Bandet One Direction hade splittras, Zayn hörde aldrig av sig till någon så vad som hände md Zayn vet ingen, Niall hade flyttat tillbaka till irland tillsamans med Jenny, Liam och Josefin planerade bröllop, Louis, låg bara hemma, i samma hus som han och Harry en gång bodde tillsamans i, låg bara i sin säng och stirrade in i väggen, väntade på att Harry skulle komma tillbaka, men de gjorde han inte.

Liam och Niall fanns där för honom, men vad dom än försökte göra slutade de alltid med tårar. 

Och Harry? Han vet ingen vart han är, bara han själv vet.

Louis suckade tungt och satte sig sagta upp från sängen, där han nu hade legat i 3 månader. Han gick förbi Harrys rum, dörren fortfarande öppen, hans säng stod orörd, samma med resten av de som fanns här inne. Lakanen och allt hade Louis inte rört, ville inte att Harrys lukt skulle försvinna. Han svalde hårt och gick sagta ner för trappan och vidare in i köket där Harrys brev fortfarande låg. Han hade läst de när han kom hem från sjukhuset, men låtit de ligga kvar, de var de ända han hade kvar av Harry.
Han såg mot brevet och svalde hårt för att få bort klumpen i halsen, tårar var fyllda i hans ögon när han tänkte på Harrys gröna ögon, hans bruna lockiga hår, hans leende, hans röst.

Louis sjönk ner mot golvet och satt i fosterställning med ryggen mot bänken och lät tårarna rinna ner från hans kinder, som nu rann som floder från hans kinder.

3 månader utan Harry är fruktansvärt, de går inte en minut utan att han saknar honom, han fattar bara inte varför Harry stack, han gör inte saker bättre med att springa iväg från alla problem.
Louis snyftade och känd hur hela kroppen började skaka, han saknade Harry så mycket.
" please come back " viskade han och såg upp mot taket medan tårarna fortsatte att rinna från hans kinder.

 

Harry hade gjort av sig med allt som kunde få killarna att få tag på honom, byta nummer, bilnummer, allt han kunde komma på. Han hade tagit med sig alla pengar så han skulle överleva, men saknaden att få vara tillsamans med killarna var fortfarande kvar. 
Louis fanns alltid i hans tankar, hans vackra himmels blåa ögon, hans leende, röst, läppar, skrattet, fan vad han saknade honom.
Harry befann sig på ett hotell i alaska, långt ifrån alla människor och paparatzizz, bara vara inne på rummet och straffa sig själv efter allt han hade gjort mot Louis.
Nu när han tänker på de var han så jävla dum att ens börja vara ett sådant svin, d hade ju inte direkt ledig till något bra.
Hna hade läst i tidningen att bandet hade splittras och att man aldrig såg Louis mer, de gick rykten om att han hade flyttat han också för att börja om, vissa andra rykten sa att han fortfarande fanns i samma hus och väntade på att Harry skulle komma tillbaka.

Själv visste han inte om han skulle komma tillbaka, han kan inte se Louis hatande blick, se honom så krossad efter att ha behandlat honom så, de gick inte.
Harry suckade tungt och såg upp i taket, han hade försökt att få så lite hat som möjligt, men nu hatar alla honom.
Han hade många gånger skrivit in Louis nummer för att ringa eller skicka ett sms men hade alltid slutat med att han slänge iväg mobilen, Louis hade säkert glömt honom ändå, alla måste ha glömt killen vid namn Harry Styles, killen som alla hatade.

 

Liam var orolig för Louis, han hade inte hört av sig till någon på ungefär en vecka nu, inte ett ord. Dock visste han att Louis iallafall var i liv för ringde han, klickade Lou alltid på upptaget.

Han satt hemma vid köksbordet och var djupt inne i tankarna när Josefin kom in och la armarna runt Liam.
" Somethings wrong? " viskade hon och kysste honom på kinden medan Liam log snett.
" Just Louis " mumlade Liam och suckade tungt, fastän bandet hade splittras brydde sig Liam fortfarande om killarna som om dom vore bröder. 
" That poor guy...Is he okay? sa hon oroligt, hon visste att Louis var helt förstörd men nu när de har gått 3 månader vet man ju inte om Louis mår bättre nu.
" I don't know, he don't want to talk, Im afraid... " sa Liam och bet sig hårt i läppen medan Josefin kramade honom allr hårdare.
" Try again? He don't have anyone Liam, You are the only one Louis have " viskade hon och kysste honom mot kinden innan hon försvann vidare in i vardagsrummet.
Liam suckade tungt och drog upp mobilen, han tänkte ringa tills Louis svarar, så är de bara, Louis kan inte hålla på såhär längre.

Signal efter signal utan svar.
Nytt försök.
Signal efter signal efter signal.

Efter att ha försökt få tag på Louis på alla möjliga sätt, äntligen svarade han, Louis svarade honom.
" Fuck Louis, do you know how worried I was?! " sa Liam och började slappna av en aning. Hna hade suttit hel spänd i väntan på att få stop på dom pipande signalerna.
" sorry " mumlade Louis från andra sidan, hans röst var helt död, ingen glädje eller lycka, bara död.
" Louis..Please talk to me.. You can't just wait for him to come back. " viskade Liam och reste sig upp från stolen han satt på och började gå runt i köket.
Tysnad.
" He don't come back " sa Liam och hatade att säga sanningen till honom, men sanningen svider så jävligt ibland. Han kunde höra Louis snyftningar från mobilen vilket krossade hans hjärta en aning. 
" Please don't cry " viskade han och kände hur tårarna började fylla hans ögon, de var förkrossand att höra Louis gråta.
Louis sa inget, istället reste han sig upp från golvet och började rota i låderna, vilket Liam hörde tydligt.
" Louis...what are you doing..? " sa Liam oroligt när han hörde allt rasslande i lådorna.
Fortfarande inget svar från Louis, bara snyftningar som hördes då och då.
Louis verkade hitta de han letade efter för plötsligt blev de tyst.
" Please tell me what you doing Louis " grät Liam oroligt och började dra sig mot hallen om de skulle bli panikläge.
" I don't want to live without him " viskade Louis.
De tog säkert flera minuter innan Liams hjärna äntligen fattade vad Louis höll på med.
" no.Louis. NO. " sa Liam panikslaget och rusade nu mot hallen för att slita upp dörren och vidare mot bilen.
Louis var tyst, man hörde bara hans snabba andetag som fick Liam att flippa ur ännu mer.
" Don't dare to do it Louis! DON'T!! " sa han panikslaget och var nu påväg i bilen mot Louis, han struntade i att de var nästan 3 km till honom, Men Louis ska fan inte ta sitt liv.
" Im sorry Liam " viskade Louis och samtalet bröts.
____________________________________________________________________________________________

Oh no. This is not good. 
Detta var då kapitel 11, hoppas ni gillade de! :3 Jag har fått lite klagomål på min egelska vilket jag ber om ursäkt för.. men jag är inte så jätte bra på de, men de är bra övning för mig om jag skriver med engelska dialoger ^^
OCH kan även säga att ibland blir de stavfel för mig pga. att mitt "e" på tangentbordet ibland hackar upp sig ._.

Vill ha minst 10 kommentarer innan kapitel 12 kommer :*

Hoppas ni inte hatar mig för mycket nu, tanke på hur jag avslutade kapitlet ;)