Natten föll och mörkret lade sig som ett täcke över London. Harry satt fortfarande vaken bredvid Louis, Liam låg och sov i sängen bredvid, stackarn hade varit vaken i över ett dygn bara för att se till så att Louis var okej.

Harry lekte försiktigt med Louis fingrar, granskade hans arm o och om igen, granskade vare millimeter av hans ärr. 

Han tog ett djupt andetag och såg upp, lät blicken vila ut genom fönstret för att granska gatorna utanför. London var fint i mörkret, med alla gatolampor som lyste upp dom små gatorna och ljudet från bilar som då och då körde utanför.

De var inte ofta de var såhär tyst, men inatt var de helt öde, som om alla satt hemma och sörjde över något.

Harry suckade tungt och såg ner i knät igen, kramade Louis hand en aning i sin, tänkte aldrig släppa taget igen.

 

Timmarna gick sagta framåt, Harry halvlåg över Louis med öra mot hans bröst för att lyssna på hans lugnande hjärtslag medan han sagta höll på att somna.

Louis började sagta vakna upp, kunde hörde någons snackningar en bit bort, även hur någon tog regelbundna andetag med honom själv. 

Han försökte att röra sig försiktigt, kände igenom varje muskel innan han vågade röra huvudet en anning.

Harry nästan flög upp från Louis bröst när han hörde de lilla smårtsamma ljudet från Louis strupe, stirrade på Louis som kämpade för att öppna ögonen. 

Harry tog tag i Louis hand och svalde hårt, såg nu hur Louis ögon såg sig omkring i rummet innan blicken hamnade på honom.

" Harry...? " viskar Louis med andan i halsen och kramar Harrys stora hand allt hårdare för att se till så att han var verklig.

" Yes Louis...? " viskar Harry och svalde hårt, vilar blicken in i Louis havsblåa ögon.

" You come back..You....Harry.. " Louis försök att säga en full mening gick inte så bra då tårar hade börjat rinna från hans kinder. 

" No.. dont cry babe... Please.. " viskar Harry hjälplöst och lutar sig närmre Louis kropp, strök tummen över kinden för att torka bort tårarna som rann från Louis kinder.

Tysnaden spred sig i rummet medan deras blickar borrades in i varandra, ingen utav dom rörde sig, rädda att blickarna skulle brytas av minsta lilla rörelse.

" Dont leave me again. Please. I-I can't take it. Please. " viskar Louis tyst och skakar smått av sin gråtattack som bara blev allt värre.

" ssh, Its okay babe. Im here. And I wont leave. " viskar Harry tyst och bet sig löst i läppen. 

Innan Harry hann ångra sig lutar han ansiktet allt närmre Louis' och pressar sina läppar mot hans, masserar dom mjukt med sina, lägger sin hand mot Louis kind och ler svagt åt sig själv när Louis läppar sagta följer med hans.

 

Harry drar sig bor några millimeter och ser rakt in i Louis ögon som nu glittrade som små diamanter. Ett leende sprids på deras läppar, Att detta skulle hända hade ingen utav dom ens vågat drömma om, aldrig.

" Im so sorry Louis. I shouldn't do all that I did to you. But... I was just so afraid. I knowed that you had feelings for me and...I..I just didn't want to show my feelings. Im really sorry Lou. I cant lie. I love you. " viskar Harry och tar ett djupt andetag för att inte brista ut i gråt han också, allt blev bara så känslosamt helt plötsligt.

Louis såg tyst på honom ett tag, bara låg och stirrade på honom innan han öppnade munnen.

" Its okay...I love you to much to be mad or hate ypu. I just cant do that. I love you too.. " viskar han tyst och deras blickar möts igen. Tysnaden spred sig igen, men båda två visste att deras blickar talade tillräckligt.

" Can I kiss you again..? " viskar Louis försiktigt. Ett leende sprids på Harrys läppar innan han tycker läpparna mot Louis' igen.

" You dont have to ask " mumlar Harry med ett svagt leende mellan deras försiktiga kyssar. Dom var inte alls ivriga och hetsiga som man hade förväntat sig, dom var mjuka, försiktiga, som om dom höll i glas.

Deras läppar särades åter igen och deras lugna andetag fyllde rummet.
" I will never leave you again Louis. I will stay till' your heart stop beat. "