt innan han gick med raska steg mot Louis rum, ryckte upp dörren och fick syn på Louis som hoppade till i sängen, han hade sovit men vaknade med ett tyck när Harry ryckte upp dörren, och hatet flammade i hans ögon.
Utan ett ord gick Harry mot honom och tog ett fast tag om Louis tröja.
” HARRY! ” ropade Jenny och rusade fram för att stoppa honom, men Harry stod helt stilla och stirrade med hatet i ögonen rakt in i Louis livrädda.
En smäll.
Två smällar.
Tre smällar.
Louis tog alla smällar mot sin käke, tårarna strömmade ner från hans kinder medan ännu en smäll avfyrades mot hans kind. Jenny stod i bakgrunden och skrek åt Harry att sluta. Hon drog panikslaget upp sin mobil, slog skakigt in Liams mobilnummer och drog mobilen mot örat, försökte samtidigt åter igen få Harry att sluta.
Jenny grät häftigt, var så jävla rädd.
När Liam äntligen svarade i mobilen kunde hon inte göra så mycket mer än att gråta.
” COME BACK, HARRY…HE…PLEASE JUST COME ” skrek hon och kände sig hjälplös, hon kunde inte göra så mycket mer än att bara stå där och se på när Harry tog ut sin ilska på Louis, Louis som inte ens har gjort något. De är hemskt.
” JENNY! Take it easy! Tell me whats happen?! “ sa Liam från andra sidan medan han snabbt sprang mot bilen igen, struntade i Simon som ropade på honom, han måste tillbaka, snabbt.
” Harry he…He..omg please Liam, Louis bleeding, just come ” grät hon och fick syn på Louis mun som nu nästan var helt röd av hans egna blod.
_______________________________________________________________________________________
Harry är ett svin I know >:C
Vad tycker ni? c: Tycker själv de sög rätt mycket..... ._.
KOMMENTERA! Ni gör mig så pwenfnoger glad :'D 8 kommentarer på förra! :''D
Love u all kids, just want to kiss everyone!<3
Liam gick ut från sjukhuset med en sovande Louis i famnen medan Paps försökte få så många bilder på dom som möjligt.
” How do you feel Louis?! ”
” What happend?! ”
”Its everything okay with him?! ”
” Its that true that Louis have cancer?! “
Liam stängde snabbt dörren till bilen och pustade ut, dom är som galna, och är de något han inte orkar är de att svara på en massa frågor.
Louis sov fortfarande, låg över Liam, Zayn och Niall’s knä, Harry satt en bit bort med sina hörlurar i öronen och stirrade ut genom fönstret medan bilen började röra sig. De var rätt tyst i bilen medan den åkte hemåt, ingen hade något att säga direkt.
Bilen stannade utanför Harrys och Louis hus, Liam hoppade ur med resten av killarna och bar in Louis i hallen, sparkade lätt av sig skorna innan han gick iväg mot hans rum för att låta honom sova, han är inte klar med Harry ännu.
Niall gick in till vardagsrummet medan han höll Jennys hand, sjönk ner i soffan och lät henne sitta i sitt knä. Zayn gav Harry en mörk blick innan han också försvann till vardagsrummet, orkade inte hålla på att diskutera med Harry just nu, fastän han bara hade lust att slå till honom jävligt hårt, ingen vet ju vad Harry har gjort för att göra Louis så rädd, och han tror inte någon kommer få veta de heller.
Liam la Louis ner i sängen och drog täcket över honom. Han stod där ett tag och såg ner på honom, han såg så liten och krossad ut, verkligen krossad, som om någon har tagit hans glädje ifrån honom. Han suckade lite och skulle precis gå t när han hörde hur Louis vred sig i sängen och mött Liams ögon.
” Please…stay.. ” viskade han med rädsla i rösten och svalde hårt. Liam gick sakta tillbaka mot sängen och la sig bakom Louis i sängen medan han höll om hans kropp mot sin. Kändes rätt konstigt att ligga där och hålla om honom, Men han orkade inte bry sig, Louis behöver honom.
” He hit me…and call me stuff… ” viskade Louis efter ett tags tystnad och slöt ögonen hårt medan hans andetag började bli en aning snabbare. Liam stelnade till under honom och såg ner på Louis med oro i blicken, Harry var alltså inte så oskyldig som han påstod.
” He call me Twat…and that I should die because no one likes me..Its why I cut m self…Its why I just want to die, I can’t take this anymore “ grät Louis tyst och tog tag i Liams tröja hårt och lät tårarna rinna från hans kinder medan minnen från alla gånger Harry har bettet sig som ett svin mot honom.
Liam strök Louis rygg och svalde hårt, när Louis har somnat igen ska han allt se till så att Harry får lida, ingen ska behandla Louis så, han har inte ens någon anledning att hålla på så, eller?
Louis somnade rätt snabbt efter att ha berättat för Liam vad som hade hänt, och de verkligen gnagde honom i skinnet. Han reste sig försiktigt upp, försökte att inte väcka Louis och försvann snabbt ut från sovrummet. Han gick mot vardagsrummet och fick syn på Niall och Jenny som satt i soffan, kelade med varandra medan Zayn satt med sin mobil, troligen satt han på twitter.
” Where’s Harry? ” morrade Liam och Niall såg på honom efter att ha kysste Jenny, höjde ena ögonbrynet åt hans morrande och rykte svagt på axlarna.
” I don’t know..why? ” sa han och Zayn såg upp för att se vad som pågick.
” Nothing ” mumlade han och försvann iväg mot Harrys rum, man hörde hög musik ju allt närmre Liam kom. Han slängde upp dörren och fick syn på Harry som gjorde armhävningar på golvet, stannade dock när dörren flög upp och såg upp på Liam.
Liams blick mörknade när han fick syn på Harry, smällde igen dörren efter sig och tog ett hårt grepp om Harrys tröja.
” HOW DARE YOU?! I FUCKING TRUSTED YOU! ” röt Liam i hans ansikte och bet ihop käkarna hårt. Harry rynkade pannan och ryckte sig ifrån Liam med en mörk blick.
” I HAVEN’T DO SOMETHING YOUR TWAT ” skrek Harry och var glad för att musiken dolde en del, han vill inte att fler ska lägga sig i.
” DONT FUCKING TELL ME THAT AND STOP LIE, LOUIS HAVE TELL ME ” röt han och hade bara lust att slå till honom igen, denna gången gick Harry för långt.
Harry tystnade, stod bara där och stirrade på Liam, som om dom dödade varandra med blicken. Liam morrade till och stängde av musiken som störde honom en del.
” YOU LEAVE HIM ALONE STYLES, HE HAVE FEELINGS TO ” morrade han innan han försvann ut från rummet med tårar rinnande från hans kinder, han orkar inte hålla på med Harry, han är ett svin, men han var inte klar med honom ännu.
” Hey boys, I need to talk to you, can you guys come to me office? ” Simon hade ringt till Zayns mobil, ungefär en timme efter Liams och Harrys utbrott på varandra. Harry hade låst in sig på sitt rum, Liam satt på golvet och pratade med Josefin på telefon, hon vet exakt hur hon ska få honom lugn igen, fastän de tar tid så lugnar han sig sakta.
” Yeah sure, but I don’t think Harry and Louis come with us, Louis sleeping and Harry….Its a long story but we other can come, we’re there about 30 minutes. “ sa Zayn och la på.
Niall såg på Zayn och reste sig upp, redo att åka, Liam hade lagt på och var redan I hallen.
” Jenny, can you stay and keep a eye on Styles? ” sa Liam tyst och Jenny nickade lätt.
” Of course Liam “ log hon och kysste Niall på kinden innan killarna försvann ut. Hon visste att Liam inte litade på Harry, man såg de på honom.
Vad som hade hänt i Harrys sovrum vet dom inget om, Liam vägrar berätta så resten lät honom vara ifred, han säger alltid vad som är fel när han väl vill.
Harry hade hört när killarna stack, stannade dock i sitt rum ett bra tag till. Han skulle ta ett ”snack” med Louis, han hade berättat för Liam. Efter att ha suttit på rummet i kanske en halvtimme låste han tyst upp sin dörr. Jenny satt i soffan och såg på tv, satt med ryggen mot hans sovrum. Han svalde hårt innan han gick med raska steg mot Louis rum, ryckte upp dörren och fick syn på Louis som hoppade till i sängen, han hade sovit men vaknade med ett tyck när Harry ryckte upp dörren, och hatet flammade i hans ögon.
Utan ett ord gick Harry mot honom och tog ett fast tag om Louis tröja.
” HARRY! ” ropade Jenny och rusade fram för att stoppa honom, men Harry stod helt stilla och stirrade med hatet i ögonen rakt in i Louis livrädda.
En smäll.
Två smällar.
Tre smällar.
Louis tog alla smällar mot sin käke, tårarna strömmade ner från hans kinder medan ännu en smäll avfyrades mot hans kind. Jenny stod i bakgrunden och skrek åt Harry att sluta. Hon drog panikslaget upp sin mobil, slog skakigt in Liams mobilnummer och drog mobilen mot örat, försökte samtidigt åter igen få Harry att sluta.
Jenny grät häftigt, var så jävla rädd.
När Liam äntligen svarade i mobilen kunde hon inte göra så mycket mer än att gråta.
” COME BACK, HARRY…HE…PLEASE JUST COME ” skrek hon och kände sig hjälplös, hon kunde inte göra så mycket mer än att bara stå där och se på när Harry tog ut sin ilska på Louis, Louis som inte ens har gjort något. De är hemskt.
” JENNY! Take it easy! Tell me whats happen?! “ sa Liam från andra sidan medan han snabbt sprang mot bilen igen, struntade i Simon som ropade på honom, han måste tillbaka, snabbt.
” Harry he…He..omg please Liam, Louis bleeding, just come ” grät hon och fick syn på Louis mun som nu nästan var helt röd av hans egna blod.
_______________________________________________________________________________________
Harry är ett svin I know >:C
Vad tycker ni? c: Tycker själv de sög rätt mycket..... ._.
KOMMENTERA! Ni gör mig så pwenfnoger glad :'D 8 kommentarer på förra! :''D
Love u all kids, just want to kiss everyone!<3
Kapitel 5
style="text-align: center;">Harry satt utanför sjukhuset, ryggen lutad mot väggen och riktade ansiktet upp mot solen som strålade varmt. Han suckade tungt och såg sig omkring. De var ovanligt tyst med fans och paps, dom brukade oftast vara som galna på killarna. Han suckade igen och såg ner i marken, han kan inte erkänna till Louis att han försöker få Louis ur sitt liv för att han råkar ha fallit för sin bästa vän, de låter själviskt, vilket de faktiskt är, men han kan bara inte.
Han reste sig upp och fick syn på Liam, som stod en bit bort från honom. Han såg osäkert sig omkring när han fick syn på Liams mörka blick och skulle precis backa undan när Liam var framför Harry och tryckte honom mot väggen.
” WHAT HAVE YOU DONE TO HIM?!” röt han och borrade in blicken i Harrys gröna ögon, vilket kändes en aning obehagligt.
” Nothing! ” morrade Harry och försökte komma loss från Liams grepp, han vet att Liam aldrig skulle skada honom men man vet aldrig vad tidningarna gillar att skriva om situationen. Liams blick mörknade sakta.
” Don’t lie to me Styles ” morrade han och drog enkelt med sin Harry in mot sjukhuset igen, han vill inte göra någon scen utanför där alla kan se dom. Han gick in på toaletten och ställde sig med armarna i kors framför dörren, gjorde de omöjligt för Harry att fly.
” Tell me what the fuck you have done to Louis ” morrade Liam, fast en aning lugnare denna gången, blacken var dock fortfarande mörk.
Harry svalde hårt och visste inte vad han skulle ta vägen, han kan ju ljuga men är de något han suger på är de just att ljuga för Liam, säger han sanningen kommer Liam hata honom för alltid, fast de kommer han göra oavsett vad Harry gör så.
Dom stod tysta ett bra tag innan Liam suckad ljudligt och såg irriterat på Harry, som stirrade ner i marken, fortfarande inte sagt något.
” Just tell me Harry, do you know how hurt Louis is? And have you se his arms? ” sa han tyst och svalde hårt, bilder från Louis sönder skurna armar kom upp framför honom och tårar letade sig fram.
” Please Harry, no one like to see Louis like this, its kill us all ” mumlad han och Harry såg upp på honom.
Under tiden som Liam pratade med Harry satt Niall och väntade på Jenny som skulle komma om någon timme. Zayn låg fortfarande med Louis som sov, dock sov han väldigt oroligt stackarn.
Läkaren som Zayn och Liam hade pratat med innan kom in i rummet och log snett åt honom.
” Hey Zayn, have Louis said something about the scars? ” frågade han och log lite mot Zayn som såg upp. Han skakade på huvudet och gav läkaren en beklagande blick.
Dom blev tysta en stund medan läkaren höll på med Louis dropp, Zayn hade sänkt blicken och såg ner på Louis sovande ansikte, helt ärligt såg Lou nästan ut som en liten pojke när han sov, dock så hade han nu rynkat pannan och vred på sig, troligen mardrömmar.
” When can he leave the hospital? ” frågade Zayn försiktigt, utan att väcka Louis och såg upp på länkaren igen som möte hans blick med ett leende.
” Tomorrow ur on Friday ” sa han och Zayn nickade sakta, drog bak huvudet och slöt ögonen, ingen utav dom hade sovit så speciellt mycket sedan Louis åkte till sjukhuset, så Zayn var rätt trött.
*Louis dröm*
Louis satte sig ner i snön och log lite mot Harry. Dom sa inget utan satt bara framför varandra och log. N hade han chansen att berätta, berätta att han älskar honom. Inte som en vän, utan, mer, verkligen älskar. Han svalde hårt och sänkte blicken med Harry drog upp hans ansikte så att Lou var tvungen att möta hans blick, dom där vackra gröna ögonen.
” was is it love? ” frågade Harry mjukt och fick Louis helt svag av hans mjuka, små hesa röst. Lou log bara mot honom och skakade på huvudet.
” Nothing…Can I just try something? Promies to not..hate me ” sa han försiktigt och Harry nickade, log varmt mot honom medan han väntade. Louis log tillbaka men såg osäker ut, detta kan förändra allt på både ett bra och dåligt sätt.
Han tog ett djupt andetag innan han lutad sig fram för att möta hans läppar med sina, lät dom sakta och mjukt massera Harrys. Harrys läppar var söta och smakade en aning pepparmint.
Harry besvarade kyssen och la en av sina stora händer bakom Louis nacke, pressade sina läppar hårdare mot Louis medan kyssen blev allt ivrig.
Plötsligt föll mörker över honom och Harry försvann. Han satt nu på ett kallt golv någonstans, de var mörkt överallt, inte ett ljud hördes.
Lou reste sig hastigt upp och såg sig omkring, han kände att någon eller några såg på honom.
” hello? ” sa han, dock kanske lite väl tyst, men han var rädd, de kändes verkligen som att någon skulle hända.
Harry, tillsammans med några andra killar såg på honom med ett hånflin, Lou kunde dock inte riktigt se vilka dom andra killarna var.
” Harry? ” viskade han, gled ner med blicken från Harrys hånflin till hans knutna hand. Louis svalde hårt och bakade hastigt men stoppades av en vägg eller något , stirrade skräckslaget på sin vän.
Harry kom allt närmre tills han stod framför Louis, drog läpparna mot hans öra och andades med kall andedräkt mot Louis skin.
” I have to kill you Louis ” viskade han och tårar började rinna från Louis kinder.
” NO! ” sa han panikslaget, hade tänkt flytta på sig men Harry hade redan tagot tag i honom så att han inte kom någonstans.
Harry drog knivens vassa blad mot Louis arm medan han flinade brett, såg på Louis som såg helt skräckslagen ut.
Louis skrek plågsamt när han kände hur bladet åkte in under hans skin och försökte åter igen komma ifrån Harry, misslyckades dock igen. Harry fortsatte bara att skära i Louis armar tills dom var helt täckta av rinnande blod.
Kniven riktades mot Louis mage där den snabbt åkte in och vreds runt. Louis kunde inte skrika, allt som kom från honom var ett flämt och allt började sakta bli helt snurrigt omkring honom. De sista han ser är Harrys hånflin innan allt blir svart.
*stopp på drömmen*
” LOUIS! ” skrek Zayn och ruskade på Louis, som själv skrek, grät och verkade ha väldigt ont. När Louis blå ögon slogs upp pustade Zayn ut och såg på Louis skräckslagna ögon. När han såg Zayn började han gråta ännu mer, fyfan vad han hatar mardrömmar.
” shh…Its okay Louis ” viskade Zayn och drog upp Louis för att krama honom mjukt, ingenting är lätt för Louis just nu.
Harry berättade inget för Liam, han bara stod där tyst och stirrade ner i golvet tills Liam tillslut gav upp och stack från toan. Han svalde hårt och gick sakta ut för att se Niall stå och krama sin flickvän, Jenny. Han stannade till och stirrade på dom ett tag, kyssarna, blickarna, allt ville han så gärna dela med Louis, han vill de så sjukt.
Niall vände sig om och såg på Harry och log svagt, såg dock en aning osäker ut.
” Hey Harry ” sa han och Harry nickade till som ett ”hej” innan han försvann iväg för att hämta något att äta.
Liam hade kommit fram till Louis rum och rusade in när han hörde Louis skrik. Med hjärtat i halsgropen klev han in och fick syn på Louis, gråtande i Zayns famn som viskade tröstande ord i hans öra.
” Everything okay? ” sa han och satte sig bredvid dom för att joina kramen. Louis snyftade till och skakade sakta på huvudet.
” Harry ” viskade han och ännu fler tårar började rinna, scener från drömmen spelades upp vilket fick han att skaka.
” What do you mean Lou? ” viskade Zayn mjukt och strök Louis rygg som tröst när han bara började gråta ännu mer. De var tyst en stund, alla lyssnade på Louis snyftningar som kom då och då medan han försökte lugna sitt gråtande.
” I don’t know..Harry hates me…H-he…He have….Please don’t leave me alone with him ” grät Louis skräckslaget, verkligen livrädd för att killarna skulle låta honom vara ensam med Harry igen, låta honom fortsätta med sin tortyr.
” Please ” viskade han och skakade en aning, både av alla tårar och rädslan.
” We promies Louis, we promies ” viskade Liam och såg upp på Zayn som möte hans blick.
De måste vara något Harry har gjort, Varför skulle då Louis vara så himla rädd över att bli lämnad ensam tillsammans med Harry?
____________________________________________________________________________________________
Aw poor Louis :c Tycker så synd om honom </3
Vad tycker ni? :3 Borde jag skriva längre kapitel...? o_o
KOMMENTERA! och tack så jätte mycket för hela 7 kommentarer på förra inlägget, Love u all kids<3
Han reste sig upp och fick syn på Liam, som stod en bit bort från honom. Han såg osäkert sig omkring när han fick syn på Liams mörka blick och skulle precis backa undan när Liam var framför Harry och tryckte honom mot väggen.
” WHAT HAVE YOU DONE TO HIM?!” röt han och borrade in blicken i Harrys gröna ögon, vilket kändes en aning obehagligt.
” Nothing! ” morrade Harry och försökte komma loss från Liams grepp, han vet att Liam aldrig skulle skada honom men man vet aldrig vad tidningarna gillar att skriva om situationen. Liams blick mörknade sakta.
” Don’t lie to me Styles ” morrade han och drog enkelt med sin Harry in mot sjukhuset igen, han vill inte göra någon scen utanför där alla kan se dom. Han gick in på toaletten och ställde sig med armarna i kors framför dörren, gjorde de omöjligt för Harry att fly.
” Tell me what the fuck you have done to Louis ” morrade Liam, fast en aning lugnare denna gången, blacken var dock fortfarande mörk.
Harry svalde hårt och visste inte vad han skulle ta vägen, han kan ju ljuga men är de något han suger på är de just att ljuga för Liam, säger han sanningen kommer Liam hata honom för alltid, fast de kommer han göra oavsett vad Harry gör så.
Dom stod tysta ett bra tag innan Liam suckad ljudligt och såg irriterat på Harry, som stirrade ner i marken, fortfarande inte sagt något.
” Just tell me Harry, do you know how hurt Louis is? And have you se his arms? ” sa han tyst och svalde hårt, bilder från Louis sönder skurna armar kom upp framför honom och tårar letade sig fram.
” Please Harry, no one like to see Louis like this, its kill us all ” mumlad han och Harry såg upp på honom.
Under tiden som Liam pratade med Harry satt Niall och väntade på Jenny som skulle komma om någon timme. Zayn låg fortfarande med Louis som sov, dock sov han väldigt oroligt stackarn.
Läkaren som Zayn och Liam hade pratat med innan kom in i rummet och log snett åt honom.
” Hey Zayn, have Louis said something about the scars? ” frågade han och log lite mot Zayn som såg upp. Han skakade på huvudet och gav läkaren en beklagande blick.
Dom blev tysta en stund medan läkaren höll på med Louis dropp, Zayn hade sänkt blicken och såg ner på Louis sovande ansikte, helt ärligt såg Lou nästan ut som en liten pojke när han sov, dock så hade han nu rynkat pannan och vred på sig, troligen mardrömmar.
” When can he leave the hospital? ” frågade Zayn försiktigt, utan att väcka Louis och såg upp på länkaren igen som möte hans blick med ett leende.
” Tomorrow ur on Friday ” sa han och Zayn nickade sakta, drog bak huvudet och slöt ögonen, ingen utav dom hade sovit så speciellt mycket sedan Louis åkte till sjukhuset, så Zayn var rätt trött.
*Louis dröm*
Louis satte sig ner i snön och log lite mot Harry. Dom sa inget utan satt bara framför varandra och log. N hade han chansen att berätta, berätta att han älskar honom. Inte som en vän, utan, mer, verkligen älskar. Han svalde hårt och sänkte blicken med Harry drog upp hans ansikte så att Lou var tvungen att möta hans blick, dom där vackra gröna ögonen.
” was is it love? ” frågade Harry mjukt och fick Louis helt svag av hans mjuka, små hesa röst. Lou log bara mot honom och skakade på huvudet.
” Nothing…Can I just try something? Promies to not..hate me ” sa han försiktigt och Harry nickade, log varmt mot honom medan han väntade. Louis log tillbaka men såg osäker ut, detta kan förändra allt på både ett bra och dåligt sätt.
Han tog ett djupt andetag innan han lutad sig fram för att möta hans läppar med sina, lät dom sakta och mjukt massera Harrys. Harrys läppar var söta och smakade en aning pepparmint.
Harry besvarade kyssen och la en av sina stora händer bakom Louis nacke, pressade sina läppar hårdare mot Louis medan kyssen blev allt ivrig.
Plötsligt föll mörker över honom och Harry försvann. Han satt nu på ett kallt golv någonstans, de var mörkt överallt, inte ett ljud hördes.
Lou reste sig hastigt upp och såg sig omkring, han kände att någon eller några såg på honom.
” hello? ” sa han, dock kanske lite väl tyst, men han var rädd, de kändes verkligen som att någon skulle hända.
Harry, tillsammans med några andra killar såg på honom med ett hånflin, Lou kunde dock inte riktigt se vilka dom andra killarna var.
” Harry? ” viskade han, gled ner med blicken från Harrys hånflin till hans knutna hand. Louis svalde hårt och bakade hastigt men stoppades av en vägg eller något , stirrade skräckslaget på sin vän.
Harry kom allt närmre tills han stod framför Louis, drog läpparna mot hans öra och andades med kall andedräkt mot Louis skin.
” I have to kill you Louis ” viskade han och tårar började rinna från Louis kinder.
” NO! ” sa han panikslaget, hade tänkt flytta på sig men Harry hade redan tagot tag i honom så att han inte kom någonstans.
Harry drog knivens vassa blad mot Louis arm medan han flinade brett, såg på Louis som såg helt skräckslagen ut.
Louis skrek plågsamt när han kände hur bladet åkte in under hans skin och försökte åter igen komma ifrån Harry, misslyckades dock igen. Harry fortsatte bara att skära i Louis armar tills dom var helt täckta av rinnande blod.
Kniven riktades mot Louis mage där den snabbt åkte in och vreds runt. Louis kunde inte skrika, allt som kom från honom var ett flämt och allt började sakta bli helt snurrigt omkring honom. De sista han ser är Harrys hånflin innan allt blir svart.
*stopp på drömmen*
” LOUIS! ” skrek Zayn och ruskade på Louis, som själv skrek, grät och verkade ha väldigt ont. När Louis blå ögon slogs upp pustade Zayn ut och såg på Louis skräckslagna ögon. När han såg Zayn började han gråta ännu mer, fyfan vad han hatar mardrömmar.
” shh…Its okay Louis ” viskade Zayn och drog upp Louis för att krama honom mjukt, ingenting är lätt för Louis just nu.
Harry berättade inget för Liam, han bara stod där tyst och stirrade ner i golvet tills Liam tillslut gav upp och stack från toan. Han svalde hårt och gick sakta ut för att se Niall stå och krama sin flickvän, Jenny. Han stannade till och stirrade på dom ett tag, kyssarna, blickarna, allt ville han så gärna dela med Louis, han vill de så sjukt.
Niall vände sig om och såg på Harry och log svagt, såg dock en aning osäker ut.
” Hey Harry ” sa han och Harry nickade till som ett ”hej” innan han försvann iväg för att hämta något att äta.
Liam hade kommit fram till Louis rum och rusade in när han hörde Louis skrik. Med hjärtat i halsgropen klev han in och fick syn på Louis, gråtande i Zayns famn som viskade tröstande ord i hans öra.
” Everything okay? ” sa han och satte sig bredvid dom för att joina kramen. Louis snyftade till och skakade sakta på huvudet.
” Harry ” viskade han och ännu fler tårar började rinna, scener från drömmen spelades upp vilket fick han att skaka.
” What do you mean Lou? ” viskade Zayn mjukt och strök Louis rygg som tröst när han bara började gråta ännu mer. De var tyst en stund, alla lyssnade på Louis snyftningar som kom då och då medan han försökte lugna sitt gråtande.
” I don’t know..Harry hates me…H-he…He have….Please don’t leave me alone with him ” grät Louis skräckslaget, verkligen livrädd för att killarna skulle låta honom vara ensam med Harry igen, låta honom fortsätta med sin tortyr.
” Please ” viskade han och skakade en aning, både av alla tårar och rädslan.
” We promies Louis, we promies ” viskade Liam och såg upp på Zayn som möte hans blick.
De måste vara något Harry har gjort, Varför skulle då Louis vara så himla rädd över att bli lämnad ensam tillsammans med Harry?
____________________________________________________________________________________________
Aw poor Louis :c Tycker så synd om honom </3
Vad tycker ni? :3 Borde jag skriva längre kapitel...? o_o
KOMMENTERA! och tack så jätte mycket för hela 7 kommentarer på förra inlägget, Love u all kids<3
Kapitel 4
När Louis vaknar igen nästa morgon satt Liam bredvid honom medan Niall och Zayn sov på en var sin stol en bit bort. Han log svagt åt dom och vände blicken mot Liam som såg upp på Louis med ett svagt leende.
” How do you feel? ” sa han lugnt och hans ögon verkade söka efter något i Louis ansiksuttryck.
” honestly, feel like that I have been hiting by a bus ” sa Louis med hes röst och svalde hårt, de brände i halsen fortfarande, vilket fick honom att gö en grimars.
Liam log beklagande och strök Louis kind med sin tumme svagt, de tog kol på honom att se Louis så svag.
De blev tyst mellan dom, allt som hördes var snackningar från Zayn och Niall, vilket Lou inte knde låta bli att små le åt. Han suckade lite och såg sig omkring, han hade inte haft så mycket ork att kolla sig omkring, de har varit så mycket som har hänt. De var väl inget speciellt med rummet, de var väldigt mycket vitt och de luktade, sjukhus.
” Weres Harry? ” frågade Lou och såg på Liam, som snabbt fick en orolig blick.
” No one knows, he left when we come here to the hospital ” sa han tyst och precis då flög dörren upp och en lång smal kille med brunt krulligt hår stod i dörröppningen, Harry.
” Smällen hade fått Niall och Zayn att hoppa till och stirrade skräckslagna mot dörröppningen, lugnande snabbt ner sig när de bara var Harry.
De var åter igen tyst i rummet.
” Can I talk to Harry…? Alone..? ” sa Louis försiktigt och Liam nickade, såg på Zayn och Niall som rdan hade rest sig upp för att gå ut och lämna Louis med Harry.
När dom hade gått ut från rummet och stängt dörren efter sig sjönk Harry osäkert ner på en stol där Zayn innan hade suttit på och stirrade på Louis med tom, kall blick.
Först sa ingen något utan bara stirrade på varandra, Louis hade mycket att fråga honom men ville inte att Harry skulle tappa humöret vilket han gör lätt nu för tiden.
” Why did you left? ” frågade Lou efter ett tags tystnad och bet sig svagt i underläppen, aning orolig för Harrys svar.
” Becauce I wanted some free space.. ” mumlade Harry och sänkte blicken. Tysnad igen.
“ Why do you hate me so much? What have I done to you? “ Louis stirrade på Harry och kände att tårar var påväg att leta sig fram från hans kinder, han vill ha ett svar på varför han är så hatad.
” I….Because…I-I…I dont know ” sa Harry tyst och fortsatte att stirra ner i marken. Han vet inte? Okej så han bara hatar Lou för ingenting?
” Okay, so you just make me feel like no one likes me and everything?! Seriously Styles, do you even know how fucking much its hurts everytime you beats me or call me thing like Twat?! Its fucking hurts Harry! “ Louis struntade i att han hade börjat skrika, tårar rann sakta ner från hans kinder medan han fortsatte att stirra på Harry som spänd sig en aning.
” and you don teven know why you doing this to me?! ” grät han och just nu hade han verkligen bara lust att få Harry att känna samma smärta som han har känt så länge.
Harry förblev tyst, stirrade bara ner i golvet utan ett ljud.
” I dont think you even should be here, you dont care about me anyway ” mumlade Louis och med de rest sig Harry hastigt upp och gick mot Louis med bestämda steg.
Rädslan kom som en våg över Louis medan Harry nu stod med ansiktet bara någon centimeter från sitt egna, kunde he mörkret i hans ögon vilket gjorde honom ännu räddare.
” I don’t think that you want to know ” morrade han innan Harry förvann ut från dörren.
Louis satt kvar, chockad och helt torr i halsen efter att ha varit så rädd att Harry skulle nita honom eller något.
Liam rusade in efter att ha sett Harry storma ut från rummet, och man hade tydligt hört Louis skrika på honom. Han såg på Louis som satt helt stel och stirrade in i väggen medan tårar rann ner från hans kinder.
” What happend? ” sa Liam oroligt och var snabbt bredvid Louis. Zayn och Niall kom snabbt in och stod på var sin sida av Louis, ingen reaktion från honom.
” Lou? Please look at me ” sa Niall med gråten i halsen och Louis vred sakta huvudet mot honom.
” Can you tell us what happend? ” sa Zayn lugnt och alla tre stod och såg oroligt på Louis som började gråta ännu mer.
” Soory I cant… ” sa Niall och försvann ut från rummet. Han klarar inte av att se Louis så, krossad, bokstavligt. Man kunde se smärtan i hans ögon. Han satte sig en bit bort från Louis rum och sjönk ner på golvet med ryggen mot väggen, lät tårarna rulla från kinderna.
Det krossade alla att se Louis sådan, han var alltid den som var glad, skrattade och hade sig, var de något han aldrig visade var när han grät.
Niall drog upp sin mobil och bläddrade igenom sina kontakter, han behöver prata med någon. Den ända person som han kom på nu var Jenny, hans flickvän sedan 1 månad tillbaka.
Han letade rätt på hennes nummer och lät signalerna gå fram, försökte att så tårarna att sluta rinna under tiden han väntade på att hon skulle svara.
” Hey babe ” hör han en välbekant röst säga frånandra sidan mobilen, ett svagt leende syns på hans läppar, han saknar henne, verkligen saknar.
” Hey love…do you have time to talk? ” frågade Niall och försökte låta så normal i rösten som möjligt, men efter att ha gråtit så mycket som har gjort dom senaste timmarna avslöjade hans röst rätt mycket.
” yeah sure, Niall have you crying? I have heard what happend with Louis, is everything okey? ” frågade Jenny oroligt.
“ mmh…yeah..sorry but I can’t take it…See Louis so…week…its breaks my heart, its so fucking hard to see “ sa Niall och ännu fler tårar rann ner från hans kinder, ingen kan nog inse hur mycket de krossar honom att se sin bästa vän så svag och krossad.
” aw babe..do you want me to come? I can take a train to London as fast as I can, okey babe? “ sa Jenny och tog tag i sin laptop för att boka biljetter på en gång.
Zayn och Liam satt kvar inne hos Louis och höll om honom mjukt medan han grät sig själv till sömns. Stackaren grät så mycket att han inte ens kunde förklara vad som hade hänt. De är något mellan Harry och Louis som inte stämmer.
Liam släppte försiktigt Louis kropp och såg på Zayn som hade lagt sig i sängen bredvid Lou och hade Louis huvud mot sin bröstkorg, precis så som Harry brukade ligga med Lou.
” I think its someting between Harry and Louis…Harry and Lou live together for gods seek… “ sa Liam, mest till sig själv men Zayn såg upp på honom och nickade sakta.
” Look at his arms… ” viskad Zayn och drog upp en av Louis armar som log runt hans mage. Handlederna var täcka av ärr och en del blåmärken, vissa gamla och vissa såg rätt nya ut. Liam la en hand framför munnen i chock medan han stirrade på Louis arm.
Nu när han tänker efter, Lou har varit rätt olik sig själv sedan han kom ut som Bi. Han stirrade ner mot golvet medan tankarna flög runt i huvudet på honom.
Hans sätt att skatta, le, prata. Louis har knappt skrattat sedan dess, leende kunde man se, men de var inga riktiga leenden, Han har varit väldigt tystlåten.
Liam stelnade till och såg upp på Zayn som såg tillbaka med en frågande blick.
” You know when we all was on Harry’s and we all ate together? ” sa Liam och Zayn nickade sakta, fortfarande en aning förvirrad över vad Liam snackar om.
” Did you see something differens with Louis? Because what I remember, Lou didn’t eat…Just little, and his eyes when Harry saw on hi- ” Liam stannade upp mitt i meningen och hans blick blev en aning mörk.
” Liam, you freak me out, what is it? ” sa Zayn oroligt och försökte möta Liams blick.
Liam reste sig upp och möte tillslut Zayns blick.
” I gonna take a looooong talk with Styles ” sa han kallt och försvann ut från rummet. Zayn svalde hårt och såg ner på Louis som rörde sig oroligt i sömnen. När Liam använde Harrys efternamn sådär betyder de att Harry är i trubbel, dock fattad han fortfarande inte varför.
Vad har Harry med allt att göra?
___________________________________________________________________________________
Oh no, Harry är i trubbel *dudududuuuuun*
Vad tycker ni om kapitlet? c: Suttit hela dagen med de för att få de så bra som möjligt owo
Kommentera barn! :'D Ni var jätte duktiga igår, får se om ni kan vara lika duktiga idag :'3
” How do you feel? ” sa han lugnt och hans ögon verkade söka efter något i Louis ansiksuttryck.
” honestly, feel like that I have been hiting by a bus ” sa Louis med hes röst och svalde hårt, de brände i halsen fortfarande, vilket fick honom att gö en grimars.
Liam log beklagande och strök Louis kind med sin tumme svagt, de tog kol på honom att se Louis så svag.
De blev tyst mellan dom, allt som hördes var snackningar från Zayn och Niall, vilket Lou inte knde låta bli att små le åt. Han suckade lite och såg sig omkring, han hade inte haft så mycket ork att kolla sig omkring, de har varit så mycket som har hänt. De var väl inget speciellt med rummet, de var väldigt mycket vitt och de luktade, sjukhus.
” Weres Harry? ” frågade Lou och såg på Liam, som snabbt fick en orolig blick.
” No one knows, he left when we come here to the hospital ” sa han tyst och precis då flög dörren upp och en lång smal kille med brunt krulligt hår stod i dörröppningen, Harry.
” Smällen hade fått Niall och Zayn att hoppa till och stirrade skräckslagna mot dörröppningen, lugnande snabbt ner sig när de bara var Harry.
De var åter igen tyst i rummet.
” Can I talk to Harry…? Alone..? ” sa Louis försiktigt och Liam nickade, såg på Zayn och Niall som rdan hade rest sig upp för att gå ut och lämna Louis med Harry.
När dom hade gått ut från rummet och stängt dörren efter sig sjönk Harry osäkert ner på en stol där Zayn innan hade suttit på och stirrade på Louis med tom, kall blick.
Först sa ingen något utan bara stirrade på varandra, Louis hade mycket att fråga honom men ville inte att Harry skulle tappa humöret vilket han gör lätt nu för tiden.
” Why did you left? ” frågade Lou efter ett tags tystnad och bet sig svagt i underläppen, aning orolig för Harrys svar.
” Becauce I wanted some free space.. ” mumlade Harry och sänkte blicken. Tysnad igen.
“ Why do you hate me so much? What have I done to you? “ Louis stirrade på Harry och kände att tårar var påväg att leta sig fram från hans kinder, han vill ha ett svar på varför han är så hatad.
” I….Because…I-I…I dont know ” sa Harry tyst och fortsatte att stirra ner i marken. Han vet inte? Okej så han bara hatar Lou för ingenting?
” Okay, so you just make me feel like no one likes me and everything?! Seriously Styles, do you even know how fucking much its hurts everytime you beats me or call me thing like Twat?! Its fucking hurts Harry! “ Louis struntade i att han hade börjat skrika, tårar rann sakta ner från hans kinder medan han fortsatte att stirra på Harry som spänd sig en aning.
” and you don teven know why you doing this to me?! ” grät han och just nu hade han verkligen bara lust att få Harry att känna samma smärta som han har känt så länge.
Harry förblev tyst, stirrade bara ner i golvet utan ett ljud.
” I dont think you even should be here, you dont care about me anyway ” mumlade Louis och med de rest sig Harry hastigt upp och gick mot Louis med bestämda steg.
Rädslan kom som en våg över Louis medan Harry nu stod med ansiktet bara någon centimeter från sitt egna, kunde he mörkret i hans ögon vilket gjorde honom ännu räddare.
” I don’t think that you want to know ” morrade han innan Harry förvann ut från dörren.
Louis satt kvar, chockad och helt torr i halsen efter att ha varit så rädd att Harry skulle nita honom eller något.
Liam rusade in efter att ha sett Harry storma ut från rummet, och man hade tydligt hört Louis skrika på honom. Han såg på Louis som satt helt stel och stirrade in i väggen medan tårar rann ner från hans kinder.
” What happend? ” sa Liam oroligt och var snabbt bredvid Louis. Zayn och Niall kom snabbt in och stod på var sin sida av Louis, ingen reaktion från honom.
” Lou? Please look at me ” sa Niall med gråten i halsen och Louis vred sakta huvudet mot honom.
” Can you tell us what happend? ” sa Zayn lugnt och alla tre stod och såg oroligt på Louis som började gråta ännu mer.
” Soory I cant… ” sa Niall och försvann ut från rummet. Han klarar inte av att se Louis så, krossad, bokstavligt. Man kunde se smärtan i hans ögon. Han satte sig en bit bort från Louis rum och sjönk ner på golvet med ryggen mot väggen, lät tårarna rulla från kinderna.
Det krossade alla att se Louis sådan, han var alltid den som var glad, skrattade och hade sig, var de något han aldrig visade var när han grät.
Niall drog upp sin mobil och bläddrade igenom sina kontakter, han behöver prata med någon. Den ända person som han kom på nu var Jenny, hans flickvän sedan 1 månad tillbaka.
Han letade rätt på hennes nummer och lät signalerna gå fram, försökte att så tårarna att sluta rinna under tiden han väntade på att hon skulle svara.
” Hey babe ” hör han en välbekant röst säga frånandra sidan mobilen, ett svagt leende syns på hans läppar, han saknar henne, verkligen saknar.
” Hey love…do you have time to talk? ” frågade Niall och försökte låta så normal i rösten som möjligt, men efter att ha gråtit så mycket som har gjort dom senaste timmarna avslöjade hans röst rätt mycket.
” yeah sure, Niall have you crying? I have heard what happend with Louis, is everything okey? ” frågade Jenny oroligt.
“ mmh…yeah..sorry but I can’t take it…See Louis so…week…its breaks my heart, its so fucking hard to see “ sa Niall och ännu fler tårar rann ner från hans kinder, ingen kan nog inse hur mycket de krossar honom att se sin bästa vän så svag och krossad.
” aw babe..do you want me to come? I can take a train to London as fast as I can, okey babe? “ sa Jenny och tog tag i sin laptop för att boka biljetter på en gång.
Zayn och Liam satt kvar inne hos Louis och höll om honom mjukt medan han grät sig själv till sömns. Stackaren grät så mycket att han inte ens kunde förklara vad som hade hänt. De är något mellan Harry och Louis som inte stämmer.
Liam släppte försiktigt Louis kropp och såg på Zayn som hade lagt sig i sängen bredvid Lou och hade Louis huvud mot sin bröstkorg, precis så som Harry brukade ligga med Lou.
” I think its someting between Harry and Louis…Harry and Lou live together for gods seek… “ sa Liam, mest till sig själv men Zayn såg upp på honom och nickade sakta.
” Look at his arms… ” viskad Zayn och drog upp en av Louis armar som log runt hans mage. Handlederna var täcka av ärr och en del blåmärken, vissa gamla och vissa såg rätt nya ut. Liam la en hand framför munnen i chock medan han stirrade på Louis arm.
Nu när han tänker efter, Lou har varit rätt olik sig själv sedan han kom ut som Bi. Han stirrade ner mot golvet medan tankarna flög runt i huvudet på honom.
Hans sätt att skatta, le, prata. Louis har knappt skrattat sedan dess, leende kunde man se, men de var inga riktiga leenden, Han har varit väldigt tystlåten.
Liam stelnade till och såg upp på Zayn som såg tillbaka med en frågande blick.
” You know when we all was on Harry’s and we all ate together? ” sa Liam och Zayn nickade sakta, fortfarande en aning förvirrad över vad Liam snackar om.
” Did you see something differens with Louis? Because what I remember, Lou didn’t eat…Just little, and his eyes when Harry saw on hi- ” Liam stannade upp mitt i meningen och hans blick blev en aning mörk.
” Liam, you freak me out, what is it? ” sa Zayn oroligt och försökte möta Liams blick.
Liam reste sig upp och möte tillslut Zayns blick.
” I gonna take a looooong talk with Styles ” sa han kallt och försvann ut från rummet. Zayn svalde hårt och såg ner på Louis som rörde sig oroligt i sömnen. När Liam använde Harrys efternamn sådär betyder de att Harry är i trubbel, dock fattad han fortfarande inte varför.
Vad har Harry med allt att göra?
___________________________________________________________________________________
Oh no, Harry är i trubbel *dudududuuuuun*
Vad tycker ni om kapitlet? c: Suttit hela dagen med de för att få de så bra som möjligt owo
Kommentera barn! :'D Ni var jätte duktiga igår, får se om ni kan vara lika duktiga idag :'3
Kapitel 3
style="text-align: center;">De var hysteriskt när Lou hade försvunnit från medvetande. Niall grät, Zayn hade panik, Liam sprang runt för att se till så att alla var okej, Harry, bara satt och stirrade. Han rörde inte en muskel i kroppen utan bara satt i soffan och stirrade ut i tomma intet. De var hans fel, han gör allt skit för Louis och nu, mitt under en intervju spyr han blod och försvinner ut medvetande.
Ambulansen hade anlänt och två läkare, även några vakter, kom in scenen. Vakterna höll tillbaka publiken, minst halva var directioners som gärna ville komma fram för att se hur Louis mår.
En aning blod rann ner från Louis mungipa, munnen var vidöppen och han såg ut att sova, förutom att han såg väldigt vit ut.
Läkarna började jobba för att se till så att han mådde bra medan Liam stod och höll om Niall som grät fortfarande. Harry reste sig sakta upp från där han satt och såg på Louis kropp bakom soffan. Hans bröstkorg åkte svagt upp och ner, tecken på att han inte är död i alla fall.
Läkarna bar upp Louis på en bår och gav sig snabbt iväg mot ambulansen som skulle ta honom till sjukhus snabbt som möjligt. Liam, Niall, Zayn och Harry skyndade sig mot bilen Paul hade hämtat åt dom så att dom så snabbt som möjligt kunde komma iväg. Intervjun avbröts och publiken fick gå där ifrån, oroliga över vad som hände med Louis egentligen.
Ingen sa ett ljud i bilen, alla satt bara tysta och stirrade ner i golvet eller ut genom fönstret. På radion spelades deras låt ”moments” vilket gjorde allt sorgligare än vad de redan var. Niall hade lagt huvudet på Liams axel, Zayn och Harry satt bara tysta och stirrade ut genom var sitt fönster, Zayn hade tårar i ögonen när Louis solo kom i låten och Harry stängde snabbt av radion, han orkade inte med de just nu, de plågade alla inom bords av att höra Louis sjunga på radio när om är påväg till sjukhuset.
Tysnad igen, obehaglig tysnad.
Killarna satt utanför Louis rum på sjukhust, väntar på att få veta hur han mår och om han har vaknat, men inte ett ljud. Harry hade gått iväg då han inte ville att dom andra ska se honom, han ville vara ensam. Niall hade somnat i Liams famn efter all gråt, Zayn var ute och rökte, för typ 3:e gången, när han blir orolig går han ut och röker. Liam suckade tungt och drog upp mobilen och gick in på twitter, Fansen var helt panikslagna efter att ha sett bilder och rykten om att Louis låg på sjukhus.
// Waiting…Poor Niall, sleeping in my arms. // skrev han och la sedan ifrån den igen, lyssnade på Nialls svaga snarkningar i sin famn och log lite.
Liams mobil började ringa, för typ 100 gången sedan dom anlände till sjukhuset vilket var för flera timmar sedan. Han kollade på skärmen och log lite för sig själv, Josefin som han håller på att dejta.
” Hey love ” sägr han efter att ha klickat på svara och dragit mobilen mot örat. Niall rörde sig oroligt i sömnen i hans famn vilket fick honom att le en aning mer, Niall såg så söt t när han sov, de måste han erkänna.
” Hey babe, How do you feel? I saw on Twitter that Louis is on the Hospital, are everyone okay? ” sa Josefin med orolig röst på andra sidan. Hon satt hemma och löste igenom allt som skrev som Louis just nu överallt på nätet, de var rena kallabaliken överallt.
” Yeah, Im okay..Niall sleeping in my arms, Zayn smoking, again and Harry left, We haven’t heard something from Louis yet, and its freaks me out! ” sa Liam med orolig röst och bet sig hårt i läppen.
” babe…Everything gonna be alright, do you want me to come to the hospital? ” Frågade Josefin, fortfarande en aning orolig för Liam.
” No its okay babe, I have three kids to take care off ” sa han, halv skämtande. Dom snackade ett tag till innan en läkare kom fram till Liam.
Ambulansen hade anlänt och två läkare, även några vakter, kom in scenen. Vakterna höll tillbaka publiken, minst halva var directioners som gärna ville komma fram för att se hur Louis mår.
En aning blod rann ner från Louis mungipa, munnen var vidöppen och han såg ut att sova, förutom att han såg väldigt vit ut.
Läkarna började jobba för att se till så att han mådde bra medan Liam stod och höll om Niall som grät fortfarande. Harry reste sig sakta upp från där han satt och såg på Louis kropp bakom soffan. Hans bröstkorg åkte svagt upp och ner, tecken på att han inte är död i alla fall.
Läkarna bar upp Louis på en bår och gav sig snabbt iväg mot ambulansen som skulle ta honom till sjukhus snabbt som möjligt. Liam, Niall, Zayn och Harry skyndade sig mot bilen Paul hade hämtat åt dom så att dom så snabbt som möjligt kunde komma iväg. Intervjun avbröts och publiken fick gå där ifrån, oroliga över vad som hände med Louis egentligen.
Ingen sa ett ljud i bilen, alla satt bara tysta och stirrade ner i golvet eller ut genom fönstret. På radion spelades deras låt ”moments” vilket gjorde allt sorgligare än vad de redan var. Niall hade lagt huvudet på Liams axel, Zayn och Harry satt bara tysta och stirrade ut genom var sitt fönster, Zayn hade tårar i ögonen när Louis solo kom i låten och Harry stängde snabbt av radion, han orkade inte med de just nu, de plågade alla inom bords av att höra Louis sjunga på radio när om är påväg till sjukhuset.
Tysnad igen, obehaglig tysnad.
Killarna satt utanför Louis rum på sjukhust, väntar på att få veta hur han mår och om han har vaknat, men inte ett ljud. Harry hade gått iväg då han inte ville att dom andra ska se honom, han ville vara ensam. Niall hade somnat i Liams famn efter all gråt, Zayn var ute och rökte, för typ 3:e gången, när han blir orolig går han ut och röker. Liam suckade tungt och drog upp mobilen och gick in på twitter, Fansen var helt panikslagna efter att ha sett bilder och rykten om att Louis låg på sjukhus.
// Waiting…Poor Niall, sleeping in my arms. // skrev han och la sedan ifrån den igen, lyssnade på Nialls svaga snarkningar i sin famn och log lite.
Liams mobil började ringa, för typ 100 gången sedan dom anlände till sjukhuset vilket var för flera timmar sedan. Han kollade på skärmen och log lite för sig själv, Josefin som han håller på att dejta.
” Hey love ” sägr han efter att ha klickat på svara och dragit mobilen mot örat. Niall rörde sig oroligt i sömnen i hans famn vilket fick honom att le en aning mer, Niall såg så söt t när han sov, de måste han erkänna.
” Hey babe, How do you feel? I saw on Twitter that Louis is on the Hospital, are everyone okay? ” sa Josefin med orolig röst på andra sidan. Hon satt hemma och löste igenom allt som skrev som Louis just nu överallt på nätet, de var rena kallabaliken överallt.
” Yeah, Im okay..Niall sleeping in my arms, Zayn smoking, again and Harry left, We haven’t heard something from Louis yet, and its freaks me out! ” sa Liam med orolig röst och bet sig hårt i läppen.
” babe…Everything gonna be alright, do you want me to come to the hospital? ” Frågade Josefin, fortfarande en aning orolig för Liam.
” No its okay babe, I have three kids to take care off ” sa han, halv skämtande. Dom snackade ett tag till innan en läkare kom fram till Liam.
” I have to go babe, Love you ” sa han snabbt innan han la på och såg upp på läkaren. Niall sov fortfarande i Liams famn, Zayn kom in och satte sig bredvid Liam med en aning hopp i ögonen när han såg på läkaren.
” I have some questions abot Louis ” sa läkaren och såg en aning allvaligt på Liam som sagta nickade.
” Do you know if Louis is on drugs? ”
” no! No he dont! ” sa både Liam och Zayn i mun på varandra, dom tror i alla fall inte att Louis gör de.
Läkaren nickade, skrev ner något och såg sedan upp igen.
” Okay, we have found scars on his arms, do you know something about that? He also have bruises back of his head and on the waist ” förklarade läkaren och Zayn såg chockad ut, medan Liam blev ännu oroligare, om de är någon som vet så är de Harry, han bor ju för tusan i samma hus som Louis. Men varför skulle Louis få för sig att skära sig?
” no..We dont know something about that…But I maybe know someone how does ” sa Liam och drog snabbt upp mobilen för att ringa Harry.
” Great, Im coming back soon ” sa läkaren log lite mot dom.
” oh, and Louis have wokend up, you guys can go in ” sa läkaren innan han försvann.
Louis låg med slutna ögon i sängen och andades tungt, han minns inte så mycket om vad som hände, bara att han började spy. När dörren öppnades öppnade han sagta ögonen och fick syn på Zayn. Han log svagt men de försvann igen.
Dom sa inget, Zayn satte sig bredvid Louis och log svagt, väntade på att Liam och Niall skulle komma in.
Lou slöt ögonen igen och försökte somna om, han var trött, utsliten och kände sig svag. Hela kroppen värke, som vanligt.
Efter kanske en halvtimme kom Liam och Niall in, Louis orkade dock inte öppna ögonen utan låg bara och lyssnade. Dom diskuterade om någotom Harry, mer hörde han inte förrän han somnade.
______________________________________________________________________________
Rätt segt inlägg men jag har ju skrivit 2 kapitel idag :D *applåderar för mig själv*
Vad tycker ni? c: Jag sitter och små hatar harry för att han inte gör något den saken >:C
KOMMENTERA! :D <33
Kapitel 2
style="text-align: center;">Louis hade hittat en burk med lugnande i skåpet, tog 3 stycken och svalde dom snabbt med ett glas vatten. Han sjönk ner på de kalla badrums golvet och svalde hårt. Visst dom lugnande tabletterna får honom att bli lugn, men han känner fortfarande smärta, djup smärta i hjärtat.
Vad var de som gick så fel?
Louis såg till så att dörren var låst innan han hukade sig framför toaletten och stirrade ner, öppnade sakta munnen innan han stoppade in två av sina fingrar och smekte bakre delen av halsen.
Magen började protestera men Lou fortsatte, struntade i att ännu fler tårar började rinna ner från hans kinder, maten skulle upp punkt slut.
De brände i halsen när han äntligen fick upp en del av de han innan hade ätit. Fortsatte att trycka in fingrarna tills spyorna hade en aning blodfärg i sig, vilket betyder att han har fått upp allt som finns i magen på honom.
De brände i halsen, sved i ögonen och magen protesterade med enorma smärtor, men dom smärtorna kändes bättre än dom som Harry gav honom.
Louis reste sig upp från golvet, borstade tänderna och gick sedan ut för att dricka något, struntade i att han hade spytt upp tabletterna igen, de kändes bara skönt.
Harry låg i sin säng och stirrade upp i taket. Han kunde höra Louis gråtande, även hur han kved av smärta i badrummet bredvid. Visst de är han som orsakar att Louis mår som han gör, men han är tvungen att göra de. Han vill inte att all hat ska vändas mot honom.
De är fegt av honom att göra så, få Louis att plågas ännu mer, men han tänker aldrig erkänna att han också har känslor för Louis, aldrig. Han är inte gay, han kan inte vara de.
Louis hade somnat på soffan med en tavla på honom och Harry tryckt mot bröstet. Han saknade tiden där dom två var så nära varan, kunde sitta i timmar och prata om allt mellan himmel och jord.
Han rörde sig oroligt i sömnen, mardrömmar. De är alltid samma varje natt, och han vaknar allitd precis på samma ställe.
Louis sitter i ett mörkt rum, fastbunden på en stol. De är kallt och fuktigt, de ända som hörs är hans ena hjärtslag som slår hårt mot bröstet. Plötsligt går Harry mot honom med Liam, Zayn och Niall efter sig, alla har ett stort flin på läpparna och stirrar på Louis med hat i ögonen.
” come on guys, we kill him ” hör man Harrys mörka röst eka i rummet och Harry drar fram en kniv ur flickan, går närmre….och närmre…och närmre.
Vad var de som gick så fel?
Louis såg till så att dörren var låst innan han hukade sig framför toaletten och stirrade ner, öppnade sakta munnen innan han stoppade in två av sina fingrar och smekte bakre delen av halsen.
Magen började protestera men Lou fortsatte, struntade i att ännu fler tårar började rinna ner från hans kinder, maten skulle upp punkt slut.
De brände i halsen när han äntligen fick upp en del av de han innan hade ätit. Fortsatte att trycka in fingrarna tills spyorna hade en aning blodfärg i sig, vilket betyder att han har fått upp allt som finns i magen på honom.
De brände i halsen, sved i ögonen och magen protesterade med enorma smärtor, men dom smärtorna kändes bättre än dom som Harry gav honom.
Louis reste sig upp från golvet, borstade tänderna och gick sedan ut för att dricka något, struntade i att han hade spytt upp tabletterna igen, de kändes bara skönt.
Harry låg i sin säng och stirrade upp i taket. Han kunde höra Louis gråtande, även hur han kved av smärta i badrummet bredvid. Visst de är han som orsakar att Louis mår som han gör, men han är tvungen att göra de. Han vill inte att all hat ska vändas mot honom.
De är fegt av honom att göra så, få Louis att plågas ännu mer, men han tänker aldrig erkänna att han också har känslor för Louis, aldrig. Han är inte gay, han kan inte vara de.
Louis hade somnat på soffan med en tavla på honom och Harry tryckt mot bröstet. Han saknade tiden där dom två var så nära varan, kunde sitta i timmar och prata om allt mellan himmel och jord.
Han rörde sig oroligt i sömnen, mardrömmar. De är alltid samma varje natt, och han vaknar allitd precis på samma ställe.
Louis sitter i ett mörkt rum, fastbunden på en stol. De är kallt och fuktigt, de ända som hörs är hans ena hjärtslag som slår hårt mot bröstet. Plötsligt går Harry mot honom med Liam, Zayn och Niall efter sig, alla har ett stort flin på läpparna och stirrar på Louis med hat i ögonen.
” come on guys, we kill him ” hör man Harrys mörka röst eka i rummet och Harry drar fram en kniv ur flickan, går närmre….och närmre…och närmre.
Där vaknar han, torr i halsen och tårar rinnande från kinderna, skakar av rädsla. Han blir galen av allt detta, varför går han bara inte och tar sitt liv? Jo för han är rädd, han vill inte att hans familj ska sörja. Om dom nu ens kommer de, alla hatar honom, ingen älskar Louis William Tomlinson.
Lou öppnade ögonen och möttes av ett par gröna ögon som stirrar på honom. Han hoppade till och stirrar på finguren, Harry.
” W-what do….what do you want? ” viskar Louis med hes och skakig röst, de svider i halsen fortfarande vilket gör att de blir svårt för honom att prata.
Harry står tyst och stirrar på Louis ett tag innan han öppnar munnen, som snabbt stängs igen.
” Nothing twat, we have a interview about a hour ” sa Harry och försvann igen. Var de redan morgon? Lou suckade tungt och torkade bort tårarna med tröjan innan han rester sig upp för att gå upp till sitt rum.
Han orkar verkligen inte med någon jävla intervju, orkar inte spela glad, orkar inte spela som om allt är bra med honom och Harry.
För inget är som de ska mellan dom, och kommer aldrig bli de igen.
*On the Intervju*
Killarna satte sig ner i soffan medan dom väntade på att program ledaren skulle anlända. Louis satt längst bort med blicken ner mot golvet medan deras stylist fixade med håret. Ellen Degeneres kom in och satte sig i sin stol och log stort mot killarna.
” Hey guys! Nice to meet you all! “ sa hon glatt och såg på Liam. Dom log mot henne och intervjun började, Louis satt fortfarande och stirrade ner i golvet medan dom andra glatt följde med Ellens frågor.
Lou kände sig yr, de kändes som om golvet gungade under honom.
” Louis, are you okay? ” frågade Ellen som märkte att Lou började bli en aning vit i ansiktet. Killarna vände sig mot Louis som såg upp och svalde hårt.
” Ehm…yeah..I just… ” sa han men stannade upp för att springa iväg bak från scenen men hann bara bak till soffan, föll ner på huk och blod forsade ur hans mun. Han drog bort mikrofonen från hans tröja då han inte ville att alla skulle höra. Han kände en hand mot sin rygg men orkade inte kolla upp för att se vem de var, gissad dock på Liam.
” Oh my god Louis, are you okay? ” hörde han Nialls röst som hade hukat sig bredvid honom. Lou skakade på huvudet och kände tårarna leta sig fram på hans kinder igen, hur kunde han vara så korkad att ta lugnande tabletter och sedan tvinga sig själv att spy tills de bara var blod kvar i de.
” shh, Its okay Lou…Its okay… ” viskade Liam lugnande tills han såg blodet som låg på golvet framför honom.
” oh god, its blood…Call a ambulance someone! ” röt Liam och reste sig upp för att springa och hämta Paul.
Louis hade lagt sig ner på rygg på golvet medan Niall försökte hålla honom lugn, ögonlocken blev tunga för honom medan han stirrade upp i taket.
” No! Dont dare to close your eyes Louis! ” hörde han någon säga, orkade dock inte tänka efter vem. De var hysteriskt runt honom medan han sakta började sluta ögonen.
Allt han minns var att han hörde en röst säga att han var trygg, sedan var allt svart och tyst.
____________________________________________________________________________________
Jag måste erkänna att när jag lyssnade på Moments medan jag skrev Intervju delen grät jag.....
Ja jag är känslig! :C
Kommentera för nästa kapitel barn <3
Kapitel 1
Louis satt i sängen i sitt rum, hade sin laptop i knät mdan han läste tweets på Twitter. Hat. Hat. Hat.
Hna vet inte varför han ens läser alla hattweets, de får honom bara att må sämre. Han svalde hårt och märkte inte att han grät förrän skärmen blev otydlig av alla tårar.
" Fag. " " @Louis_Tomlinson is gay HA, poor Harry " " one of the bandmaters have come out, now 4 left "
Louis svalde hårt och loggade ut från twitter, att folk inte fattar att ord kan såra så jävla mkt som de gör.
Han hoppade till när dörren flög upp och Harry stod i dörröppningen. Hans ögon var mörka av hat, som dom hade varit sedan Louis berättade att han var bisexuell.
" Twat, Come down. Liam, Zayn and Niall coming over " Sa Harry och stirrade på Louis. Lou sänkte blicken och nickade sagta.
Twat var de Harry kallade honom, men aldrig när Liam och dom var i närheten, då var de plötsligt normalt. Han fattade faktiskt inte varför Harry hatar honom så mycket.
Vad han har gjort?
Vet Harry att han har större känslor?
Harry försvann ut och lämnade Lou ifred i sitt rum igen. Han suckade tungt och reste sig sagta upp.
Om dom kommer över, betyder de att doms ka äta tillsammans. fuck.
Sedan Harry började hata Lou för, ingenting..? Har Lou haft de rätt svårt. Harry är, eller VAR, hans bästavän, verkligen, men nu när Harry bara skuter Louis ifrån sig vet han inte vad fan han ska göra. Han har ju Niall, Liam och Zayn, men de är inte samma sak som hans och Harrys vänskap var.
Iallafall, när allt bara föll för Louis har han blivit rätt tyst av sig. Man ser inte honom le som han brukade, glädjen i hans ögon var som bortblåst.
Men ingen verkade se att de var något som tyckte Louis ner så mkt.
Louis rest sig upp från sängen och gick sagta ner från trapporna. Harry satt i soffan i vardagsrummet och såg på tv, Lou gick vidare on till köket där han hämtade äppel juice.
De ringde på dörren och Harry var snabbt vid dörren, några sekunder senare rusade Niall in i köket och kramade om Louis gårt.
" Hey mate " sa Louis och log ett litet leende till Niall som såg upp på Louis med ett busigt leende.
Liam kom strax in med Zayn och Harry i hälarna och såg på Louis med ett leende på läpparna.
" Your okay mate? " frågade Liam och Louis nickade sagta.
" Just tired " ljög han och Niall släppte honom. Harry och Zayn skulle göra mat medan dom handa gick in i vardagsrummet. Dom satt och snackad ett tag innan de blev tyst.
Liam såg på Louis som började klia sig i nacken och fick syn på ett stort blåmärke.
" Omg Louis! Back of your head, what happend? " sa Liam oroligt och Louis stelnade till, helvete, Blåmärket från Harry som nu var 3 dagar gammalt.
" oh...ehm...I just...eh... " Han kom inte på någon bra lögn, vilket gjorde att Liams ögon blev ännu oroligare när Louis stammade sådär.
" A fan just hugged me to hard... " försökte han men hans röst avslöjad att han inte talade sanning.
Zayn kom in precis när Liam skulle säga imot och sa att maten var klar.
Efter att alla har ätit och alla började bli trötta började killarna dra sig mot hallen. Harry gav Louis en mörk blick bakom ryggen på Zayn och Louis såg snabbt ner i makren. Han vet precis vad som ska hända när killarna har gått. Liam kramade Louis hårt innan han försvann ut, sa inget utan gav bara honom en orolig blick. Zayn och Niall sa hejdå och försvann ut från dörren.
De dröjde bara någon minut innan Louis blev hårt upptryckt mot väggen och ett smärtsamt stön for ur hans strupe.
" What did you tell Liam?! " röt Harrys mörka röst i Louis öra. Han höll ett hårt tag om Louis så att han inte kunde komma någonstans, struntade i om han kved av smärta.
" Nothing! " gnällde Louis, smärtsamt och försökte hålla tbx tårarna som letade sig fram på hans kinder, varför gör Harry såhär mot honom?
" Don't lie to me your twat " morrade Harry och tryckte Louis hårdare mot väggen. Tårar började rinna från Louis kinder, Han vill veta varför, vad han har gjort för att få Harry att hata honom så mycket, varför alla hatar honom.
När Lou inte svarade fick han en hård näve rakt i magen och han tvingade tillbaka ett skrik.
" You hurt me Harry! " grät han och försökte komma loss från Harrys stenhårda grepp. Strax släppte Harry honom och lät honom falla ner på golvet. Stod och stirrade ner på Louis kropp som låg som en boll och skakade av rädsla och smärta.
" Hope you die, no one likes you anyway " mumlade Harry inna han försvann iväg mot sitt rum och smällde igen dörren.
Lou har ingen aning om hur länge han låg där och grät på golvet, men de känndes som evigheter. Han reste sig sagta och smärtsamt upp och ett smärtsamt gnäll for ur hans läppar. Magen värkte som tusan, handlederna hade säkert börjat få tbx nya blåmärken. Toppen.
Han gick sagta in mot badrummet och stönk ner framför toaletten. Efter att Harry har gjort sitt gick han alltid till toan. Vad gör han där? Jo lite allt möjligt.
Han orkade inte med smärtorna som Harry gav honom, de var plågsamt och tog seriöst kol på honom. Han äter inte så mycket längre, inte jätte lite, men de är inte tillräckligt för honom.
Louis letade fram något att göra, skära sig? spy? ta lugnande? Han letad desperat i skåpen medan tårarna rann som floder från hans fuktiga kinder.
Han förstår inte längre. Varför slår hans hjärta fortfarande? Varför gör han bara inte slut på lidandet?
Ingen skulle ju ändå inte sakna honom.
_____________________________________________________________________________________
_____________________________________________________________________________________
Okej barn, första kapitlet dåå :D Vad tycker ni? Hoppar jag för mkt? Något som ska ändras?
Kommentera!! :D
Kommentera!! :D
