Liam satt bredvid den stora vita sängen med blicken fäst mot Louis kropp som låg bredvid honom.

Den senaste i tiden har killarna tillbringat mycket tid på sjukhus, och varje gång var de pågrund av Louis.

En suck kom från honom medan hans blick åkte ner mot golvet, satt i tysnad medan Louis svaga hjärtslag fyllde de tysa rummet.

Han hade ingen aning om hur lände dom hade varit där, men flera timmar iallafall. Liam var trött och helt utsliten efter händelsen i Louis hus. 

Hemska bilder dök upp i ahns huvud och tårar började fylla hans ögon.

 

En läkare kom in i rummet och såg på Liam med en allvalig blick.
" He's okay. But he lost a lot of blood so he cant leave the hospital, he most stay a few days more, maybe a week or two. But I need to know what happend with him. This is maybe the fourth time he's here. " säger läkaren allvaligt med en mörk röst och ser på Liam som håller andan i några sekunder.

" He trying to take his life.. " mumlar Liam tyst och biter sig hårt i underläppen, sänker blicken från Läkaren och stirrar ner i golvet igen.

Läkaren nickar svagt och antecknar i sina papper, ser fortfarande lika allvalig ut.
" I think he's depressed. Or he is depressed. " Säger han med en tyst ton innan han tysnar och ser fundersam ut.

" Just take it easy when he wake up. I be right back. " med de vänder läkaren på klacken och går ut från rummet med en förvivlad Liam.

Han ser på Louis fridfylla ansikte och suckar tungt.

" Why didn't you tell us Louis..? why? " vikar han och tar Louis kalla hand i sin och kramar den mjukt.

 

Harry hoppade ur taxin och rusade in mot sjukhus dörrarna i den kalla kvällsluften. Han struntar i alla förvirrande blickar han får när han rusar mot disken och ser på tjejen bakom datorskärmen.
" Louis Tomlinson. Is he here? " flåsar Harry efetr allt springande, både från flyget, till taxin och in.

Tjejen vände dig mot datorn igen och suckade.
" Yes sir. Room 210. " sa hon och Harry satte full fart mot trappan.

Tankarna snurrade i skallen medan han sprang upp steg för steg. Hur illa är de? varför? hur? hur hittade dom honom? är de för sent? hur kommer han reagera?

Harry tvärrstannade i korridoren som han hade kommit till och såg panikslaget efter rätt nummer.

205. 206. 207. 208. 209. 210.

Harry stannade och stirrade på dörren, föröskte lugna sina häftiga andetag medan oron började växa i magen på honom.

Han var rädd, rädd för att se Louis igen. Och om Liam är där inne så ligger han illa till. 

De var ju hans fel att allt detta ens började, hans fel att Louis hamnade här.

Harry tog ett djupt andetag innan han vilade handen mot dörrhantaget, slöt ögonen och försökte hålla sig lugn när dörren sagta åkte upp.

Han öppnade ögonen och såg sig omkring i rummet, stelnade dock till när han fick syn på Louis och Liam, kände nu hur rädslan växte och ville bara backa där ifrån.

 

Liam höjde blicken och såg på figuren som stod vid dörröppningen. Han gapade svagt när han insåg vem de var som stod framför honom. Harry.

Dom stirrade på varandra ett bra tag innan Liam öppnade munnen för att ta första steget.

" Harry..? " mumlar han och svalde hårt. Egentligen borde han vara så sjukt sur på honom nu men saknaden av att se sin gamla vän var för stor. 
Harry nickade sagta och svalde hårt, tar ett försiktigt steg in i rummet och stänger dörren efter sig.

De blev tyst mellan dom igen, Harry ställde sig på andra sidav av sängen medan han stirrade ner på Louis kropp.

Liam såg ner i golvet ett tag innan han lyfte huvudet när han hörde hur någon försökte dämpa snyftningar och vände blicken mot Harry som hade vänt bort blicken från Louis.
" Are you crying? " sa Lam tyst och bet sig svagt i läppen.

Harry såg på Liam med tårfyllda ögon och svalde hårt, alla känslor som han hade hållt inne exploderade i honom när han såg Louis hjälplösa kropp, Han hade sårat den killen så djupt att han själv bröt ner.

Harry tog ett djupt andetag och ger Liam en snabb blick, låter tysnaden svara på han fråga.

 

Liam bestämde sig för att gå ut en stund och få i sig något att äta, lämnade Harry ensam med Louis. Han litade en aning på honom, tanke på att Harry helt plötsligt kom tillbaka nu när Louis faktiskt behövde honom.

Harry satt bredvid sängen och stirrade på Louis bröstkorg som sagta åkte upp och ner, hjärtslagen som fyllde rummet var som en lugn men ändå skrämande melodi i bakgrunden.

Han kramade Louis hand i sin och suckade tungt, granskar Louis arm sagta, granskar varenda sår som syns på hans hud.

Han lutar sig fram och plaserar läpparna mot såren, han är osraken bakom dom, men han ska göra allt för att få Louis tillbaka igen.