Liam satt i bilen med den döda mobilen i handen. Louis la på i örat på honom, han tänkte ta sitt liv.
Han struntade i allt, stängde av tankarna och bara gasade iväg mot Louis, sket i hur snabbt han körde, Han måste fram innan de är försent, innan Louis hinner ta livet av sig.

Träd, hus och gator susar förbi honom mdan bilens hastighet bara ökar, varenda sekund är dyrbar.

Tusentals tankar for igenom Limas huve, vad gör Louis? tänker han göra det? hur? varför? har han redan gjort de? vad kommer han se när han kommer fram?

Liam tvärstannade bilen utanför Louis hus, bryr sig inte ens om att stänga av biln utan kastar sig ut, springer mot dörren som snabbt åker upp. 

Han ser sig omkring innan han tar fart mot köket, tvärstannar när han får syn på vad som ligger på golvet.

 

Zayn satt på flygplanet, musik dunkande i öronen medan han tyst stirrar ut genom fönstret för att granska dom fluffiga molnen. Sedan bandet splittrads har han varit hemma hos sin familj, inte gjort ett skit utan bara varit där och föröskt komma på vad han ska göra med sitt liv, tillslt tog han beslutet att åka till Niall, han kanske inte är den person som är så jätte seriös men han får alltid en på bra humör, sedan så har han hört att Jenny, Nialls flickvän, eller ja, dom har faktiskt förlovat sig också, men Jenny är gravid så Zayn kan ju alltid komma och gratulera dom. Dom är så sjukt söta tillsamans, men de gör ont i hjärtat att Niall faktiskt börjar växa upp, som alla andra, dom är inte dom små galna tonåringarna längre.

Zayn suckade tungt och kände nu hur tårarna rann från hans kinder, varför skulle allt gå så fel? varför kunde dom inte bara hålla ihop som innan? Om Harry aldrig hade varit så jävligt feg och hoppat av bandet hade dom fortfarande varit de, och om Harry aldrig hade hållt på så mot Louis hade alltid varit som vanligt, dom hade varit samma underbara band, varit som bröder tillsamans istället för att förvandlas till 5 främlingar.

 

 Planet landade några timmar senare och snabbt var Zayn påväg mot Niall. Han hade ingen aning om att Zayn kommer men man kan ju alltid överaska lite. Byggnad efter byggnad susade förbi Zayns blick som var fast vid bilrutan, när plötsligt en av deras låtar spelades på radion. Dom spelas fortfarande alltså.

Liams röst fyllde taxin i Moments, får alltid att plötsligt att gå långsammare.

Varför ska de alltid börja regna när de är sorgligt? 

Tårar fyller Zayns ögon och sänker snabbt blicken, de är tyst i taxin, de ända som hörs är nu Louis stömma som fyller Zayns själ. Han förstår inte hur man kan hata den killen, Louis är så sjukt underbar på alla sätt, får alltid en att lee och skratta oavsätt hur nere man är. Han har en speciell sångröst som faktiskt får tjejerna att bli helt galna, så varför ska man hata den killen om man nu är så underbar?

 

Taxin stannade och Zayn hoppade smidigt ut, gav chaffören pengarna innan han med försiktiga steg gick mot dörren, hjärtat i halsgropen och nervös knackar han på dörren. detta kanske var en dålig ide ändå.

Mer hann han inte tänka innan dörren åker upp och ett par blåa ögon ser på honom.

Nialls leende sprids på hans läppar och strax fylls han av en enorm horan hug.
Dom står tysta och bara kramas där ett tag tills Zayn hör hur Niall snyftar till.

" No don't cry Niall..It's okay " viskad Zayn och drar honom hårdare mot sig.
" I've missed you so much " viskar Niall mot Zayns hals, drar in den efterlänktade Zayndoften djupt, djupt ner i lungorna.
" Its okay...Its okay " viskar Zayn tyst och försöker hålla inne tårarna själv, nu inser han hur jävla mycket han saknade killarna, dom var som bröder tillsammans.

Niall släppte taget och såg på Zayn med tårarna rinnande från kinderna medan Jenny dök upp bakom Niall. 
" Hi Zayn! Niall are you okay? " sa hon och såg på Niall, som fortfarande grät.

" yeah, Im okay " svarade han hest och släpper in Zayn som drar av sig skorna och jackan, hänger de på en galge innan han försiktigt ser sig omkring, stannar med blicken på Jenny som har en liten babybula.
" aww so cute, Congratulations guys " sa han och log stort. Han var glad för deras skull, verkligen, men de sved fortfarande en aning i hjärtat på honom.
" Niall.. Can I talk to you? " säger han tyst efter ett tags tysnad och ser försiktigt på Niall som nickar. Dom försvinner iväg mot vardagsrummet där dom sätter sig i soffan, mitt imot varandra.
Dom sitter där tysta en stund, Zayn stirrandes ner i golvet och Niall med blicken på Zayn, både orolig och nyfiken.
" Im sorry for that I haven't said something to you guys..I just... " börjar Zayn, suckar tungt och ser upp på Niall.
" I wanted some time with myself, think and stuff. But.. I hate to see you guys so sad, especially Louis.. It was so fucking hard to see how week he was.. " Zayn började få tårar i ögonen igen och kände nu Nialls hand som strök hans rygg försiktigt.
" Please don't hate me " viskade Zayn tyst och såg nu på Niall medan tårarna sagta rann ner från hans kinder.
" why should I hate you? " viskar Niall, ser smått rädd ut när Zayn tog ett djupt andetag innan han öppnar munnen.
" I'm in love with Louis. " 

 

Liam satte sig ner på huk framför Louis som låg på golvet, hans vänstra vrist var helt sönderskren medan Louis såg där och grät, började se en aning vit ut i ansiktet.
" Shit Louis, no no no " viskar Liam panikslaget och såg sig omkring, försöker komma på vad han ska göra. Snabbt rara han av sig sin tröja, river sönder den och lindar bitarna runt Louis vrist. 
" shh Its gonna b okay Louis.. stop cry please " Liams röst är en aning hes då en stor klump har samlas i hans hals, gör allt för att inte själv brista ut i gråt av alla panikkänslor han har i kroppen.
Liam sätter honom upp medan han håller för Louis sår med armen, sträker sig efter en handduk som ligger på diskbänken.
" don't...don't try to..save me " hör han Louis viska fram mellan sitt hysteriska gråtande, vänder sig mot honom med tårar i ögonen.
" Don't fucking dare to leave me! DON'T " grät Liam och drar panikslaget fram mobilen, försöker med skakiga rörelser slå in 911.
" Louis please please please...Don't leave me " viskar han samtidigt som han väntar på att få någon att svara, ser hur Louis sagta blir allt svagare.

" Harry.. " viskar Louis tyst, ser på Liam med smärtfyllda ögon.
" I want him...I want my Harry.. " gråter Louis och börjar smått skaka i kroppen. Liam kan inte göra så mycket mer än att själv sitta där och gråta medan han försöker få tag på en läkare eller något.

" He's not here Louis.. " viskar han smärtsamt medan han strycker Louis småttvita kind med sin blodiga hand, låter sin blick vila i Louis smärtfyllda blå ögon.
Dom satt tysta, bara såg på varandra vilket kändes som en evighet innan Louis öppnade munnen.
" I love him " viskar han och sluter ögonen, försöker htta sin plats i Harrys famn, känna hans hjärtslag, höra hans röst, känna hans varma andetag, se hans underbara gröna ögon.
" Louis stay awake..They are on there way, Just stay awake! " hör Louis en röst säga någonstans, men han är redan påväg bort, bort från verklign och in i sin egna värld.
" Say that I love him " mumlar han tyst och allt som nu ligger i Liams famn är en iskall kropp.

____________________________________________________________________________________________

VARSÅGODA KIDS, KAPITEL 12 :DDD
Jag la ner ganska mkt tid på detta kapitlet så hoppas ni gillar de hehe c:

Jag var på sjukhuset igår som vissa vet, nu ska jag vila och se när jag orkar skriva kapitel 13 <3

JAG VILL HA MINST 14 KOMMENTARER hehehe <3