Louis hade somnat igen efter ett tags förvirring. Han sov djupt bredvid Zayn som satt på en stol bredvid honom. Niall stirrade på Zayn hela tiden, de Louis hade sagt innan hade chockat honom, Zayn? Kyssa en annan kille? de går inte riktigt ihop i hans hjärna just nu, delviss också för att de händer så myckt hela tiden så de är svårt att smälta allt.

" WHAT?! " röt tillslut Zayn och såg på Niall som hoppade överraskat till.

" N-nothing " mumlade Niall och sänkte blicken. Om de var något Niall var känslig över var de när man röt mot honom, han tyckte inte om de.

 De blev tyst igen, allt som hördes var var deras egna hjärtslag, men de avbröts när Harry slog upp dörren och såg sig omkring.
Han tog några försiktiga steg mot Louis och granskade hans sovande ansikte, de vackraste som fanns att se på, Louis Tomlinson, när han sover.

Zayn bet sig i läppen medan han såg misstänksamt på Harry, ingen i bandet litar riktigt på Harry längre, eller kanske Niall, men han förlåter folk hur lätt som helst.

 

Harry såg på Zayn och svalde hårt.
" You know that I'm sorry right? " mumlade han och fick Zayn och rynka pannan. Han reste sig hastigt och stirrade på Harry med en mörk blick.
" SORRY?! SORRY!?!! " skrek Zayn och tog tag i Harrys tröja för att trycka hans rygg mot närmsta vägg. Niall såg skräckslagen ut och backade undan medan Zayn stirrade hatande på Harry, som såg både ilsken, rädd och sårad ut. 

Niall kände hur tårarna började rinna från hans kinder medan han smög sig mot Louis sovande kropp och borrade ner ansiktet i täcket, lät tårarna rinna som floder. 
Innan var dom en familj, älskade varandra och allt, nu är dom 5 främlingar som bara bråkar och hatar, vadfan gick snett egentligen...?

Zayn stirrade fortfarande ilsket på honom utan att säga ett ljud.
" I hope your happy now, Louis maybe not can take this, He fights hard as hell, and its just because of you he even is here " morrade Zayn tillslut och släppte Harrys tröja. 
Harry svalde hårt och såg ner i golvet medan Zayn snabbt gick ut ur rummet, lämnade Harry där med Niall och Louis.

 

Jenny satt fortfarande i väntrummet tillsamans med Liam som satt och pratade med Josefin. Plötsligt kom Niall utspringande från rummet, helt rörd i ögonen av tårar. Jenny reste sig hastigt upp och sprang efter honom, tog tag i hans hand och vände honom mot sig.
" Ey..Its okay.. " viskade hon och kramade honom mjukt. 
Niall höll om sin flickvän hårt medan han lät tårarna blöta ner hennes tröja, snyftade mot hennes hals och kände sig så himla barnslig när han stod där och grät som en liten 10 årig pojke.
" what happend? " frågade Jenny försiktigt medan hon försökte trösta honom, stackarn skakade ju i hennes famn.
Liam hade lagt på och stod nu bredvid Jenny för att se oroligt på Niall.
När Niall inte sa något förstod dom båda att han inte vill prata om de, de är väl något om Harry igen, för plötsligt dök Harry upp från ingenstans, stirrar på Liam som stirrade tbx.
" I stay here over the night, you guys ned to sleep, Jenny, take Niall home, and Liam, Zayn left so you know " sa Harry och innan någon hinner protestera har han försvunnit in till Louis rum igen.
Liam togn ett steg mot rummet för att hindra Harry med stoppade av Jenny.
" Let him, Harry isn't that stupd and do something to Louis here, and we both know that Harry need time " sa hon lungt och Liam nickade sagta efter ett tags tvekande.

Kvällen kom och de var knäpptyst på sjkhuset. Louis låg fortfarande och sov medan Harry satt bredvid honom och hoppades på att han skulle vakna, han visste om att Louis minne hade blockerats men de skulle komma tillbaka strax trodde läkarna.
Harry höll försiktigt Louis hand och såg ner på dom, att vara förälskad i sin, föredetta, bästavän är inget lätt. Varför han var ett sådant svin mot Louis ångrar han djupt, han svek sin bästa vän när han behövde honom som mest, de är sjukt.

" Please...wake up " mumlade han tyst och ville bara se Louis underbara blå ögon en sista gång.

Tiden gick, men runt 2 på natten kände Harry hur Louis började röra sig i sängen. Han såg yrvaket upp och mötes av ett par havsblåa ögon som såg in i hans gröna.

Harry drog efter andan och kände hur deras händer fortfarande var sammanflätade, oh fuck.
Han svalde hårt och skulle precis kommentera de men Louis hann före.
" W-why are you here? " viskade han och såg ner på deras händer. Harry kunde se att de var ett litet leende på Louis läppar när han fick syn på deras händer men var inte helt säker på om de var ett bra tecken.
" Why shoulden't I be here? " viskade han och tog sin lediga hans för att fixa till hans hår framför ögonen.
De blev tyst mellan dom ett tag innan Harry bröt tysnaden.
" Im sorry for everything I did to you Louis...Im really sorry " sa han och vågade inte möta Louis smärtsamma blick.
" I just want to know why you did it... " Viskade Louis med en smärtsam röst och svalde hårt för att få bort den irriterande klumpen han hade i halsen. De blv tyst igen, Harrys tumme smekte försiktigt Louis handflata medan han försökte komma på vad han skulle säga.
" Because...I.... " började han tyst, slöt ögonen för att ta mod
" Because I love you " fick han tillslut ur sig, vågad inte se på Louis utan satt där och blundade medan han väntade på Louis reaktion, men inget hände.
Han öppnade ögonen och mötte Louis toma blick, han visade inga känslor alls. 
" I understand if you hate me " mumlade han och släppte Louis hand för att sedan resa sig upp.
" I don't want to hurt you anymore, but I want you to know that I love you " var de sista Harry sa innan han försvann ut ur rummet. 
Louis låg lvar där i sin säng, både förvirrad, sårad och en aning..glad? Harry älskade honom, och han älskade Harry, men varför stack han? 
Louis försökte resa sig upp från sängen men lyckades inte, Harry kommer väl tillbaka, eller?

____________________________________________________________________________________________

Detta tog evigheter att skriva, har haft tid att skriva men aldrig kommit på något eller så har min jefla mage förstört orken :c
MEN HÄR HAR NI DE!! KAPITEL 9 :DDD dock suger de get men hoppas ni blir nöjda c':

KOMMENTERA! <3