Jag vet jag har nt uppdaterat, förlåt, men jag har haft rätt mkt att stå i.

Dlviss har jag varit hemma mycket pga. depration, sedan så är de väldigt mycket i skolan då jag går ut 9:an om 2 veckor nu snart och på Fredag ska jag opereras/undersökas så ja. Jag har inte haft ork eller tid att skriva :/

 

Som jag sa då ska jag till sjukhuset på Fredag och opereras/undersökas för min mage. Ska vara där kl. 06:30 på morgonen och huur länge jag ska vara där är oklart, men stortsätt halva dagen, när jag kommer hem ska jag vila för på Lördag ska jag träffa 2 nätkompisar (Nellie & Tilda), söndag kanske jag kan skriva lite men Kapitlet kommer nog inte komma upp förrän nästa vecka.

 

Ledsen kids men jag ska försöka bättra mig<3

Har nu skapat ett konto på Instagram där jag kommer uppdatera dagligen om hur de går med kapitlerna, om de blir nytt eller inte, och lite smått och gått :D

Ni får gärna gå och följa!!

 

Bandet One Direction hade splittras, Zayn hörde aldrig av sig till någon så vad som hände md Zayn vet ingen, Niall hade flyttat tillbaka till irland tillsamans med Jenny, Liam och Josefin planerade bröllop, Louis, låg bara hemma, i samma hus som han och Harry en gång bodde tillsamans i, låg bara i sin säng och stirrade in i väggen, väntade på att Harry skulle komma tillbaka, men de gjorde han inte.

Liam och Niall fanns där för honom, men vad dom än försökte göra slutade de alltid med tårar. 

Och Harry? Han vet ingen vart han är, bara han själv vet.

Louis suckade tungt och satte sig sagta upp från sängen, där han nu hade legat i 3 månader. Han gick förbi Harrys rum, dörren fortfarande öppen, hans säng stod orörd, samma med resten av de som fanns här inne. Lakanen och allt hade Louis inte rört, ville inte att Harrys lukt skulle försvinna. Han svalde hårt och gick sagta ner för trappan och vidare in i köket där Harrys brev fortfarande låg. Han hade läst de när han kom hem från sjukhuset, men låtit de ligga kvar, de var de ända han hade kvar av Harry.
Han såg mot brevet och svalde hårt för att få bort klumpen i halsen, tårar var fyllda i hans ögon när han tänkte på Harrys gröna ögon, hans bruna lockiga hår, hans leende, hans röst.

Louis sjönk ner mot golvet och satt i fosterställning med ryggen mot bänken och lät tårarna rinna ner från hans kinder, som nu rann som floder från hans kinder.

3 månader utan Harry är fruktansvärt, de går inte en minut utan att han saknar honom, han fattar bara inte varför Harry stack, han gör inte saker bättre med att springa iväg från alla problem.
Louis snyftade och känd hur hela kroppen började skaka, han saknade Harry så mycket.
" please come back " viskade han och såg upp mot taket medan tårarna fortsatte att rinna från hans kinder.

 

Harry hade gjort av sig med allt som kunde få killarna att få tag på honom, byta nummer, bilnummer, allt han kunde komma på. Han hade tagit med sig alla pengar så han skulle överleva, men saknaden att få vara tillsamans med killarna var fortfarande kvar. 
Louis fanns alltid i hans tankar, hans vackra himmels blåa ögon, hans leende, röst, läppar, skrattet, fan vad han saknade honom.
Harry befann sig på ett hotell i alaska, långt ifrån alla människor och paparatzizz, bara vara inne på rummet och straffa sig själv efter allt han hade gjort mot Louis.
Nu när han tänker på de var han så jävla dum att ens börja vara ett sådant svin, d hade ju inte direkt ledig till något bra.
Hna hade läst i tidningen att bandet hade splittras och att man aldrig såg Louis mer, de gick rykten om att han hade flyttat han också för att börja om, vissa andra rykten sa att han fortfarande fanns i samma hus och väntade på att Harry skulle komma tillbaka.

Själv visste han inte om han skulle komma tillbaka, han kan inte se Louis hatande blick, se honom så krossad efter att ha behandlat honom så, de gick inte.
Harry suckade tungt och såg upp i taket, han hade försökt att få så lite hat som möjligt, men nu hatar alla honom.
Han hade många gånger skrivit in Louis nummer för att ringa eller skicka ett sms men hade alltid slutat med att han slänge iväg mobilen, Louis hade säkert glömt honom ändå, alla måste ha glömt killen vid namn Harry Styles, killen som alla hatade.

 

Liam var orolig för Louis, han hade inte hört av sig till någon på ungefär en vecka nu, inte ett ord. Dock visste han att Louis iallafall var i liv för ringde han, klickade Lou alltid på upptaget.

Han satt hemma vid köksbordet och var djupt inne i tankarna när Josefin kom in och la armarna runt Liam.
" Somethings wrong? " viskade hon och kysste honom på kinden medan Liam log snett.
" Just Louis " mumlade Liam och suckade tungt, fastän bandet hade splittras brydde sig Liam fortfarande om killarna som om dom vore bröder. 
" That poor guy...Is he okay? sa hon oroligt, hon visste att Louis var helt förstörd men nu när de har gått 3 månader vet man ju inte om Louis mår bättre nu.
" I don't know, he don't want to talk, Im afraid... " sa Liam och bet sig hårt i läppen medan Josefin kramade honom allr hårdare.
" Try again? He don't have anyone Liam, You are the only one Louis have " viskade hon och kysste honom mot kinden innan hon försvann vidare in i vardagsrummet.
Liam suckade tungt och drog upp mobilen, han tänkte ringa tills Louis svarar, så är de bara, Louis kan inte hålla på såhär längre.

Signal efter signal utan svar.
Nytt försök.
Signal efter signal efter signal.

Efter att ha försökt få tag på Louis på alla möjliga sätt, äntligen svarade han, Louis svarade honom.
" Fuck Louis, do you know how worried I was?! " sa Liam och började slappna av en aning. Hna hade suttit hel spänd i väntan på att få stop på dom pipande signalerna.
" sorry " mumlade Louis från andra sidan, hans röst var helt död, ingen glädje eller lycka, bara död.
" Louis..Please talk to me.. You can't just wait for him to come back. " viskade Liam och reste sig upp från stolen han satt på och började gå runt i köket.
Tysnad.
" He don't come back " sa Liam och hatade att säga sanningen till honom, men sanningen svider så jävligt ibland. Han kunde höra Louis snyftningar från mobilen vilket krossade hans hjärta en aning. 
" Please don't cry " viskade han och kände hur tårarna började fylla hans ögon, de var förkrossand att höra Louis gråta.
Louis sa inget, istället reste han sig upp från golvet och började rota i låderna, vilket Liam hörde tydligt.
" Louis...what are you doing..? " sa Liam oroligt när han hörde allt rasslande i lådorna.
Fortfarande inget svar från Louis, bara snyftningar som hördes då och då.
Louis verkade hitta de han letade efter för plötsligt blev de tyst.
" Please tell me what you doing Louis " grät Liam oroligt och började dra sig mot hallen om de skulle bli panikläge.
" I don't want to live without him " viskade Louis.
De tog säkert flera minuter innan Liams hjärna äntligen fattade vad Louis höll på med.
" no.Louis. NO. " sa Liam panikslaget och rusade nu mot hallen för att slita upp dörren och vidare mot bilen.
Louis var tyst, man hörde bara hans snabba andetag som fick Liam att flippa ur ännu mer.
" Don't dare to do it Louis! DON'T!! " sa han panikslaget och var nu påväg i bilen mot Louis, han struntade i att de var nästan 3 km till honom, Men Louis ska fan inte ta sitt liv.
" Im sorry Liam " viskade Louis och samtalet bröts.
____________________________________________________________________________________________

Oh no. This is not good. 
Detta var då kapitel 11, hoppas ni gillade de! :3 Jag har fått lite klagomål på min egelska vilket jag ber om ursäkt för.. men jag är inte så jätte bra på de, men de är bra övning för mig om jag skriver med engelska dialoger ^^
OCH kan även säga att ibland blir de stavfel för mig pga. att mitt "e" på tangentbordet ibland hackar upp sig ._.

Vill ha minst 10 kommentarer innan kapitel 12 kommer :*

Hoppas ni inte hatar mig för mycket nu, tanke på hur jag avslutade kapitlet ;)

Louis låg kvar i sängen ett par timmar innan han somnade av utmattning, Harry kom inte tillbaka till honom, han var borta. Tanken med att Harry var borta fick tusentals tårar att strömma från hans kinder. 

Han vill inte att Harry ska försvinna från honom, Han behöver honom, hur stört de än låter så gör Louis de, han behöver Harry mer än vad han kan förklara, han tror inte ens hans själv förstår hur mycket han behöver Harry.

 

Liam var på plats på sjukhuset tidigt på morgonen, han ville vara där hos Louis ensam ett tag. Han hade fått ett sms av Harry sent igår kväll, Han hade stuckigt, hoppat av, tänkte försvinna.
Han öppnade dörren till Louis rum och fick syn på den sovande 21 åringen, stackarn måste ha stannat uppe länge inatt.
Liam satte sig ner bredvid Louis säng och såg oroligt på honom, helt ärligt var han livrädd just nu, Harry var försvunnen och hade hoppat av bandet helt sådär, Louis som redan är svag kommer bli förkrossad när han får veta att Harry inte kommer att komma tillbaka, Zayn pratar inte med någon och Niall bara gråter. Liam där imot håller på att falla i bitar samtidigt som One Direction faller.

Tårar började rinna från hans kinder medan han satt djupt i sina tankar, Louis kommer gå under helt, fastän Harry har varit ett sådant svin mot honom vet dom alla att Louis kommer bli den som krossas mest, han och Harry hade något som dom andra inte förstod, dom var liksom ett tillsammans.

 

Louis vaknade senare på dagen och sökte runt om i rummet för att hitta Harry, men ingen Harry. Liam satt fortfarande bredvid honom och log ett littet leende mot Louis. Lou svalde hårt och hoppet i hans ögon dog snabbt, han hade hoppats på att få se Harry där när han vaknade. 

" Have you seen Harry? " viskade Louis och såg på Liam som plötsligt såg väldigt osäker ut, Han vill inte krossa Louis, de är nog de värsta som finns, att se Louis gråta, Han som alltid leer och ska göra andra glada.
När Liam inte sa något försökte Louis resa sig från sängen, han ville hitta Harry, men Liam stoppade honom, såg Louis rakt i ögonen med tårar i sina.
" Im sorry " viskar Liam och sagta börjar tårar rinna från hans kinder. 
Louis stirrar på honom uttrycklöst, bara sitter där i sängen och vet inte vad han ska göra.

" H-he...Harry....He don't come back Louis... " viskar Liam och lägger en hans mot Louis hand för att försiktigt ta tag i den, se in i Louis ögon som sagta börjar fyllas med tårar.
" He left...Harry left the band, I don't know why...He's gone " 

Orden ekade inom Louis, Harry var borta. Han skulle aldrig komma tillbaka till honom, aldrig få höra hans röst igen.
Louis slet sig från Liams hand, reste sig upp och sprang ut från rummet, igenom korridorerna, ut från sjukhuset, bara sprang och sprang tills fötterna inte orkade bära honom längre, tårar strömmande från kinderna och andan i halsen.
Han sjönk ner i gräset och släppte ut allt, låg där och bara grät. Hna var helt tom, Killen han älskade och allt, var borta.

Harry hade åkt hem och hämtat sina saker, kläder osv. Han hoppar av, försvinner så långt bort han kan för att inte skada någon mer, speciellt inte Louis, han förtjänar någon annan, någon som kan älska honom på riktigt.

Han gick förbi Louis rum men stannade till vid dörröppningen, såg in i rummet och svald hårt. Snabbt gick han vidare med sina väskor och gick ner för trappan, in till köket och letade fram papper.
Han måste berätta för Louis varför han gör detta, varför han lämnar, men att skriva ett förväl brev var svårare än vad han trodde, tårarna rann sagta från hans kinder när han vek ihop pappret och la de på diskbänken, hade skrivit "LOUIS" med stora bokstäver så att han skulle se de när han väl kom hem igen.

Harry tog sina saker, gick ut från huset, låste dörren och hoppade in i sin bil, såg en sista gång på huset innan han åkte iväg, bort från Louis, killen han älskade, mer än vad han älskar någon annan.

 

Louis hade tagot sig tillbaka till sjukhuset där Liam stod tillsamans med Jenny, Niall, Zayn och Josefin, alla såg riktigt oroliga ut när Louis klev in i rummet, såg verkligen helt förstörd ut.
" Louis.. " viskade Josefin och gick fram till honom, ger honom en stor kram och kan känna hur Louis tårar rinner mot hennes hals.
Alla gick fram till dom och gjorde en stor gruppkram, de var svårt för dom alla att Harry had stuckigt, men Louis tog de hårdast.
Simon var rasande men kunde inte göra så mycket, Harry var redan försvunnen och kunde vara var som helst nu, de hade gått flera timmar sedan Harry försvann.

Louis vägrade släppa Josefin för ett tag, stod bara där och grät mot hennes nacke.
" He's gone.. " viskade han och hans röst var helt hjärtekrossande, dn var helt död.
Ingen sa något utan såg ner i golvet och lät tysnaden ligga över dom.
Harry var borta, och så var Louis, han skulle aldrig bli sig själv igen utan honom.
____________________________________________________________________________________________

Detta var Kapitel 10 då...Ja jag grät när jag skrev, ush de blev så känslosamt :c
Kapitel 11 kanske redan kommer på fredag! :D 
KOMMENTERA! <33

Bloggen fick en Makeover! :D

Älskar den nya designen *-* heheheh

Vad tycker ni? :D

Louis hade somnat igen efter ett tags förvirring. Han sov djupt bredvid Zayn som satt på en stol bredvid honom. Niall stirrade på Zayn hela tiden, de Louis hade sagt innan hade chockat honom, Zayn? Kyssa en annan kille? de går inte riktigt ihop i hans hjärna just nu, delviss också för att de händer så myckt hela tiden så de är svårt att smälta allt.

" WHAT?! " röt tillslut Zayn och såg på Niall som hoppade överraskat till.

" N-nothing " mumlade Niall och sänkte blicken. Om de var något Niall var känslig över var de när man röt mot honom, han tyckte inte om de.

 De blev tyst igen, allt som hördes var var deras egna hjärtslag, men de avbröts när Harry slog upp dörren och såg sig omkring.
Han tog några försiktiga steg mot Louis och granskade hans sovande ansikte, de vackraste som fanns att se på, Louis Tomlinson, när han sover.

Zayn bet sig i läppen medan han såg misstänksamt på Harry, ingen i bandet litar riktigt på Harry längre, eller kanske Niall, men han förlåter folk hur lätt som helst.

 

Harry såg på Zayn och svalde hårt.
" You know that I'm sorry right? " mumlade han och fick Zayn och rynka pannan. Han reste sig hastigt och stirrade på Harry med en mörk blick.
" SORRY?! SORRY!?!! " skrek Zayn och tog tag i Harrys tröja för att trycka hans rygg mot närmsta vägg. Niall såg skräckslagen ut och backade undan medan Zayn stirrade hatande på Harry, som såg både ilsken, rädd och sårad ut. 

Niall kände hur tårarna började rinna från hans kinder medan han smög sig mot Louis sovande kropp och borrade ner ansiktet i täcket, lät tårarna rinna som floder. 
Innan var dom en familj, älskade varandra och allt, nu är dom 5 främlingar som bara bråkar och hatar, vadfan gick snett egentligen...?

Zayn stirrade fortfarande ilsket på honom utan att säga ett ljud.
" I hope your happy now, Louis maybe not can take this, He fights hard as hell, and its just because of you he even is here " morrade Zayn tillslut och släppte Harrys tröja. 
Harry svalde hårt och såg ner i golvet medan Zayn snabbt gick ut ur rummet, lämnade Harry där med Niall och Louis.

 

Jenny satt fortfarande i väntrummet tillsamans med Liam som satt och pratade med Josefin. Plötsligt kom Niall utspringande från rummet, helt rörd i ögonen av tårar. Jenny reste sig hastigt upp och sprang efter honom, tog tag i hans hand och vände honom mot sig.
" Ey..Its okay.. " viskade hon och kramade honom mjukt. 
Niall höll om sin flickvän hårt medan han lät tårarna blöta ner hennes tröja, snyftade mot hennes hals och kände sig så himla barnslig när han stod där och grät som en liten 10 årig pojke.
" what happend? " frågade Jenny försiktigt medan hon försökte trösta honom, stackarn skakade ju i hennes famn.
Liam hade lagt på och stod nu bredvid Jenny för att se oroligt på Niall.
När Niall inte sa något förstod dom båda att han inte vill prata om de, de är väl något om Harry igen, för plötsligt dök Harry upp från ingenstans, stirrar på Liam som stirrade tbx.
" I stay here over the night, you guys ned to sleep, Jenny, take Niall home, and Liam, Zayn left so you know " sa Harry och innan någon hinner protestera har han försvunnit in till Louis rum igen.
Liam togn ett steg mot rummet för att hindra Harry med stoppade av Jenny.
" Let him, Harry isn't that stupd and do something to Louis here, and we both know that Harry need time " sa hon lungt och Liam nickade sagta efter ett tags tvekande.

Kvällen kom och de var knäpptyst på sjkhuset. Louis låg fortfarande och sov medan Harry satt bredvid honom och hoppades på att han skulle vakna, han visste om att Louis minne hade blockerats men de skulle komma tillbaka strax trodde läkarna.
Harry höll försiktigt Louis hand och såg ner på dom, att vara förälskad i sin, föredetta, bästavän är inget lätt. Varför han var ett sådant svin mot Louis ångrar han djupt, han svek sin bästa vän när han behövde honom som mest, de är sjukt.

" Please...wake up " mumlade han tyst och ville bara se Louis underbara blå ögon en sista gång.

Tiden gick, men runt 2 på natten kände Harry hur Louis började röra sig i sängen. Han såg yrvaket upp och mötes av ett par havsblåa ögon som såg in i hans gröna.

Harry drog efter andan och kände hur deras händer fortfarande var sammanflätade, oh fuck.
Han svalde hårt och skulle precis kommentera de men Louis hann före.
" W-why are you here? " viskade han och såg ner på deras händer. Harry kunde se att de var ett litet leende på Louis läppar när han fick syn på deras händer men var inte helt säker på om de var ett bra tecken.
" Why shoulden't I be here? " viskade han och tog sin lediga hans för att fixa till hans hår framför ögonen.
De blev tyst mellan dom ett tag innan Harry bröt tysnaden.
" Im sorry for everything I did to you Louis...Im really sorry " sa han och vågade inte möta Louis smärtsamma blick.
" I just want to know why you did it... " Viskade Louis med en smärtsam röst och svalde hårt för att få bort den irriterande klumpen han hade i halsen. De blv tyst igen, Harrys tumme smekte försiktigt Louis handflata medan han försökte komma på vad han skulle säga.
" Because...I.... " började han tyst, slöt ögonen för att ta mod
" Because I love you " fick han tillslut ur sig, vågad inte se på Louis utan satt där och blundade medan han väntade på Louis reaktion, men inget hände.
Han öppnade ögonen och mötte Louis toma blick, han visade inga känslor alls. 
" I understand if you hate me " mumlade han och släppte Louis hand för att sedan resa sig upp.
" I don't want to hurt you anymore, but I want you to know that I love you " var de sista Harry sa innan han försvann ut ur rummet. 
Louis låg lvar där i sin säng, både förvirrad, sårad och en aning..glad? Harry älskade honom, och han älskade Harry, men varför stack han? 
Louis försökte resa sig upp från sängen men lyckades inte, Harry kommer väl tillbaka, eller?

____________________________________________________________________________________________

Detta tog evigheter att skriva, har haft tid att skriva men aldrig kommit på något eller så har min jefla mage förstört orken :c
MEN HÄR HAR NI DE!! KAPITEL 9 :DDD dock suger de get men hoppas ni blir nöjda c':

KOMMENTERA! <3