Natten föll och mörkret lade sig som ett täcke över London. Harry satt fortfarande vaken bredvid Louis, Liam låg och sov i sängen bredvid, stackarn hade varit vaken i över ett dygn bara för att se till så att Louis var okej.

Harry lekte försiktigt med Louis fingrar, granskade hans arm o och om igen, granskade vare millimeter av hans ärr. 

Han tog ett djupt andetag och såg upp, lät blicken vila ut genom fönstret för att granska gatorna utanför. London var fint i mörkret, med alla gatolampor som lyste upp dom små gatorna och ljudet från bilar som då och då körde utanför.

De var inte ofta de var såhär tyst, men inatt var de helt öde, som om alla satt hemma och sörjde över något.

Harry suckade tungt och såg ner i knät igen, kramade Louis hand en aning i sin, tänkte aldrig släppa taget igen.

 

Timmarna gick sagta framåt, Harry halvlåg över Louis med öra mot hans bröst för att lyssna på hans lugnande hjärtslag medan han sagta höll på att somna.

Louis började sagta vakna upp, kunde hörde någons snackningar en bit bort, även hur någon tog regelbundna andetag med honom själv. 

Han försökte att röra sig försiktigt, kände igenom varje muskel innan han vågade röra huvudet en anning.

Harry nästan flög upp från Louis bröst när han hörde de lilla smårtsamma ljudet från Louis strupe, stirrade på Louis som kämpade för att öppna ögonen. 

Harry tog tag i Louis hand och svalde hårt, såg nu hur Louis ögon såg sig omkring i rummet innan blicken hamnade på honom.

" Harry...? " viskar Louis med andan i halsen och kramar Harrys stora hand allt hårdare för att se till så att han var verklig.

" Yes Louis...? " viskar Harry och svalde hårt, vilar blicken in i Louis havsblåa ögon.

" You come back..You....Harry.. " Louis försök att säga en full mening gick inte så bra då tårar hade börjat rinna från hans kinder. 

" No.. dont cry babe... Please.. " viskar Harry hjälplöst och lutar sig närmre Louis kropp, strök tummen över kinden för att torka bort tårarna som rann från Louis kinder.

Tysnaden spred sig i rummet medan deras blickar borrades in i varandra, ingen utav dom rörde sig, rädda att blickarna skulle brytas av minsta lilla rörelse.

" Dont leave me again. Please. I-I can't take it. Please. " viskar Louis tyst och skakar smått av sin gråtattack som bara blev allt värre.

" ssh, Its okay babe. Im here. And I wont leave. " viskar Harry tyst och bet sig löst i läppen. 

Innan Harry hann ångra sig lutar han ansiktet allt närmre Louis' och pressar sina läppar mot hans, masserar dom mjukt med sina, lägger sin hand mot Louis kind och ler svagt åt sig själv när Louis läppar sagta följer med hans.

 

Harry drar sig bor några millimeter och ser rakt in i Louis ögon som nu glittrade som små diamanter. Ett leende sprids på deras läppar, Att detta skulle hända hade ingen utav dom ens vågat drömma om, aldrig.

" Im so sorry Louis. I shouldn't do all that I did to you. But... I was just so afraid. I knowed that you had feelings for me and...I..I just didn't want to show my feelings. Im really sorry Lou. I cant lie. I love you. " viskar Harry och tar ett djupt andetag för att inte brista ut i gråt han också, allt blev bara så känslosamt helt plötsligt.

Louis såg tyst på honom ett tag, bara låg och stirrade på honom innan han öppnade munnen.

" Its okay...I love you to much to be mad or hate ypu. I just cant do that. I love you too.. " viskar han tyst och deras blickar möts igen. Tysnaden spred sig igen, men båda två visste att deras blickar talade tillräckligt.

" Can I kiss you again..? " viskar Louis försiktigt. Ett leende sprids på Harrys läppar innan han tycker läpparna mot Louis' igen.

" You dont have to ask " mumlar Harry med ett svagt leende mellan deras försiktiga kyssar. Dom var inte alls ivriga och hetsiga som man hade förväntat sig, dom var mjuka, försiktiga, som om dom höll i glas.

Deras läppar särades åter igen och deras lugna andetag fyllde rummet.
" I will never leave you again Louis. I will stay till' your heart stop beat. " 

Liam satt bredvid den stora vita sängen med blicken fäst mot Louis kropp som låg bredvid honom.

Den senaste i tiden har killarna tillbringat mycket tid på sjukhus, och varje gång var de pågrund av Louis.

En suck kom från honom medan hans blick åkte ner mot golvet, satt i tysnad medan Louis svaga hjärtslag fyllde de tysa rummet.

Han hade ingen aning om hur lände dom hade varit där, men flera timmar iallafall. Liam var trött och helt utsliten efter händelsen i Louis hus. 

Hemska bilder dök upp i ahns huvud och tårar började fylla hans ögon.

 

En läkare kom in i rummet och såg på Liam med en allvalig blick.
" He's okay. But he lost a lot of blood so he cant leave the hospital, he most stay a few days more, maybe a week or two. But I need to know what happend with him. This is maybe the fourth time he's here. " säger läkaren allvaligt med en mörk röst och ser på Liam som håller andan i några sekunder.

" He trying to take his life.. " mumlar Liam tyst och biter sig hårt i underläppen, sänker blicken från Läkaren och stirrar ner i golvet igen.

Läkaren nickar svagt och antecknar i sina papper, ser fortfarande lika allvalig ut.
" I think he's depressed. Or he is depressed. " Säger han med en tyst ton innan han tysnar och ser fundersam ut.

" Just take it easy when he wake up. I be right back. " med de vänder läkaren på klacken och går ut från rummet med en förvivlad Liam.

Han ser på Louis fridfylla ansikte och suckar tungt.

" Why didn't you tell us Louis..? why? " vikar han och tar Louis kalla hand i sin och kramar den mjukt.

 

Harry hoppade ur taxin och rusade in mot sjukhus dörrarna i den kalla kvällsluften. Han struntar i alla förvirrande blickar han får när han rusar mot disken och ser på tjejen bakom datorskärmen.
" Louis Tomlinson. Is he here? " flåsar Harry efetr allt springande, både från flyget, till taxin och in.

Tjejen vände dig mot datorn igen och suckade.
" Yes sir. Room 210. " sa hon och Harry satte full fart mot trappan.

Tankarna snurrade i skallen medan han sprang upp steg för steg. Hur illa är de? varför? hur? hur hittade dom honom? är de för sent? hur kommer han reagera?

Harry tvärrstannade i korridoren som han hade kommit till och såg panikslaget efter rätt nummer.

205. 206. 207. 208. 209. 210.

Harry stannade och stirrade på dörren, föröskte lugna sina häftiga andetag medan oron började växa i magen på honom.

Han var rädd, rädd för att se Louis igen. Och om Liam är där inne så ligger han illa till. 

De var ju hans fel att allt detta ens började, hans fel att Louis hamnade här.

Harry tog ett djupt andetag innan han vilade handen mot dörrhantaget, slöt ögonen och försökte hålla sig lugn när dörren sagta åkte upp.

Han öppnade ögonen och såg sig omkring i rummet, stelnade dock till när han fick syn på Louis och Liam, kände nu hur rädslan växte och ville bara backa där ifrån.

 

Liam höjde blicken och såg på figuren som stod vid dörröppningen. Han gapade svagt när han insåg vem de var som stod framför honom. Harry.

Dom stirrade på varandra ett bra tag innan Liam öppnade munnen för att ta första steget.

" Harry..? " mumlar han och svalde hårt. Egentligen borde han vara så sjukt sur på honom nu men saknaden av att se sin gamla vän var för stor. 
Harry nickade sagta och svalde hårt, tar ett försiktigt steg in i rummet och stänger dörren efter sig.

De blev tyst mellan dom igen, Harry ställde sig på andra sidav av sängen medan han stirrade ner på Louis kropp.

Liam såg ner i golvet ett tag innan han lyfte huvudet när han hörde hur någon försökte dämpa snyftningar och vände blicken mot Harry som hade vänt bort blicken från Louis.
" Are you crying? " sa Lam tyst och bet sig svagt i läppen.

Harry såg på Liam med tårfyllda ögon och svalde hårt, alla känslor som han hade hållt inne exploderade i honom när han såg Louis hjälplösa kropp, Han hade sårat den killen så djupt att han själv bröt ner.

Harry tog ett djupt andetag och ger Liam en snabb blick, låter tysnaden svara på han fråga.

 

Liam bestämde sig för att gå ut en stund och få i sig något att äta, lämnade Harry ensam med Louis. Han litade en aning på honom, tanke på att Harry helt plötsligt kom tillbaka nu när Louis faktiskt behövde honom.

Harry satt bredvid sängen och stirrade på Louis bröstkorg som sagta åkte upp och ner, hjärtslagen som fyllde rummet var som en lugn men ändå skrämande melodi i bakgrunden.

Han kramade Louis hand i sin och suckade tungt, granskar Louis arm sagta, granskar varenda sår som syns på hans hud.

Han lutar sig fram och plaserar läpparna mot såren, han är osraken bakom dom, men han ska göra allt för att få Louis tillbaka igen.

" Earlier today, Louis Tomlinson, one of the singers from the earlier One Direction, found in his flat with Liam Payne. Louis was quickly transferred to the hospital after that his arms was bloody, more can't we say because his condition is unknown. Liam dosn't say anything what happend with Louis. Can it be something about the lost band mate Harry Styles? The rumors says that Louis tried to take his life, Its that true? "

 

Harry stirrade på TV som var igång i hans hotellrum. Den kvinnliga rösten som berättade om Louis ekade i hans hve medan han stirrade på bilderna som visade när Louis fördes in i en Ambulans som sedan snabbt körde iväg med en gråtande Liam stående vid vägen och såg efter den.

Vad fan har han gjort..?

 

Zayn och Niall satt fortfarande i soffan och små pratade med varandra när Zayns mobil plötsligt ringde. Han såg på skärmen, dolt nummer. Han såg lite på Niall som såg frågande ut när Zayn inte svarade.

Han bet sig i läppen och tog ett djupt andetag innan han klickade på den gröna svarar knappen.
" Zayn.. " sa han och hörde först bara en massa flåsningar.
De var tyst i luren ett bra tag innan Zayn kunde tyda dom små tysta snyftningarna som hördes.
" Hello...? " sa han oroligt och bet sig hårt i läppen.
" Please don't say that is dead... " viskar en mörk röst från andra sidan. Zayn ser på Niall med en förvirrad blicks om såg lika förvirrad ut som han själv.
" How...? and how are you..? " säger Zayn och svalde hårt, försökte sätta namn på den märka rösten som hördes från luren.
" Louis. Please. He can't be dead.. " 

Med ett ryck ställer sig Zayn upp och ser helt skräckslagen ut, men innan han hinner säga något piper de i mobilen och personen är borta.

Niall ser på Zayn med en skräckslagen blick och ställer sig sagta upp.
" We have to call Liam. " 

 

Harry gick av och an i rummet med mobilen hårt kramad i handen. Hna andades häftigt emdan tårarna rann från han kinder. Han kan inte förlora Louis, han kan bara inte.

Visst, han hade behandlat honom som skit men han var rädd, rädd för att besvara Louis kärlek. Han vill inte att folk ska se honom annorlunda, men de lyckades han med ändå.

Hårt slängde han mobilen i marken medan hela hans kropp började skaka av ångerst och rädsla.

Innan han skule hinna ångra sig tog han sin jacka och nästan sprang ut från sitt hotallrum, rusade ner till parkeringen som låg precis utanför och hoppade in i bilen, han klarar inte de mer. 

Harry har varit borta i månader, de går bara inte längre.

I full fart kör han ut från parkeringen och gasar iväg mot flygplatsen för att hinna med de snabbaste flyget till London.

De får inte vara försent, de får bara inte vara de.

 

____________________________________________________________________________________________

Kommer fortsätta skriva på denna, har en massa idéer osv så håll i hatten! spänningen är inte över ännu! ;)

Har nt bloggat eller någonting på hur länge som helst. Känner mig hemsk :c

Men de har hänt SJUUUKT mycket under sommarlovet så jag har inte haft ork alls antagligen. Ledsen för de :c

 

Vill ni att jag fortsätter med novellen eller ska jag lägga ner den helt?

Har fortfarande kapitel 13 som är typ halvklart, ska sätta igång och fortsätta skriva så fort jag får tid och ork med de. :3

Hellu alla läsareeee

Jag håller på att skriva Kapitel 13, de går segt men jag skriver iallafall! :)

Jag får sommarlov imorgon och då har jag hur mkt tid som helst att skriva! 

 

Hoppas ni kommer gilla nästa kapitel! c:

Liam satt i bilen med den döda mobilen i handen. Louis la på i örat på honom, han tänkte ta sitt liv.
Han struntade i allt, stängde av tankarna och bara gasade iväg mot Louis, sket i hur snabbt han körde, Han måste fram innan de är försent, innan Louis hinner ta livet av sig.

Träd, hus och gator susar förbi honom mdan bilens hastighet bara ökar, varenda sekund är dyrbar.

Tusentals tankar for igenom Limas huve, vad gör Louis? tänker han göra det? hur? varför? har han redan gjort de? vad kommer han se när han kommer fram?

Liam tvärstannade bilen utanför Louis hus, bryr sig inte ens om att stänga av biln utan kastar sig ut, springer mot dörren som snabbt åker upp. 

Han ser sig omkring innan han tar fart mot köket, tvärstannar när han får syn på vad som ligger på golvet.

 

Zayn satt på flygplanet, musik dunkande i öronen medan han tyst stirrar ut genom fönstret för att granska dom fluffiga molnen. Sedan bandet splittrads har han varit hemma hos sin familj, inte gjort ett skit utan bara varit där och föröskt komma på vad han ska göra med sitt liv, tillslt tog han beslutet att åka till Niall, han kanske inte är den person som är så jätte seriös men han får alltid en på bra humör, sedan så har han hört att Jenny, Nialls flickvän, eller ja, dom har faktiskt förlovat sig också, men Jenny är gravid så Zayn kan ju alltid komma och gratulera dom. Dom är så sjukt söta tillsamans, men de gör ont i hjärtat att Niall faktiskt börjar växa upp, som alla andra, dom är inte dom små galna tonåringarna längre.

Zayn suckade tungt och kände nu hur tårarna rann från hans kinder, varför skulle allt gå så fel? varför kunde dom inte bara hålla ihop som innan? Om Harry aldrig hade varit så jävligt feg och hoppat av bandet hade dom fortfarande varit de, och om Harry aldrig hade hållt på så mot Louis hade alltid varit som vanligt, dom hade varit samma underbara band, varit som bröder tillsamans istället för att förvandlas till 5 främlingar.

 

 Planet landade några timmar senare och snabbt var Zayn påväg mot Niall. Han hade ingen aning om att Zayn kommer men man kan ju alltid överaska lite. Byggnad efter byggnad susade förbi Zayns blick som var fast vid bilrutan, när plötsligt en av deras låtar spelades på radion. Dom spelas fortfarande alltså.

Liams röst fyllde taxin i Moments, får alltid att plötsligt att gå långsammare.

Varför ska de alltid börja regna när de är sorgligt? 

Tårar fyller Zayns ögon och sänker snabbt blicken, de är tyst i taxin, de ända som hörs är nu Louis stömma som fyller Zayns själ. Han förstår inte hur man kan hata den killen, Louis är så sjukt underbar på alla sätt, får alltid en att lee och skratta oavsätt hur nere man är. Han har en speciell sångröst som faktiskt får tjejerna att bli helt galna, så varför ska man hata den killen om man nu är så underbar?

 

Taxin stannade och Zayn hoppade smidigt ut, gav chaffören pengarna innan han med försiktiga steg gick mot dörren, hjärtat i halsgropen och nervös knackar han på dörren. detta kanske var en dålig ide ändå.

Mer hann han inte tänka innan dörren åker upp och ett par blåa ögon ser på honom.

Nialls leende sprids på hans läppar och strax fylls han av en enorm horan hug.
Dom står tysta och bara kramas där ett tag tills Zayn hör hur Niall snyftar till.

" No don't cry Niall..It's okay " viskad Zayn och drar honom hårdare mot sig.
" I've missed you so much " viskar Niall mot Zayns hals, drar in den efterlänktade Zayndoften djupt, djupt ner i lungorna.
" Its okay...Its okay " viskar Zayn tyst och försöker hålla inne tårarna själv, nu inser han hur jävla mycket han saknade killarna, dom var som bröder tillsammans.

Niall släppte taget och såg på Zayn med tårarna rinnande från kinderna medan Jenny dök upp bakom Niall. 
" Hi Zayn! Niall are you okay? " sa hon och såg på Niall, som fortfarande grät.

" yeah, Im okay " svarade han hest och släpper in Zayn som drar av sig skorna och jackan, hänger de på en galge innan han försiktigt ser sig omkring, stannar med blicken på Jenny som har en liten babybula.
" aww so cute, Congratulations guys " sa han och log stort. Han var glad för deras skull, verkligen, men de sved fortfarande en aning i hjärtat på honom.
" Niall.. Can I talk to you? " säger han tyst efter ett tags tysnad och ser försiktigt på Niall som nickar. Dom försvinner iväg mot vardagsrummet där dom sätter sig i soffan, mitt imot varandra.
Dom sitter där tysta en stund, Zayn stirrandes ner i golvet och Niall med blicken på Zayn, både orolig och nyfiken.
" Im sorry for that I haven't said something to you guys..I just... " börjar Zayn, suckar tungt och ser upp på Niall.
" I wanted some time with myself, think and stuff. But.. I hate to see you guys so sad, especially Louis.. It was so fucking hard to see how week he was.. " Zayn började få tårar i ögonen igen och kände nu Nialls hand som strök hans rygg försiktigt.
" Please don't hate me " viskade Zayn tyst och såg nu på Niall medan tårarna sagta rann ner från hans kinder.
" why should I hate you? " viskar Niall, ser smått rädd ut när Zayn tog ett djupt andetag innan han öppnar munnen.
" I'm in love with Louis. " 

 

Liam satte sig ner på huk framför Louis som låg på golvet, hans vänstra vrist var helt sönderskren medan Louis såg där och grät, började se en aning vit ut i ansiktet.
" Shit Louis, no no no " viskar Liam panikslaget och såg sig omkring, försöker komma på vad han ska göra. Snabbt rara han av sig sin tröja, river sönder den och lindar bitarna runt Louis vrist. 
" shh Its gonna b okay Louis.. stop cry please " Liams röst är en aning hes då en stor klump har samlas i hans hals, gör allt för att inte själv brista ut i gråt av alla panikkänslor han har i kroppen.
Liam sätter honom upp medan han håller för Louis sår med armen, sträker sig efter en handduk som ligger på diskbänken.
" don't...don't try to..save me " hör han Louis viska fram mellan sitt hysteriska gråtande, vänder sig mot honom med tårar i ögonen.
" Don't fucking dare to leave me! DON'T " grät Liam och drar panikslaget fram mobilen, försöker med skakiga rörelser slå in 911.
" Louis please please please...Don't leave me " viskar han samtidigt som han väntar på att få någon att svara, ser hur Louis sagta blir allt svagare.

" Harry.. " viskar Louis tyst, ser på Liam med smärtfyllda ögon.
" I want him...I want my Harry.. " gråter Louis och börjar smått skaka i kroppen. Liam kan inte göra så mycket mer än att själv sitta där och gråta medan han försöker få tag på en läkare eller något.

" He's not here Louis.. " viskar han smärtsamt medan han strycker Louis småttvita kind med sin blodiga hand, låter sin blick vila i Louis smärtfyllda blå ögon.
Dom satt tysta, bara såg på varandra vilket kändes som en evighet innan Louis öppnade munnen.
" I love him " viskar han och sluter ögonen, försöker htta sin plats i Harrys famn, känna hans hjärtslag, höra hans röst, känna hans varma andetag, se hans underbara gröna ögon.
" Louis stay awake..They are on there way, Just stay awake! " hör Louis en röst säga någonstans, men han är redan påväg bort, bort från verklign och in i sin egna värld.
" Say that I love him " mumlar han tyst och allt som nu ligger i Liams famn är en iskall kropp.

____________________________________________________________________________________________

VARSÅGODA KIDS, KAPITEL 12 :DDD
Jag la ner ganska mkt tid på detta kapitlet så hoppas ni gillar de hehe c:

Jag var på sjukhuset igår som vissa vet, nu ska jag vila och se när jag orkar skriva kapitel 13 <3

JAG VILL HA MINST 14 KOMMENTARER hehehe <3

Jag vet jag har nt uppdaterat, förlåt, men jag har haft rätt mkt att stå i.

Dlviss har jag varit hemma mycket pga. depration, sedan så är de väldigt mycket i skolan då jag går ut 9:an om 2 veckor nu snart och på Fredag ska jag opereras/undersökas så ja. Jag har inte haft ork eller tid att skriva :/

 

Som jag sa då ska jag till sjukhuset på Fredag och opereras/undersökas för min mage. Ska vara där kl. 06:30 på morgonen och huur länge jag ska vara där är oklart, men stortsätt halva dagen, när jag kommer hem ska jag vila för på Lördag ska jag träffa 2 nätkompisar (Nellie & Tilda), söndag kanske jag kan skriva lite men Kapitlet kommer nog inte komma upp förrän nästa vecka.

 

Ledsen kids men jag ska försöka bättra mig<3

Har nu skapat ett konto på Instagram där jag kommer uppdatera dagligen om hur de går med kapitlerna, om de blir nytt eller inte, och lite smått och gått :D

Ni får gärna gå och följa!!

 

Bandet One Direction hade splittras, Zayn hörde aldrig av sig till någon så vad som hände md Zayn vet ingen, Niall hade flyttat tillbaka till irland tillsamans med Jenny, Liam och Josefin planerade bröllop, Louis, låg bara hemma, i samma hus som han och Harry en gång bodde tillsamans i, låg bara i sin säng och stirrade in i väggen, väntade på att Harry skulle komma tillbaka, men de gjorde han inte.

Liam och Niall fanns där för honom, men vad dom än försökte göra slutade de alltid med tårar. 

Och Harry? Han vet ingen vart han är, bara han själv vet.

Louis suckade tungt och satte sig sagta upp från sängen, där han nu hade legat i 3 månader. Han gick förbi Harrys rum, dörren fortfarande öppen, hans säng stod orörd, samma med resten av de som fanns här inne. Lakanen och allt hade Louis inte rört, ville inte att Harrys lukt skulle försvinna. Han svalde hårt och gick sagta ner för trappan och vidare in i köket där Harrys brev fortfarande låg. Han hade läst de när han kom hem från sjukhuset, men låtit de ligga kvar, de var de ända han hade kvar av Harry.
Han såg mot brevet och svalde hårt för att få bort klumpen i halsen, tårar var fyllda i hans ögon när han tänkte på Harrys gröna ögon, hans bruna lockiga hår, hans leende, hans röst.

Louis sjönk ner mot golvet och satt i fosterställning med ryggen mot bänken och lät tårarna rinna ner från hans kinder, som nu rann som floder från hans kinder.

3 månader utan Harry är fruktansvärt, de går inte en minut utan att han saknar honom, han fattar bara inte varför Harry stack, han gör inte saker bättre med att springa iväg från alla problem.
Louis snyftade och känd hur hela kroppen började skaka, han saknade Harry så mycket.
" please come back " viskade han och såg upp mot taket medan tårarna fortsatte att rinna från hans kinder.

 

Harry hade gjort av sig med allt som kunde få killarna att få tag på honom, byta nummer, bilnummer, allt han kunde komma på. Han hade tagit med sig alla pengar så han skulle överleva, men saknaden att få vara tillsamans med killarna var fortfarande kvar. 
Louis fanns alltid i hans tankar, hans vackra himmels blåa ögon, hans leende, röst, läppar, skrattet, fan vad han saknade honom.
Harry befann sig på ett hotell i alaska, långt ifrån alla människor och paparatzizz, bara vara inne på rummet och straffa sig själv efter allt han hade gjort mot Louis.
Nu när han tänker på de var han så jävla dum att ens börja vara ett sådant svin, d hade ju inte direkt ledig till något bra.
Hna hade läst i tidningen att bandet hade splittras och att man aldrig såg Louis mer, de gick rykten om att han hade flyttat han också för att börja om, vissa andra rykten sa att han fortfarande fanns i samma hus och väntade på att Harry skulle komma tillbaka.

Själv visste han inte om han skulle komma tillbaka, han kan inte se Louis hatande blick, se honom så krossad efter att ha behandlat honom så, de gick inte.
Harry suckade tungt och såg upp i taket, han hade försökt att få så lite hat som möjligt, men nu hatar alla honom.
Han hade många gånger skrivit in Louis nummer för att ringa eller skicka ett sms men hade alltid slutat med att han slänge iväg mobilen, Louis hade säkert glömt honom ändå, alla måste ha glömt killen vid namn Harry Styles, killen som alla hatade.

 

Liam var orolig för Louis, han hade inte hört av sig till någon på ungefär en vecka nu, inte ett ord. Dock visste han att Louis iallafall var i liv för ringde han, klickade Lou alltid på upptaget.

Han satt hemma vid köksbordet och var djupt inne i tankarna när Josefin kom in och la armarna runt Liam.
" Somethings wrong? " viskade hon och kysste honom på kinden medan Liam log snett.
" Just Louis " mumlade Liam och suckade tungt, fastän bandet hade splittras brydde sig Liam fortfarande om killarna som om dom vore bröder. 
" That poor guy...Is he okay? sa hon oroligt, hon visste att Louis var helt förstörd men nu när de har gått 3 månader vet man ju inte om Louis mår bättre nu.
" I don't know, he don't want to talk, Im afraid... " sa Liam och bet sig hårt i läppen medan Josefin kramade honom allr hårdare.
" Try again? He don't have anyone Liam, You are the only one Louis have " viskade hon och kysste honom mot kinden innan hon försvann vidare in i vardagsrummet.
Liam suckade tungt och drog upp mobilen, han tänkte ringa tills Louis svarar, så är de bara, Louis kan inte hålla på såhär längre.

Signal efter signal utan svar.
Nytt försök.
Signal efter signal efter signal.

Efter att ha försökt få tag på Louis på alla möjliga sätt, äntligen svarade han, Louis svarade honom.
" Fuck Louis, do you know how worried I was?! " sa Liam och började slappna av en aning. Hna hade suttit hel spänd i väntan på att få stop på dom pipande signalerna.
" sorry " mumlade Louis från andra sidan, hans röst var helt död, ingen glädje eller lycka, bara död.
" Louis..Please talk to me.. You can't just wait for him to come back. " viskade Liam och reste sig upp från stolen han satt på och började gå runt i köket.
Tysnad.
" He don't come back " sa Liam och hatade att säga sanningen till honom, men sanningen svider så jävligt ibland. Han kunde höra Louis snyftningar från mobilen vilket krossade hans hjärta en aning. 
" Please don't cry " viskade han och kände hur tårarna började fylla hans ögon, de var förkrossand att höra Louis gråta.
Louis sa inget, istället reste han sig upp från golvet och började rota i låderna, vilket Liam hörde tydligt.
" Louis...what are you doing..? " sa Liam oroligt när han hörde allt rasslande i lådorna.
Fortfarande inget svar från Louis, bara snyftningar som hördes då och då.
Louis verkade hitta de han letade efter för plötsligt blev de tyst.
" Please tell me what you doing Louis " grät Liam oroligt och började dra sig mot hallen om de skulle bli panikläge.
" I don't want to live without him " viskade Louis.
De tog säkert flera minuter innan Liams hjärna äntligen fattade vad Louis höll på med.
" no.Louis. NO. " sa Liam panikslaget och rusade nu mot hallen för att slita upp dörren och vidare mot bilen.
Louis var tyst, man hörde bara hans snabba andetag som fick Liam att flippa ur ännu mer.
" Don't dare to do it Louis! DON'T!! " sa han panikslaget och var nu påväg i bilen mot Louis, han struntade i att de var nästan 3 km till honom, Men Louis ska fan inte ta sitt liv.
" Im sorry Liam " viskade Louis och samtalet bröts.
____________________________________________________________________________________________

Oh no. This is not good. 
Detta var då kapitel 11, hoppas ni gillade de! :3 Jag har fått lite klagomål på min egelska vilket jag ber om ursäkt för.. men jag är inte så jätte bra på de, men de är bra övning för mig om jag skriver med engelska dialoger ^^
OCH kan även säga att ibland blir de stavfel för mig pga. att mitt "e" på tangentbordet ibland hackar upp sig ._.

Vill ha minst 10 kommentarer innan kapitel 12 kommer :*

Hoppas ni inte hatar mig för mycket nu, tanke på hur jag avslutade kapitlet ;)

Louis låg kvar i sängen ett par timmar innan han somnade av utmattning, Harry kom inte tillbaka till honom, han var borta. Tanken med att Harry var borta fick tusentals tårar att strömma från hans kinder. 

Han vill inte att Harry ska försvinna från honom, Han behöver honom, hur stört de än låter så gör Louis de, han behöver Harry mer än vad han kan förklara, han tror inte ens hans själv förstår hur mycket han behöver Harry.

 

Liam var på plats på sjukhuset tidigt på morgonen, han ville vara där hos Louis ensam ett tag. Han hade fått ett sms av Harry sent igår kväll, Han hade stuckigt, hoppat av, tänkte försvinna.
Han öppnade dörren till Louis rum och fick syn på den sovande 21 åringen, stackarn måste ha stannat uppe länge inatt.
Liam satte sig ner bredvid Louis säng och såg oroligt på honom, helt ärligt var han livrädd just nu, Harry var försvunnen och hade hoppat av bandet helt sådär, Louis som redan är svag kommer bli förkrossad när han får veta att Harry inte kommer att komma tillbaka, Zayn pratar inte med någon och Niall bara gråter. Liam där imot håller på att falla i bitar samtidigt som One Direction faller.

Tårar började rinna från hans kinder medan han satt djupt i sina tankar, Louis kommer gå under helt, fastän Harry har varit ett sådant svin mot honom vet dom alla att Louis kommer bli den som krossas mest, han och Harry hade något som dom andra inte förstod, dom var liksom ett tillsammans.

 

Louis vaknade senare på dagen och sökte runt om i rummet för att hitta Harry, men ingen Harry. Liam satt fortfarande bredvid honom och log ett littet leende mot Louis. Lou svalde hårt och hoppet i hans ögon dog snabbt, han hade hoppats på att få se Harry där när han vaknade. 

" Have you seen Harry? " viskade Louis och såg på Liam som plötsligt såg väldigt osäker ut, Han vill inte krossa Louis, de är nog de värsta som finns, att se Louis gråta, Han som alltid leer och ska göra andra glada.
När Liam inte sa något försökte Louis resa sig från sängen, han ville hitta Harry, men Liam stoppade honom, såg Louis rakt i ögonen med tårar i sina.
" Im sorry " viskar Liam och sagta börjar tårar rinna från hans kinder. 
Louis stirrar på honom uttrycklöst, bara sitter där i sängen och vet inte vad han ska göra.

" H-he...Harry....He don't come back Louis... " viskar Liam och lägger en hans mot Louis hand för att försiktigt ta tag i den, se in i Louis ögon som sagta börjar fyllas med tårar.
" He left...Harry left the band, I don't know why...He's gone " 

Orden ekade inom Louis, Harry var borta. Han skulle aldrig komma tillbaka till honom, aldrig få höra hans röst igen.
Louis slet sig från Liams hand, reste sig upp och sprang ut från rummet, igenom korridorerna, ut från sjukhuset, bara sprang och sprang tills fötterna inte orkade bära honom längre, tårar strömmande från kinderna och andan i halsen.
Han sjönk ner i gräset och släppte ut allt, låg där och bara grät. Hna var helt tom, Killen han älskade och allt, var borta.

Harry hade åkt hem och hämtat sina saker, kläder osv. Han hoppar av, försvinner så långt bort han kan för att inte skada någon mer, speciellt inte Louis, han förtjänar någon annan, någon som kan älska honom på riktigt.

Han gick förbi Louis rum men stannade till vid dörröppningen, såg in i rummet och svald hårt. Snabbt gick han vidare med sina väskor och gick ner för trappan, in till köket och letade fram papper.
Han måste berätta för Louis varför han gör detta, varför han lämnar, men att skriva ett förväl brev var svårare än vad han trodde, tårarna rann sagta från hans kinder när han vek ihop pappret och la de på diskbänken, hade skrivit "LOUIS" med stora bokstäver så att han skulle se de när han väl kom hem igen.

Harry tog sina saker, gick ut från huset, låste dörren och hoppade in i sin bil, såg en sista gång på huset innan han åkte iväg, bort från Louis, killen han älskade, mer än vad han älskar någon annan.

 

Louis hade tagot sig tillbaka till sjukhuset där Liam stod tillsamans med Jenny, Niall, Zayn och Josefin, alla såg riktigt oroliga ut när Louis klev in i rummet, såg verkligen helt förstörd ut.
" Louis.. " viskade Josefin och gick fram till honom, ger honom en stor kram och kan känna hur Louis tårar rinner mot hennes hals.
Alla gick fram till dom och gjorde en stor gruppkram, de var svårt för dom alla att Harry had stuckigt, men Louis tog de hårdast.
Simon var rasande men kunde inte göra så mycket, Harry var redan försvunnen och kunde vara var som helst nu, de hade gått flera timmar sedan Harry försvann.

Louis vägrade släppa Josefin för ett tag, stod bara där och grät mot hennes nacke.
" He's gone.. " viskade han och hans röst var helt hjärtekrossande, dn var helt död.
Ingen sa något utan såg ner i golvet och lät tysnaden ligga över dom.
Harry var borta, och så var Louis, han skulle aldrig bli sig själv igen utan honom.
____________________________________________________________________________________________

Detta var Kapitel 10 då...Ja jag grät när jag skrev, ush de blev så känslosamt :c
Kapitel 11 kanske redan kommer på fredag! :D 
KOMMENTERA! <33

Bloggen fick en Makeover! :D

Älskar den nya designen *-* heheheh

Vad tycker ni? :D